Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Blötande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 BLÖ
in i porerna, mellanrummen af cn kropp. Vattnet
b-er alla porösa kroppar. Regnet har b-tt
marken tillräckligt. — 2) Låta vatten cller
andra vattenaktiga ämnen genomtränga en kropp;
lägga i blöt. B. en svamp. B. kläder, kött,
fisk. B. en skorpa i vin. — B. igenom, se
Genomblöta. — B. 6m, blöta ännu cn gång. —
B. upp, se Uppblöta.
BLÖTANDE, n. 4. Handlingen, då man blöter.
BLÖTBALJA, f. 1. Balja, som begagnas att
deruti blöta hvarjehanda ämnen, såsom kött, fisk,
o. s. v.
BLÖTDJUR, n. 5. (nat. hist.) Benämning på
de djur, hvilkas kropp beslår blott af cn
köllväf-nad, saknar hos många nästan alla andra synbara
afdelningar än matsmältnings- och
fortplantnings-organer, och är merendels utanpå försedd med en
betäckning af kalkartadl ämne, kalladl snäckskal.
Till Blöldjurcn, hvilka bilda en hufvudafdelning
af Djurriket, höra förnämligast Snäckor, Musslor
och Sniglar. Kallas äfv. Molluskcr, Blötmaskar.
BLÖTFISK, m. 2. Fisk, som först måste
blötas eller lutas, innan den bercdes lill mat.
BLÖTHET, f. 3. Egenskapen alt vara blöt.
BLÖTKÄRL, n. 5. Kärl, hvari något blötes.
BLÖTLÄGGA, v. a. 2. (böjes sorn Lägga)
Lägga i vatten något, som man vill dcraf skall
genomträngas. B. salt kött, för alt utdraga
sällan derur. — Syn. Lägga i blöt, Blöta,
Vatt-lägga. — Blötläggande, n. 4. o.
Blöllägg-ning, f. 2.
BLÖTMASK. m. 2. Se Blöldjur.
BLÖTMUNT, a. 4. 4) Som har mycket
mjuka, pussiga, fuktiga läppar. — 2) (om hästar)
Myckel öm i munnen. En högre grad af Lösmunt.
BLÖTNA, v. n. 4. Blifva blöt (både egcntl.
o. fig.). — Syn. (fig.) Vekna, Uppvekas. —
Blöt-nande, n. 4.
BLÖTNING, f. 2. Se Blötande.
BLÖTSKALIG, a. 2. Som har mycket mjuka,
blöta skal.
BLÖTT, adv. Ligga b., ligga på någonting,
som är blött.
BLÖTÖGD, a. 2. 4) Som har rinnande ögon.
— Syn. Surögd. — 2) (fig.) Myckel fallen för att
gråta. — Syn. Gråtmild. — Blölögdhet, f. 3.
BO, m. 2. o. 3. pl. bor (i dagligt tal boar
och boer). Person, som bor på ett visst, bestämdt
ställe. Ordet förekommer blott i
sammansättningar, såsom Stadsbo, Landtbo, Åbo, helst i förening
med ortnamn, hvilka beteckna landskap, stad,
köping, socken, by och enstaka gård på landet, t. ex.
Blekingsbo, Stockholmsbo, Flodabo, o. s. v. För
landskap, byar och enstaka gårdar på landet vexlar
bruket häraf ganska mycket och bestämmes i
allmänhet af välljudet och uttryckets korthet,
hvilket äfven till cn del gäller för städer och socknar.
Man säger således Uppländning, Bohusländning,
Dalkarl, Medelpadare, Skåning, Fryksdaling,
Öre-brobo och Örcbroare, Askcrsundsbo och
Asker-sundare, Stockholmsbo och Stockholmare,
Wing-åkersbo och Wingåkrare, Ovikare, Morakarl,
örn-sköldsvikare, Norrtorpare, o. s. v. För enstaka
egendomar och gårdar på landet uttryckcs ofta
begreppet genom ortnamnet eller ägarens,
husbondens namn eller titel i genitiv, t. ex.:
Bjuda Westerbys (herrskapet der) lill middag:
Weslerbys (tjenstfolket) ha nu slagit sin äng;
Kaptenens, Forsbergs (familj) var i kyrkan;
Kaptenens, Forsbergs (tjenstfolk) ha fått lof alt
ställa till dans om söndag, — Syn. Bebyggare,
Innebyggare, Invånare.
BOG
BO, n. 4. 4) Boningsställe för menniskor.
Brukas i denna mening föga, utom i vissa
lag-uttryck, t. ex.: Föra med sig i b-et, föra i b.
B. och bohag, hus cller gård och bohag. — Syn.
Bostad, Hem, Hemvist, Hus, Hus och hem. —
2) Boningsställe för fåglar och vissa vilda djur.
Fåglarne bygga b. Ell b. med ungar. — Syn.
(för fåglar) Näste, (för vilda djur) Kula, Ide. —
5) Samleliga bohagsting och kreatur, som tillhöra
en bosatt man. Uttrycket gäller äfven om
bohagsting ensamt, då kreatur saknas. Han har
ett ganska vacker t b. Hans b. värderades till
20Ö0 R:dr. Flytta b., flytta med bohag och
kreatur till annan boningsplats. Sälta b., skaffa
sig, köpa bohagsling (med eller utan kreatur) och
inrätta eget hushåll. — 4) Egendom i löst och
fast, som tillhör cn bosatt man eller, äkta makar.
Brukas i denna mening helst med afseende på
arfsförhållanden, oftast i samma bem. sorn
Qvar-låtenskap, Arf. Äkta makars b. Makes
egendom, som ej tillhör del gemensamma boet.
Skifta b., säges om äkta makar, då dc vid
äkten-skapsskilnad cller af annan orsak lagligen dela sig
emellan den i boet befintliga egendomen. Sitta
i orubbadi b., säges, då den eflerlemnade maken
bibehålies i besittningen af hela boet, utan
delning deraf emellan dc öfriga arfvingarna. Sitta
i b. oskifto, säges om arfvingar, då dc alla
begagna den efterlemnadc egendomen gemensamt,
utan att dela den sins emellan.
BO, v. n. 2. Ind. pres. Bor. Impf. Bodde.
Pcrf. Boll. 4) Hafva sitt hem, sitt hemvist.
Säges både om varaktig bostad och tillfällig vistelse,
t. ex. på resor. B. i elt land, elt landskap, ell
härad, en socken, en stad, en köping, en by,
en backstuga, ell inhyseslorp, en skog. B. i
ell hus, elt palats, en gärd (i staden), cn koja,
grotta, jordhäla, en våning, cn lägenhet, elt
rum. B. pä cn ö, en holme, etl näs, elt ställe,
en ort, en gård (på landet), elt slott, ell gods,
en landlegendom, cn herrgård, clt bruk, ett
torp (med åkerbruk till), pä landet, på en slätt,
på fältet, på vattnet, på ell berg. B. hos
någon, på ell värdshus, i etl enskilt hus. B. vid.
på Regeringsgatan. B. väl, beqvämt, trångt,
illa, dyrt, för godt pris. B. ihop, tillsammans.
B. qvar. — Syn. Bebo, Hafva sin bostad, sitt
hemvist, sitt hem, sin boning (i, på), Vistas,
Uppehålla sig (i, på, hos). — 2) tig.) Brukas orn
egenskaper, som finnas hos någon. I hennes själ
b. oskulden och friden. Det b-r intet godt hos
honom. — Syn. Finnas. — 3) (mindre brukl.)
B. 6m sig, kläda sig väl, så att man ej fryser.
BOA, böa, f. 4. 4) (nat. hist.) Se Slungorm.
— 2) Trindt, smalt, långt skinnbräm, som
fruntimmer vintertiden bära om halsen. Kallas så för
sin likhet till formen med en Slungorm.
BOBBA, f. 4. Gråsvart insekt af
Skalbaggar-nes ordning, utan flygvingar, men med hopvuxna
täckvingar och spetsig stjcrt; finnes ofta i
boningsbus till stor mängd, helst i fuktiga rum.
Blabs mortisaga.
BOBIN, bobfn, m. 3. Maskin, hvarpå garn
till väf, silke, tråd o. s. v. uppvindas.
BOBINA, -bi’-, v. a. 4. Uppvinda (garn o.
s. v.) på bobin. — Bobinande, n. 4.
BOCK. m. 2. 4) Hanen af Getslägtet. Jfr.
Get. Lukta b., hafva frän, skarp, stinkande lukt
såsom en bock. (Ordspr.) Sälta b-en till
trädgårdsmästare, anförtro vården, utförandet af
något åt en person, som gör skada i stället för gagn.
Stå som en målad b., vara alldeles försagd, mål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
