Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Episk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
404
EPI
EKE
framför allt i äldre skådespel, meddelar läsaren
eller åhöraren ännu några anmärkningar, rörande
det föregående innehållet. — 2) Benämning, som
vissa romanskrifvare gifva slutet af sina romaner.
EPISK, a. 2. Som har karakteren af, tillhör
eller har afseende på epos. E. poesi, det
berättande skaldcslag, som lugnt framställer för
inbillningen en poetisk händelse, såsom förfluten. E.
skald, författare af sådan poesi.
EPISKOPAL, - - skåpål, a. 2. Biskoplig. Den
c-a kyrkan i England. [Episc—.]
EPISKOPALER, - - skapålr, m. 3. pl.
Med-lemmarne af den episkopala eller biskopliga
kyrkan i England. [Episc —.]
EPISOD, - - så’d, m. 3. (från grekiskan) i)
(ursprungligen) Handlingen emellan korsångerna i
dc Gamles tragedier. — 2) (sedermera) Rihandling
i epos och dramat, isynnerhet när den bildade ett
litet helt för sig. — 3) (nu) a) Bihandling i ett
poem, hvilken skalden sammanknutit med
hufvud-handiingen, och som icke väsendtligt hörcr till
densamma. — b) Afvikelsc från hufvudämnct i
ett tal. — c) Bisak i cn målning, isynnerhet
historisk.
EPISODISK, –sådissk, a. 2. Som har
karakteren af episod; afvikandc från hufVudämnet.
En e. berättelse.
EPISTEL, epfsstl, m. 2. pl. epistlar. 4)
(Utter.) Bref på vers, skaldebref. — 2) Benämning
på hvarje af de i Nya Testamentet befintliga brcf
frän apostlarna. — 3) Utdrag ur apostlarnes bref,
som brukas till aflonsångslext på söndagar och
högtidsdagar. — 4) (fam. skämtv.) Bref.
EPISTOLAR1SK, a. 2. eller
EPISTOLÄR,–––––ä r, a. 2. (litter.) Författad
i brcfTorm.
EPITAPHIUM, –tåfiumm, n. 3. pl. — ier.
Grafskrift.
EPITET, –U’t, n. 3. Ord, som tillägges elt
annat, mer till prydnad, än såsom bchöfligt för
meningen. Skrifves äfv. Epithet.
EPOD, cpad, m. 3. Elt slags lyrisk dikt,
hvari cn längre vers afvexlar med en korlarc.
EPOK, epå’k, m. 3. 4) Vigtig tidpunkt,
hvar-ifrån någon viss tidräkning tager sin början, t. cx.
Christi födelse, staden Roms grundläggning. Göra
e., säges om märkvärdiga händelser, som börja ett
nytt tidchvarf; (fig.) göra sig eller den tidpunkt,
hvari man lcfvcr, märkvärdig; väcka stort
uppseende. — 2) Sjelfva händelsen, som gör epok. —
3) (fig.) Hvarje vigtig tidpunkt. — 4) Period,
tidrymd, tidchvarf. [Epoque.]
EPOPÉ, cpåpé, m. 3. cller
EPOS, cpåss, n. (grek.) 4) (egentl.)
Berättande poesi, cllcr den poesi, hvilken i berättande stil
framställer något såsom förflutet. E. är antingen
versificradl eller prosaiskt. Del prosaiska e.
innefattar romanen, novellen och sagan. —
2) (uti inskränkt mening) a) Berättande
skaldestycke, hvars innehåll är en poetisk händelse, som
har afseende på verlden, mcnniskoslägtet, folkslags
öden, och der meiiniskornas handlingar
omedelbart beslämmas af i händelserna på ett afgörande
sätt ingripande gudamakter. — b) Sådant episkt
poem, hvars innehåll har mer afseende påcnskilla
menniskors lcfnad och öden. — Syn. Hjeltedikt.
EPSOMERSALT, appsåmr-sållt, n. 3. Se
Engelskt sall (under Engelsk)
EQVATION, ekvatschön, f. 3. (algebr.)
Beteckning af likheten emellan tvenne algebraiska
storheter, uppställda cn på hvardera sidan om
lik-hctslccknet (=). | Equ —, Æqu —.]
EQVATOR, ekvåtårr, m. 3. Cirkel, som
dragés rundt omkring jorden, på lika stort afstånd
ifrån begge polerna, och delar jorden i tvenne
halfvor: iiorra och södra hemisfcrcn. Kallas äfv.
Dagjcmningslinie cller blott Linien. [Equ —,
Æqu —
EQVILATERAL, ––ål, a. 2. (mat.)
Lik-sidig. [Equ —
EQVILIBRIST,–––––fsst, m. 3. Lindansare.
[Equ
EQVINOCTI ALPUNKT, ekvinåcklsiålpünnkt,
m. 3. Se Dagjemningspunkl.
EQVINOCTIALSTORM, ckvinåcklsiälslå’rrm,
m. 2. Storm, som vanligtvis rasar vid tiden för
dagjcmningcn, i Nord- och Östersjön, samt i
mcd-lersta och norra Europa.
EQVIPAGE, EQVIPERA, se Ekipage,
Eki-pera.
EQVIVALENT.–––––-lä’nnt, a. 4. Lika
gällande. jemngod, motsvarande.
EQVIVOK, se Ekivok.
ER, dat. o. ackus. af pron. poss. J. Se Eder, I.
ER, m. o. f. ERT, n. pron. poss. Se Eder, II.
ER, är. prefix, som bibehållit sig i åtskilliga
från tyskan lånade ord. a) Ökar stundom
stam-ordets bemärkelse, t. cx.: ernå, erfordra; — b)
Gifvcr ordet en egen, ifrån stamordet mer eller
mindre afvikande bemärkelse, l. cx.: erhålla af
hålla; ersätta af sälla; — c) Förbindcs stundom
mcd cn blott slutform, t. ex. erbarmlig, erinra.
ERA, f. 3. 4) Tidpunkt, hvarifrån cn
tidräkning börjas. — 2) Tidräkning. — 3) Tidchvarf,
tidrymd.
ERATO, c ——, nom. propr. f. Dansens och
musikens sånggudinna.
ERBARMLIG, ärbårrmligg. a. 2. (t.
erbärm-lich) Högst dålig, ganska usel, jemmcrlig. — Syn.
Sc Dålig.
ERBARMLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
erbarmlig. — Syn. Se Dålighet.
ERBARML1GT, adv. Högst uselt, jemmerligl.
— Syn. Se Dåligt.
ERBJUDA, arbjüda, v. a. 3. (böjes som
Bjuda) TiIIbjuda. E. en något. E. någon tillfälle
att .... — Syn. Bjuda, Tillbjuda. — E. sig,
v. r. Tillbjuda någon att göra, uträtta, förrällo
något för honom, till hans nytta, o. s. v. E. sig
till biträde, hjelp, vägvisare ål någon. E. sig
all hjelpa någon. — Erbjudande, n. 4.
EREBUS, èrcbuss, m. (gr. Erebos) 4) Den,
enligt grekiska mytologien ur kaos födda urnalten.
— 2) Underveriden, de dödes rike. I poesi
skrifves ofta Ereben.
EREKTION, cräcktschön, f. 3. (med.) Resning.
[Erec —.]
EREMIT, –fl, m. 3. (af grek, ordet
Erä-mos, ensam) En, som lefvcr afskild ifrån
menniskors umgänge, för att öfverlemna sig åt
andakts-öfningar. — Ss. E-boning, -hydda, -koja.
EREMITAGE,––––––låsch, n. 3. 4) (egentl.)
Eremitkoja. — 2) Enkel, halmtäckt, mcd bark
beklädd koja i cn park, som skall likna en
ere-rnilkoja. — 3) Benämning på några luslslott.
EREMITISK, a. 2. Som tillhör, har afseende
på, utmärker cn eremit. E-t lif, lefnadssäll.
EREMITKRÄFTA, - - flkrä lTla, f. 4. Ett
slägte af de liofoladc Skorpdjurcn, med ganska
mjukt skal; inkryper i skalen af snäckor, dem
hon mcd sljcrtcn släpar cfler sig, då hon söker
födan. Pagurus Bcrnhardus.
EREMITLIF. –i tlfv, n. 8. Lefnadssätt,
af-•.kildl ifrån menniskors umgänge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
