Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bitare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
BIT
BIV
— Adj. p. i. (fig. både om sak och person) Skarpt
satirisk, hvasst skämtsam. Han är ofta mycket
b. i sällskap. Hon var myckel b. mot honom.
Eli b. skämt, svar. Tala i en b. lon. Hans
ord voro myckel b. B. försmädlighet. — Syn.
Se Satirisk. — Adv. På ett bitande, satiriskt
sätt. Svara b.
BITARE, m. 6. 4) Ett insektslägte. Mordella.
— 2) Ett fiskslag. Ophidium.
BITJENST, f. 3. Se Bisyssla.
BITN1NG, f. 2. Sc Bilande, s. n.
BITRÄDA, v. a. 2. 4) Hjelpa, tillhandagå vid
förrättande af tjenst, vid företag eller göromål. B.
någon i tjenstcns utöfning, med skrifning, med
räkenskapers förande, med sin erfarenhet, sina
insigler, kunskaper, med goda råd. B. en
konsert-gifvare. B. vid en konsert, vid tinget, o. s. v. —
Syn. Se Hjelpa. — 2) Förklara, alt man gillar
något; bifalla. B. en mening, en tanke, ell
beslut. — Syn.° Sc Gilla. — 3) Förklara sig vilja
deltaga uti något. Rrukas i denna bem. endast
om fördrag, Öfvcrcnskommelser, o. d. B. etl
fördrag, en traktat, en öfverenskommclse, etl
af-tal, ell fredsslut, en förlikning.
BITRÄDANDE, n. 4. Handlingen, då man
biträder. — Syn. Se Hjelp, Bifall, Deltagande.
BITRÄD ARE, m. 3. En, som biträder (i
bem. 4).
BITRÄDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
biträder (i bem. 4). Delta har skett genom hans
b., med b. af herr N. Ni kan räkna på
mitt b. i tjensten, vid denna förrättning, i
ert arbete, i erl företag. Gifva någon en
person till b. i tjensten. Taga till b. —
Syn. Se Hjelp. — 2) Person, som biträder i
förrättande af tjenst, vid företag eller göromål. —
Jag måste ska/fa mig ell b. i tjensten. Herr
N. är mill b. på kontoret, i skrifriing, pä
tinget. — Syn. Biträdare, Hjelpare, Medhjelpare,
Embetsbiträde, Tjenstebilräde, Arbetsbiträde.
BITSTÅL, n. 5. Ett slags utmärkt fint stål.
BITTALS, adv. 4) Icke mer än en bit i
sen-der, en bit då och cn bit då. Han får väl mat,
men aldrig mer än b. — Syn. Bitvis, Styckevis.
— 2) För vissa bitar, stycken; emellanåt. Brukas
både i fråga om rymd och tid. B. var vägen
bra och b. dålig. Jag ser honom aldrig annat
än b. — Syn. Bilvis, Styckevis, Stycketals,
Skof-tals, Då och då, Emellanåt.
BITTER, a. 2. 4) Som har en skarp, ofta
bäsksur, vanligtvis oangenäm smak. Bittra
mandlar. Bittra örter, medel. B. frukt. B-l vin,
som har en skarp och sur smak. B. som
kolo-qvinl. Aloe är ell b-l medel. Del har en b.
smak. — 2) (fig.) a) Smärtsam, bedröfiig, sorglig.
B. saknad, förlust. Bittra minnen, tankar,
föreställningar, qval. B. sorg, djup sorg. Bittra
tårar, som härröra af en djup sorg. — Syn. Sc
Svår. — b) (både om person och sak) Ganska
hård och sträng, skarpt förebrående, bitande,
försmädlig. Bittra ord, förebråelser, klagomål.
B. granskning. B-l tal, löje, hån, skämt.
B. ironi, satir. B. granskare. Han är
vanligtvis mycket b. i sill tal, äfven i skämt.
Hon var i början ganska b. emot honom. —
c) Ganska stark, öfvcrmåtlan svår, skarp. En b.
ättika, Öfverdrifvet sur. B. köld, blåst. B-l
hat, agg. B. fiendskap. — Syn. Se Svår.
BITTERBISCUIT, bfttrbisskvf, m. 3. Ett
slags biscuit af biilerrnandel.
BITTERBLAD, n. 4. Sc Jungfrulvål.
BITTERHET, f. 3. 4) Egenskapen alt vara
bitter. En örts b. (Fig.) a) B-en af en förlust.
Dessa minnens b. cll. b-en af dessa minnen.
— b) Granskningens, skämtets, ordens b. B.
i lynnet, i ell infall. Tala med b. om någon.
B-en i hans tal väckte allmän ovilja. — c)
Köldens, blåstens, hatets b. — 2) (fig.) Bitter
fiendskap, agg. Del råder b. emellan dem, de
äro ovänner.
BITTERJORD, f. 2. Se Magnesia.
BITTERKALK, m. 2. sing. Ell slags
mineral, bestående af kolsyrad kalkjord med kolsyrad
lalkjord.
BITTERLIG, a. 2. (föga brukl.) Något bitter.
BITTERLIGEN, BITTERLIGT, adv. Gråta,
sörja b., öfverdrifvet, Öfvermåttan.
BITTERMANDEL, bittrmånndl, m. 2. pl.
— mandlar. En variclel af mandelträdets frukt
med bitter smak. B. begagnas bland annat till
mandelmassa.
BITTERMANDELOLJA, f. 4. En giftig olja,
som fås af biilerrnandel.
BITTERMJÖLK, f. 2. sing. (bot.) ört med
gula blommor af klassen Syngcnesia. Picris
hie-racioides.
RITTERNÄFVA, f. 4. Se Jungfrulvål.
BITTERSAFT, m. 3. Den bittra saften af
koloqvinten, hvarmed ammor bcstryka sina
bröstvårtor, när de vilja afvänja sina dibarn.
BITTERSALSO, f. Mångårig växt med en
egen, bitter, skarp och saltaktig smak. Lepidium
latifolium.
BITTERSALT, n. 3. Ett slags neutralt salt
med kristallvatten, hvilket dels förekommer
färdigbildad! 1 naturen, uti hafsvatten och några
källors vatten, dels frambringas med konstens till—
hjelp, och brukas isynnerhet i medicinen, såsom
clt godt laxermcdel.
BITTERSPAT, m. 3. Ell slags mineral,
bestående af kolsyrad kalk- och talkjord.
BITTERST, a. n. superi. Icke del b-a, icke
det allra ringaste.
Anm. Ordet antages vara superlaliv af
adjektivet Ritter, men torde rättast böra anses som
en förvrängning af del lyska ein Bittchen.
RITTERSÖTA, f. 4. (bot.) En buskväxt af
Qvesvedslägtet, med purpurröda blommor och röda,
aflånga bär. Har fått sitt namn dcraf, att
qvi-slarne, om man luggar dem, först kännas bäska,
men sedan smaka sött. Kallas äfv. Matledsqvislar,
Hållbär och Trollbär. Solanum dulcamara.
BITTER VATTEN, n. S. Lösning af bittersalt
i vatten, som brukas till afförande medel.
BITTERVIN, n. 3. Vin, försatt med bittra
ämnen, såsom malört, långpeppar och bittra
citroner; begagnas, för alt slärka magen.
BITTERÖRT, f. 3. En ört af växtslägtet
Do-dra. Alyssum incanum.
BITTI, sammandraget af:
BITTIDA, adv. 4) Tidigt på morgonen, i god
tid på dagen. / morgon b. B. på morgonen,
på dagen. Stiga b. upp. (Pop. o. fam.)
Underst b., ganska b. på inorgonen. — 2) Tidigt (i
allmänhet). Lägga sig b. och sliga sent upp.
Det är för b. att spisa middag. Kom så b.
du kan. Komma för b. — Stundom brukas äfv.
komparativen Billidare, men mindre väl. Man
säger hellre Tidigare.
BITUMINÖS,––––-ö’s, a. 2. Genomträngd at^
jordbeck.
BIVAKT, f. 3. (föga brukl.) För särskilt tillfälle
och för något eget ändamål, jeintc den vanliga,
utsatt vakt. a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
