Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dörrlås ... - E - E ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖR
DÖRRLÅS, n. 3. 4) Lås på en dörr,
hvar-medclst den slängcs. — 2) Lås, ärnnadt till cn
dörr.
DÖRRNYCKEL, m. 2. pl. — nycklar.
Nyckel till elt dörrlås.
DÖRRPOST, m. 3. Benämning pä hvardera
af de tvenne uppslående sidorna af infattningen
till en dörr, när de äro af trä.
DÖRR-REGEL, m. 2. pl. — reglar. Sc
Regel (règl).
DÖRRSPEGEL, m. 2. pl. — speglar.
Benämning på hvarje af de inre fyrkantiga, utaf
lister omslutna ytorna på cn dörr (bem. 2).
DÖRRSTYCKE, n. 4. 4) Se Dörrfäll. — 2)
Målning på dörrfältct.
ECU 375
DÖRRTRÄ, n. 4. Rjclke, öfver och under
cn dörröppning. Öfra, nedra d-el.
DÖRRTRÖSKEL, m. 2. Sc Tröskel.
DÖRR VAKT ARE, m. 5. — TERSKA, f. 4.
Person, hvars befattning är att hålla vakt vid cn
dörr, för att tillse, alt inga obehöriga eller
farliga personer slippa in.
DÖRR VÅRD, m. 2. (gam.) Se föreg.
DÖS, m. 2. (gam.) Uppstaplad hög. Brukas
ännu i sammansättningen Halmdös.
DÖTEL, döTl, m. 2. pl. dollar. (tekn.) Kil
eller vigg, som slås in i cn tränagel, för all bättre
fästa den.
DÖTELJERN, n. 8. (tekn.) Verktyg till att
klyfva hufvudet på en tränagel för döteln.
E, n. 4. 4) Femte bokstafvcn i alfabetet.
Har trcnne olika ljud, dels sitt eget slutna (e),
dels ett öppet (d), dels ett mcllanljud af e, ä
och ö. — a) E har sitt eget slutna ljud: a) När
e utgör cn stafvclse för sig sjelf, t. ex.: emol,
egen. Undantag: evig, elende, ebenhols, m. fl.
jemte deraf utledda och sammansatta ord, i hvilka
det ljuder som ä. — fl) Vanligtvis i slutet af elt
ord eller en stafvclse, t. ex.: le, se, besinna,
regera. — Undantag, jfr. c, fl. — y) Merendels
framför enkelt ljudande konsonant, t. ex.: hel, lef,
menlig. — Undantag, jfr. b, a, fl, y. — d) Alltid
framför dubbelt ljudande konsonant i böjningen
af dc ord, som i stamformen hafva slutet e,
såsom: sett af se; skedd af ske; fett af fel. — t)
Ofta framför dubbelt ljudande konsonant i ett
stamord, t. ex.: eld, rem, skepp, knekt, fresla,
samt i deras härledningar och sammansättningar.
— b) E har ett öppet ljud, likt ä. dels långt: «)
I prefixet er, l. ex.: erfara, erbjuda; fl) Framför
rl, t. ex.: verld, perla; y) I några andra ord
framför enkelt ljudande konsonant, såsom: der,
det, med, jern, ihjel, m. fl.; — dels kort: J)
Framfor dubbelt konsonantljud, såsom: herre,
lejon, elg, den, dem, embcle, regn, djerf, o. s. v.
— c) E har elt mcllanljud af e, ä och Ö: «)
Framför dubbelt konsonantljud i korta
mellanstaf-velscr. såsom: aderton, visserlig, öppenhet; fl)
I korta slutstafvelscr, t. ex.: vatten, hagel, dager.
— Anm. Då E har detta mcllanljud, är det
endast att betrakta såsom en hjelpvokal, liknande
hebreiskans Scheva och tillagd endast, för att lätta
uttalet, men som cj fanns i språkets äldsta tider,
då man sk ref valn, vapn, hagl, dagr, o. s. v.
— 2)) (i musik) a) Tredje noten i c-skalan. —
b) Namnet på den sträng eller tangent, som
anger tonen e. — 3) Ljudet, som uppkommer, då
bokstafven e uttalas cller noten e i sång eller
musik ålergifves. — Man säger äfv. e-ljud, e-lon,
e-slräng, o. s. v. — 4) Förkortningar: e. g. eller
e. gr. = exempli gratia. — e. o. = ex ofDcio
ell. extra ordinarie. — Esq. = Esquire. — &c.,
etc. = et cetera. — (I handel) e. d. = efler dato.
e. s. = efter sigt.
EBB, m. 3. Tidvattnets fallande i hafvet, på
vissa tider af dygnet. E. och /lod, vcrldshafvets
stigande och fallande två gånger på 24—25
tim
mar. E. och flod härrör af månens
dragningskraft.
EBENHOLS, ä’bnhå’lls, n. 3. sing. Det svarta,
ganska hårda och tunga virket af åtskilliga
trädslag, kallade mcd ett gemensamt namn Ebenträd.
Skrifves äfv. Ebenholz (efter tyskan). [— holtz,
— holts.]
EBENHOLSTRÄD, se Ebenträd.
EBENTST, äbcni sst, m. 3. Snickare, som
arbetar i ebenhols och andra hårda och dyrbara
träslag, med inläggning af ädla stenar, perlemor,
elfenben, sköldpadd, silfver och glas, isynnerhet
skrin, dosor o. d. Konstsnickarc.
EBENTRÄD, ä’bnlrä’d, n. 5. 4) Benämning
på åtskilliga hårda träslag, af hvilka fås ebenhols
(se d. o.), isynnerhet Diospyros Ebenum, som
växer i Afrika samt Ost- och Vcstindien. — 2)
Gröna E-cl, trädslag i det tropiska Amerika,
som lemnar grönt virke. Aspalathus. Äfv.
Ebcn-holslräd.
EBREISKA, se Hebreiska.
ECCE H0M0, ä’ckse hömo (lat.). 4) En bild
af den lidande Frälsaren vid det tillfälle, då
Pilatus mcd orden: ecce homo! (se, hvilken man!)
beundrande visar honom för Judarna. — 2) Se
Krucifix.
ECCLESIAST1K o. ECCLESIASTISK, se
Eck ... .
ECHAPPERA, cschappèra, v. n. 4. (fr.
Échap-per) Rymma, undfly, undkomma. —
Echappe-rande, n. 4.
ECHINIT, ckinft, m. 3. Förstenad sjöborre.
Kallas af gemene man Paddslen, cmedau dc tro,
all den alstras af gamla paddor.
ECHO, se Eko.
ECKEL, m. fl., se Äckel, m. fl.
ECKLESIASTIK, ekklesiaslik, cller
ECKLESIASTISK, ckklesiåsstissk, a. 2.
Kyrklig, andclig, prestcrlig. Skrifves äfv. Eccl — och
äfv. af några Ekkl —. [Ecl —, Ekl —.]
ECLAIRERA, m. fl., se Eklärera, m. fl.,
ECLIPTICA, ECLOG, EC0N0M, m. fl., so
Ekliplika, Eklog, Ekonom, m. fl.
ÉCOSSAISE, ckåsä s, m. 3. 4) Gammal skollsk
dans. — 2) Musiken dertill.
ÉCU, eky’, m. pl. écus. Franskt mynt = 3
livrés.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
