- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
236

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Boskapsdjur ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256 BOS

BOSKAPSDJUR, n. 5. Se Boskapskreatur.

BOSKAPSDRIFT, c. 3. Flere
boskapskrea-tur, som tillsammans drifvas ifrån en ort till en
annan derifrån aflägsen.

BOSKAPSH.ANDEL, m. 2. sing. Handel, som
drifves med boskap.

BOSKAPSHANDLARE, m. 5. En, som
drif-ver handel med boskap.

BOSKAPSHERDE, m. 2. pl. — herdar,
(mindre brukl.) Herde, som vallar boskapskreatur.
Säges till skilnad ifrån Fåraherde, Svinaherde.

BOSKAPSHJORD, m. 2. Hjord, bestående af
boskapskreatur. Säges till skilnad ifrån Fårhjord,
Svinhjord, m. fl.

BOSKAPSKREATUR, böskapskreatür, n. 5.
Djur, större eller mindre, som räknas till
boskapen (se d. o.). Under denna benämning komma
icke hästar och småkreatur (får, getter, svin).

BOSKAPSLÄKARE, m. 5. En, som har till
yrke att bota boskapssjukdomar. Kallas numera
vanligare Djurläkare, Veterinär.

BOSKAPSMARKNAD, m. 3. Sådan marknad,
hvarvid hufvudsakligast boskap säljes.

BOSKAPSPENNINGAR, m. 2. pl. (kameral.)
Afgift, som år 1620 beviljades att utgå för hvarje
hemtamdt kreatur i hela landet, till betalning af
rikets gäld och försvarsverkets underhållande.
Förvandlades slutligen til) ordinarie skatt, som borde
utgå rned 2 daler af hvarje helt krono- och
skattehemman.

BOSKAPSPEST, m. 3. Ganska farlig och
härjande smittsam boskapssjuka.

BOSKAPSSJUKA, f. 4. Allmänt gängse,
långvarigare sjukdom bland boskapen, af svårare
beskaffenhet.

BOSKAPSSJUKDOM, m. 2. Sjukdom, som
angriper boskapsdjur. — Syn. Boskapssjuka,
Boskapspest.

BOSKAPSSKÖTSEL, m. 2. sing. Boskaps
uppfödande och underhållande till nytta och bruk.
Idka b. Idka re af b.

BOSKAPSSTÖLD, m. 3. Stöld, då boskap
lönnligen borttages ur fähusen eller drifves bort
ifrån betesplatser, o. s. v.

BOSKAPSTJUF, m. 2. pl. — ljufvar. En,
som stjäl annans boskap.

BOSKAPSVAKTARE, m. 5. Person, hvars
görom-il är att vakta boskap.

BOSKIFTE, n. 4. 4) Delning af död persons
bo mellan arfvingarna. — 2) Delning af ett
gemensamt bo mellan delägarne.

BOSK1LNAD, f. 3. Boets upplösning och
delning emellan äkta makar, som skiljas åt.
Ansökning om b. Döma Ull b.

BOSS, n. 5. sing. Spillda lemningar (rafs)
af urtröskad halm, på logen, i stall eller fähus.
[Båss.]

BOSSÅ, f. 4. (sadelm.; föga brukl.) Puta, dyna
under sadel.

BOSSA, v. n. 4. B. för, under boskapen,
strö halm, boss, på golfvet i båsen.

BOSSIRKONST, båssfrkånnst, f. 3. Konsten
att af lera eller vax forma modeller.

BOSTAD, m. 3. pl. — städer. 4) Ställe, der
någon har sina boningsbus, hus och hem. En
väl belägen b. — Syn. Boningsplats. — 2)
Sjelfva boningshusen. En nybyggd, väl
underhållen b. — 3) (fig.) Hemvist. Brukas i denna bcm.
äfven för den, som hvarken har gård eller grund.
Hafva sin b. i stad, pä landet. Hans b. är
för närvarande i en vindskammare. — Syn.
Hem, Hemvist. Boning.

BOT

BOSTON, bå sstånn, m.3. sing. Ett slags kortspel
på fyra, stundom äfven på tre (Köpboston) man hand.

BOSTÄLLE, n. 4. En med cmbete, tjenst
förenad gård eller boning, anslagen som en del
af lönen och till bostad åt den embets- eller
Ijen-steman, som innehar sysslan. Boställen äro af
tre slag, nämligen: Mililiæ-, Civil- och
Eckie-siastik-boslällen. — Säges äfven i fråga om
personer, som äro i enskilt persons tjenst och bebo
särskilt byggnad med tillhörande uthus och
jordlägenhet. Bruksinspektörer hafva ofta b-n. —
Ss. Bost ällsgår d, -rum.

BOSTÄLLSINNEHAFVARE, m. 5. Person,
hvilken som lön innehar ett boställe.

BOSTÄLLSKASSA, f. 4. Särskilt kassa,
inrättad till krouoboställens underhåll.

BOSTÄLLSORDNING, f. 2. Författning, som
stadgar, huru med kronobostäilcn lagligen
förhållas skall.

BOSTÄLLSSYN, f. 3. Laga syn, husesyn å
boställe.

BOSÄTT A SIG, v. r. 2. (böjes som Sälta) Sätta
bo och hushåll på något ställe. B. sig i en stad,
cn köping, cn by, i ett annat land; i en ort,
ett landskap, cn provins; på landet, på en ö,
en holme, cn herrgård. — Syn. Nedsätta sig,
Nedslå sina bopålar.

BOSÄTTANDE, n. 4. och

BOSÄTTNING, f. 2. Handlingen, då man
bosätter sig.

BOT, c. 2. sing. 4) Botemedel (både i andlig
och lekamlig måtto). Ska/fa, finna b. för, emot
något. Båda b. för, uppgifva botemedel för
något. (Talesätt) Söka b., der man tagit sot, af
detsamma, som varit orsaken till något ondt, söka
botemedel deremot. — 2) (i kyrklig stil) Syndabot
(se d. o.). Göra b. och bättring. Jfr. Bot- och
Bönedag. — 3) (lagt.) Penningstraff. Jfr.
pluralen Böter. Vid b. af 2 daler, vid äfventyr atl
till straff betala 2 daler. I gammal lagstil säges:
Ej orka bolum (gam. ablativ plur.), ej förmå
erlägga plikten. — Ordet ingår i åtskilliga
sammansättningar, hvilka på sina ställen ses. — Syn.
Böter, Penningbot, Penningstraff, Plikt.

BOTA, v. a. 4. 1) Genom botemedels
användande återställa till helsan (i lekamlig eller andlig
måtto). B. någon för frossan, för en
villfarelse. Den der ovanan skall jag nog b. dig
för. — Syn. Läka, Kurera, Hela. — 2) Genom
botemedel fördrifva. B. en sjukdom. — 3)
(för-åldr.) Laga, upplaga, upphjelpa. B. kläder. —
4) (fig. fam.) Afhjelpa, ersätta, godtgöra. Del der
var cn förarglig händelse, men jag skall nog
vela atl b. olyckan. — 5) (gam. lagt.) Se Böla.

BOTANDE, n. 4. Handlingen, då man botar.

BOTANIK,—Fk, f.3. sing. Vetenskap,som
handlar om växtrikets alster. Indelas i Ren och
Tillämpad, af hvilka den förra framställer växtalstrcns
natur och egenskaper i allmänhet; den sednarc
åler afhandlar endast de växter, som på något sätt
begagnas till menniskans nytta, örtkunskap.

BOTANIKUS, botånikuss, m. 2. ell.
BOTANIKER, botånikr, m. 5. En, som är kunnig i
botaniken, ört kunnig, Växtkunnig.

BOTANISERA, v. n. 4. Uppsöka, samla och
undersöka växter. — Botaniserande, n. 4.
o. Bot a ni ser ing, f. 2.

BOTANISK, a. 2. Som tillhör, har afseende
på örtkunskapen eller afser alt befrämja dess
studium. B. benämning, afhandling. B. trädgård,
cn sådan, som innehåller en ordnad samling af
isynnerhet främmande, länders växter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free