Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bildrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 BIL BIL
BILDRIK, a. 2. i) Som i tal eller skrift
mycket begagnar bilder (bem. 4, c). En b. poet.
— 2) Som öfverflödar af bilder. En b. stil.
BILDSAM, a. 2. (nytt ord, lånadt ifrån tyskan)
Som med lätthet låter bilda sig: böjlig, läraktig.
Eli b-l språk. En b. ung menniska.
Förekommer sällan.
BILDSAMHET, f. 3. (föga brukl.) Egenskapen
alt vara hildsam.
BILDSIDA, f. 4. Den sidan af ett mynt, en
skådepenning eller medalj, der bilden, bufvudet
bcfinnes. Kallas äfv. Avers.
BILDSKRIFT, f. 3. Skrift, som består i
af-bildningar af de verkliga tingen. B-en är den
äldsta af allt slags skrift.
BILDSKÄR ARE, m. 3. Se Bildsnidare.
BILDSKÖN, a. 2. (poet.) Skön som cn bild.
BILDSNIDARE, m. 5. Konstnär, som utöfvar
bildsnidarkonsten.
BILDSNIDARKONST, f. 3. Se Bildsnideri, 4.
BILDSNIDERI. n. 3. 4) Konsten att i trä,
elfenben m. m. utskära bilder, figurer, o. s. v. —
2) Verkstad, dertill hörande. — 3) Stället, der en
sådan verkstad befmnes. — 4) Sjelfva arbetet vid
ulöfningen af denna konst. — 3) En bildsnidares
yrke. — 6) Samteliga personer, som utöfva det,
antingen i allmänhet, eller i ett visst land, en viss
stad. — 7) Konstverk, arbete, utfördt genom
denna slags konst.
BILDSPRÅK, n. 5. Sättet alt i tal eller skrift
uttrycka sig genom bilder (bem. 4, c). Bör ej
förvexlas med Bildskrift; se d. o.
BILDSTEN, m. 2. Slen. hvarpå figurer,
antingen genom konst eller till följe af någon
naturverkning, finnas afbildade.
BILDSTOD, m. 3. Fristående hel figur, som
afbildar en menniska eller ett djur. En b. af
marmor, brons, trä. Jupilers och Minervas
b-cr. Kolossal b., som mycket öfverstiger
naturlig storlek. — Syn. Staty, Stod, Bild.
BILDSTORMARE, m. 3. (kyrkoh.) Benämning
på dem, som i Byzanlinska kejsardömet sökte
utrota bilddyrkan och till den ändan sönderslogo
eller våldsamt borttogo alla bilder ur kyrkorna
och andra till gudstjenst begagnade ställen.
BILDSTRID, m. 3. (hisl.) Strid, som fördes
i Byzanlinska kejsardömet emellan tvenne partier,
af hvilka del ena förfäktade bilddyrkan, det
andra åler sökte utrota don.
BILDTHUGGARE m. fl., se Bildhuggare m. fl.
BILDVERK, n. 5. Flera sammanhängande
figurer, förfärdigade antingen af bildhuggare eller
bildsnidare, till prydnad inuti eller utanpå
byggnader, såsom i kyrkor, slott, o. s. v.
BILDVIS, adv. Genom bild, figurligt.
BILINIE, f. 3. 4) Linie af underordnad vigt.
Motsats: Hufvudlinie. — 2) Sc Sidolinie, 2.
BILJARD, billjård, rn. 3. (fr. Billard) 4) Ett
slags spel, bestående deruti, att man medelst
enkom dertill förfärdigade käppar (Biljardkäppar,
Köer) på elt stort, med grönt kläde öfverdraget
bord söker att i cn viss riktning framstöta
elfcn-benskulor (Bollar), så att de träffa andra och
drifva dessa ned i påsar eller pungar på sidorna
af bordet. Spela b. Vara skicklig i b. — Syn.
Biljardspel. — 2) Sjelfva bordet, som dervid
begagnas. — Syn. Biljardbord. — 3) Inrättning med
allt tillbehör för detta slags spel. Hålla b. —
4) Ställe, der biljard spelas. Gå till b-cn. —
Syn. Biljardrum, Biljardsal.
BILJARDBLUS, billjårdblus, m. 3. Påse eller
pung, fästad under hål vid vallen af ett
biljard
bord, för att tpelarne med sina käppar må kunna
nedstöta bollarna deruti. — Syn. Biljardpung,
Biljardpåse.
BILJARDBOLL, m. 2. Elfenbenskula, utlagd
på ell biljardbord, och den spelaren med
biljardkäppen söker gifva en viss riktning. Jfr. Boll, 2.
BILJARDBORD, n. 5. Se Biljard, 2.
BILJARDERA, v. n. 4. Med en och samma
kö stöta tvenne bollar.
BILJARDHÅL, n. 5. Hål i hörnen cller pä
långsidorna af en biljard, med derunder hängande
pung (Biljardblus).
BILJARDKULA, f. 4. Se Biljardboll.
BILJARDKÄPP. m. 2. Se Biljardstång.
BILJARDPRICK, rn. 2. Märke på biljardens
bordskifva. dels för att urskilja qvarteren, dels
ock för all utvisa platserna för vissa bollar.
BILJARDPUNG. m. 2. och
BILJARDPÅSE, m. 2. pl. — påsar. Sc
Biljard blus.
BILJARDQV ARTER, billjårdkvarlér,n. 5. Det
ställe på biljardens bordskifva, hvarifrån man i
allmänhet utspelar bollarna.
BILJARDRUM, n. 3. och
BILJARDSAL, m. 2. Rum, sal, der en biljard
finnes.
BILJARDSPEL, n. 5. 4) Se Biljard, 4. —
2) Hvarje särskilt parti i delta slags spel. — 3)
Särskilt sätt att spela biljard.
BILJARDSPELARE, m. 3. 4) En, som for
tillfället spelar biljard. När vi kommo in i
biljardrummet, funno vi der två b. — 2) öfvad
biljardspelare, eller den som ofta sysselsätter sig
med biljardspel. Schack roar honom icke, men
b. är han.
BILJARDSTÅNG, f. 3. pl. — slänger. Ett
slags käpp, med hvars ända biljardspelaren stöter
på sin boll, för att gifva den riktning all träff®
en annan boll och stöta densamma åt etl visst
håll. Benämnes vanligen Kö (det franska ordet
Queue). Kallas Mas, om den är smalare och
försedd mod cn liten klots i ena ändan.
BILJARDTÄCKE, n. 4. Täcke, vanligtvis af
grönt kläde, som beläcker elt biljardbord.
BILJARDVALL, m. 2. Upphöjd list eller
karm på alla fyra sidorna af ett biljardbord, för
alt hindra bollarna all rulla ned på golfvel.
BILJETT, billjä’tt, m. 3. 4) Litet handbref,
brefiapp. Skrifva, skicka en b. till någon. —
2) Kort, som medför rättighet för ägaren att
komma in i ett rum, der någonting offentligen
förevisas, något offentligt nöje är lillstäldt eller någon
sammankomst hålles. Inträdeskort. B. till ett
skådespel, en bal, en konsert, o. s. v. [Billelte.]
BILJETTFÖRSÄLJARE, billjatl––––, m. 3.
och
BILJETTFÖRSÄLJERSKA, f. 4. Person, som
försäljer inträdeskort åt allmänheten.
BILJETTFÖRSÄLJN1NGS-KONTOR, n. 3. och
BILJETTKONTOR, billja ttkånntör, n. 5.
Särskilt rum, der biljetter försäljas eller utdelas.
BILL, m. 3. (engelskt ord) Lagförslag, som r
engelska parlamentet framgifvcs.
BILL, m. 2. Spetsigt och skärande jernstycke
på främre och undra delen af en plog, hvarmcd
jorden vid plöjning sönderdelas och uppvändes.
[Bil.]
BILLHARF. f. 2. pl. — harfvar. Harf,
försedd med små billar i stället för vanliga harfpinnar.
BILLHARFVA, v. a. 4. Köra jord med billharf.
BILLIG, a. 2. 4) (om person) a) Som villigt
lyssnar till anförda skäl och fäster vid dem det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
