- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
369

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dåligt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»AL DÄ C 569

ej be»tridas. — Syn. Låghet, Nedrighet,
Neslig-hct, Förkastlighet, Immoralitet.

DÅLIGT, adv. Illa (både i fysisk och
moralisk mening). Det står d. till med honom, med
hans affärer. Äta, dricka d. Skrifva, läsa d.
Uppföra sig d. — Jfr. Dålig. — Syn. Se Illa.

DÅN, m. 3. En art Blindnässla. Kallas äfv.
Plister, Pipsör, Piptå, Sugor. Galeopsis Tetrahit.

DÅN, n. 5. (föga brukl.) Se Dåning.

DÅN, n. 5. Starkt, mer eller mindre ihålligt,
men doft buller. Askans, kanonernas d.
Elf-ven störtar sig der i djupet med ett d.,
liknande åskans. — Syn. Se Buller, 1.

Anm. Kommer af det gamla ordet Don, Dan
ell. Dun, buller af häftigt väder eller starkt
vattenfall.

DÅNA, v. n. o. impers. 4. I. 4) Göra ett
starkt, mer eller mindre ihålligt, men doft buller.
Åskan, kanonerna d. Hör, hur del d-r i
skorstenen. Vattenfallet d-r. — Syn. Se Bullra. —
2) Gifva eko, genljuda. Han har så stark
stämma, all del d-r i kyrkan, när han predikar.
— Dånande, n. 4.

DÅNA, v. n. 4. II. (af gamla ordet Da,
vanmäktig) Förlora medvetande till följe af en
ögonblicklig krafternas försvagning. D. af, bort, se
Afdåna. — Syn. Falla i vanmakt, Förlora sansen,
Svimma, Afsvimma, Afdåna, Bortdåna, Få
dån-dimpen.

DÅNDIMP, m. 3. sing. (pop., fam. o. skämtv.)
Få d-en, se Dåna.

DÅNING, f. 2. 4) Lifskraflernas plötsliga
försvagning till den grad, alt medvetandet förloras.
— Syn. Svimning, Afdåning, Dåndimp. — 2)
Tillstånd, då man sålunda förlorat medvetandet. —
Syn. Svimning, Vanmakt, Sanslöshet.

DÅNÖGI), a. 2. (fam.) Hvars ögon äro dunkla,
matta, tyckas liksom förebåda en dåning.

DÅRA, v. a. 4. (Egentl.: Göra till dåre)
Genom smicker, smilande, falska förespeglingar o.
s. v. så inlaga någon till förmån för en person
eller sak, som icke förljena det, att han icke,
eller åtminstone med mycken möda, kan lagas ur
sin villa. D. någon med sitt tal, sill
insläll-samma väsen, sina arlighelcr. Han är
alldeles d-d af hennes skönhet. Låta d. sig af
någon, något. — Syn. Bcdåra, Tjusa, Förtjusa,
Förtrolla.

DÅRAKTIG, a. 2. 4) (om person) Som
tänker, handlar, uppför sig som en dåre. D.
menniska, qvinna. Hur kan man vara så d., all
tänka på sådant? — 2) (om sak) Som förråder
dårskap. Ell d-l handlingssätt, lefnadssält. D.
frikoslighet. D. tanke. D-t infall. — Syn. (för
begge bem.) Dum, Enfaldig, Tokig, Galen,
Tanklös, Oefterlänksam, Dårhusmessig, Danviksmessig,
Dårlig.

DÅRAKTIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
dåraktig. — Syn. Dumhet, Enfaldighet, Tokighet,
Galenskap, Tanklöshet, Oeftertänksamhet.

DÅRAKTIGT, adv. På ett dåraktigt sätt, som
en dåre. Lefva, uppföra sig, handla d. — Syn.
Dumt, Enfaldigt, Tokigt, Tanklöst,
Oeflertänk-samt.

DÅRANDE, n. 4. Handlingen, då man dårar,
då någon dåras.

DÅRE, m. 2. pl. dårar. 4) Menniska, som
handlar utan afsigt, eller söker vinna sina afsigler
utan medel eller genom otillräckliga medel, eller
som i allmänhet bär sig tanklöst åt. Han är cn
d. och tänker bara på sina nöjen. Han
bevisar sig vara en d. i allt hvad han förelager.

— Syn. Narr, Tok, Galning. — 2) Som icke har
sitt förnuft i behåll. Brukas numera mindre i
denna bem. Deraf Dårhus. — Syn. Se
Vansinnig.

Anm. Dåre, på tyska Thor, anses ursprungligen
hafva varit ell öknamn, som gafs åt guden Tbors
dyrkare af dem, hvilka bekände den nya
reli-gionshira, som utträngde Thors (Jupilers)
dyrkan, d. v. s. af Asalärans bekännare.

DÅRHUS, n. 3. 4) Enkom uppfördt och
inrät-tadl hus, der dårar (bem. 2) d. v. s. vansinnige
hållas instängda eller het bergeras. Vara, komma
på d-el. — Syn. Hospital för vansinniga. — 2)
Sjelfva anstalten med styrelse, förvaltning och allt
hvad dertill hörer.

DÅRHUSGEBNING, f. 2. (fig.) Dåraktig
handling.

DÅRHUSHJON, n. S. 4) Person, som är
intagen på ett dårhus. — 2) (fig.) Dåraktig
menni-ska, dåre.

DÅRHUSMESSIG, a. 2. (fig.) Se Dåraktig.

DÅRLIG, a. 2. (föga brukl.) Se Dåraktig.
— Dårlighet, f. 3. — Därligl, adv.

DAR LIN, n. 5. (bot.) Se Lindodra.

DÅRREPE, m. 2. sing. Ett slags ogräs ibland
korn, hvilket tros innehålla något narkotiskt
ämne, som förorsakar yrsel och blindhet, om fröen
i någon mängd komma med ibland korn, som
begagnas till brygd eller bröd. Lolium
lemu-lcnturn.

DÅRSKAP, f. 3. 4) Högre grad af oklokhet,
då man antingen föresätter sig sådana mål, hvilka
i och för sig eller till följe af förhållanden äro
omöjliga att uppnå, eller ock till uppnående af
sina mål använder uppenbart oriktiga medel, eller
inlåter sig i förelag, hvilka ögonskenligen måste
misslyckas eller medföra olycka, ledsamhet, förlust.
Hvilken d., all vilja bygga hus med lånla
penningar! — Syn. Dumhet, Enfaldighet,
Galenskap. — 2) Dåraktig handling.

DÅSIG, a. 2. Sömnaktig, trög, lat. —
Dä-sighet, f. 3. — Däsigl, adv.

Anm. Dåsig är det gamla ordet Dasadur, lat,
trött, af Dasa, ligga och lättjas.

DÅVARANDE,^ a. 4. Som var, lefde,
existerade, förefanns på den tiden. Under d.
förhållanden. — Skrifves äfv. Då varande.

DÄCK, n. 5. Ett på balkar, kraveller och
ribbor hvilande plankgolf på fartyg, som tjenar att
bära kanoner, logera besättningen och skydda
laddningen. Linicskcpp hafva tre, till och med fyra
d., mindre örlogsfarlyg två, handelsfartyg
sällan mer än elt.

DÄCKA, v. a. 4. Förse (fartyg) med däck.
Förekommer mest i part. pass. D-d, hvilket
brukas näsian adjcklivt, t. ex.: D. bål, farkost. —
Däckande, n. 4.

DÄCKEL, se Deckel.

DÄCKER, n. 5.- (af lat. Decuria) Tio
stycken (skinn).

DÄCK NING, f. 2. Däcks läggande på fartyg.

DÄCKSBALK, m. 2. (skepp.) Balk, hvarpå
ett däck hvilar.

DÄCKSKNÄ, n. 4. (skepp.) Benämning på de
knän, som under ändarna af balkarna förbinda
dessa med fartygets sidor.

DÄCKSKRAVELLER, m. 3. pl. (skepp.)
Smäckra bjelkar, som ligga långskepps emellan
balkarna.

DÄCKSNÅT, n. 3. (skepp.) Nåt (se d. o.) i
däcket på ett fartyg.

DÄCKSRIBBA, f. 4. (skepp.) Benämning på

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free