Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bifallande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B1F
Jag b-ller er begäran. Han har b-llil, all del
får ske. Det kan jag icke (k — Syn. Se
Samtycka. — 2) Yttra sitt gillande af något. B. ens
tanke, mening. — Syn. Se Gilla.
BIFALLANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
bifaller. — 2) Bifall (bem. 4).
BIFALLSROP, n. 5. Ljudeligt, högt
yttrande af bifall (i begge bem.). — Syn. Acklamation;
Applåd.
BIFzYLLSSORL, n. 5. Sorl, som uttrycker
bifall (bem. 2).
BIFALLSTECKEN, n. 3. Tecken, hvarigenom
man tillkännagifver sitt bifall (i begge bem., men
isvnnerhet 2).
BIFALLSYTTRING, f. 2. Yttring af bifall (i
begge bem., men isynnerhet 2), antingen genom
ord, tecken eller handling.
BIFF. m. 3. (engelska ordet Beef) Oxkött,
vanligtvis af oxens länd, anrälladt till mat.
BIFFKÖTT. n. 3. Oxkött.
BIFFSTEK, f. 2. Lagom^ tunna skifvor af det
bästa och saftigaste köttet på en oxe, vanligtvis
taget af länden, hvilka bultas väl, krypas starkt
och stekas öfver sakta eld.
BIFIGUR, m. 3. (mål.) Figur, som blifvit
bifogad de förnämsta och hufvudsakliga figurerna
på en målning.
BIFJÄRIL, m. 2. Ett slags dagfjäril, stor som
ett bi och med genomskinliga vingar. Sesia
api-formis.
BIFLOD, m. 3. Mindre flod, som utgjuter sig
i en större.
BIFLUGA, f. 4. Elt slags insekt af flugslägtet.
Musca apiformis.
BIFOGA, v. a. 4. 4) Foga något till, vid ett
annat, så att det hör tillsammans dermed; tillägga.
B. några prydnader till en högtidsdrägl. B.
omamenler Ull elt byggnadsparli. — 2) (fig.)
Till bevis, upplysning, förklaring, exempel eller
för annat ändamål tillägga något (ord, skrift,
dokument o. s. v.). B. mer il för teckning Ull sin
ansökan. Af b-de protokollsutdrag upplyses,
alt ... . Jag vill, Ull hvad jag haft äran
anföra, blott b. ännu ell ord. — Syn. Se
Til-lägga.
BIFOGANDE, n. 4. Handlingen, dä man
bi-fogar.
B1FRAT, n. 3. Insekt af malslägtct, som
isynnerhet håller sig vid vax och honung. Phalæna
tinea melonclla.
BIFROST, bi’frå’sst, m. 3. Enligt Eddaläran
en bro, som gudarnc hade byggt emellan himmel
och jord. Regnbågen.
BIFRÅGA, f. 4. Ämne, sak af underordnad
beskaffenhet, sorn står i sammanhang med
huf-vudfrågan eller det hufvudsakliga ämnet.
BIFRÄTARE, m. 3. Se Bihök.
BIFÖRDEL, m. 2. Obetydligare fördel, som
åtföljer en större, hufvudsaklig.
BIGAMI, - - mi’, f. 3. Tvegifle. [–mie.]
BIGARRÅ, bigarrå’, m. 3. (fr. Bigarreau)
Elt slags söta, stora körsbär, af trädslaget Prunus
Cerasus duracina. Benämnes i vårdslöst tal
Bi-garong. — Ss. B-träd.
BIGERNING, f. 2. (föga brukl.) Sc Biar bele.
BIGGA, f. 4. Sc Argbigga.
BIGOTT, bigå tt, a. 4. (fr. Bigol, af tyska
orden bei Gott) 4) Öfverdrifvct, vidskepligt andäktig.
Konung Ludvig XIV var ganska b. — 2) Som
ultrycker bigotteri. B. min. uppsyn.
BIGOTTERI, n. 3. (fr. Bigolcrie) Öfverdrifven,
vidskeplig andakt.
BIK 471
BIGÅRD, m. 2. Enkom inhägnad gård, plats
för bikupor.
BIGÄRDNTNG, bi’jä’rnlnng, f. 2. Se
Begärd-ning.
BIGÖK, mc 2. Se Bihök.
BIGÖRA, n. 3. sing. och
BIGÖROMÅL, n. 3. Underordnadt, mindre
väsendlligt göromål. som verkställes i sammanhang
med det hufvudsakliga.
BIIIANDEL, m. 2. sing. Särskilt, mindre
handelsrörelse, som man drifver jemtc den
hufvudsakliga.
BIHANDLING, f. 2. (estet.) Se Episod.
BIHANG, n. 3. Egenll.: något som hänger
vid elt annat. 4) Hvad som åtföljer, är
vidfä-stadt, bifogadt, tillagdt något annat hufvudsakligt.
Denna prydnad utgör ett b. Ull konungamanteln.
— Ordet förekommer i denna bem. ganska ofla
i botanik, anatomi och fysik. — 2) Titel på:
a) en bok, skrift, som blifvit utgifvcn, lör alt
tjena till bevis, förklaring, upplysniag o. s. v. för
en mening. — b) Afdelning i bok, skrift, tillagd
för samma ändamål. — Syn. Appendix. — c)
Särskilt tidningsblad, utom den bestämda
nummerföljden, hvilket ulgifves till fyllnad, såsom bilaga
eller för något visst tillfälligt ändamål. — Syn.
Supplement.
BIHANGSVIS, adv. Såsom bihang.
BIHUFVA, f. 4. Ett slags hufva, som man
vid biskattning, biens svärmning o. s. v. begagnar,
för att skydda sig för biens gaddar.
RIHUS, n. 3. Framtill öppet skjul för
bikupor, med brädtak, brädväggar och brädgolf, på
hvilket sednare bikupor ställas.
BI HÄNDELSE, f. 3. Se Episod.
Bl HÖK. m. 2. Se Biätare.
BIINKOMST, c. 3. Obetydligare inkomst, som
åtföljer en annan hufvudsaklig.
BIKAKA, f. 4. Vaxkaka, sådan som den
uttages ur bikupan, med sin isittandc honung.
BIKAPPA, f. 4. Enkom gjord kappa, som
begagnas, när man skattar bin, o. s. v.
BI KLASE, m. 2. pl. — klasar. Hop af bin,
sorn silla på hvarandra i form af en klase;
förekommer vid svärmning eller under flustret på
kupan.
BIKRONA, f. 4. (bot.) Blombihang, närmast
liknande blomkronan och utgående från
densamma.
BIKT, c. 3. (det tyska Bcichle) Bekännelse
inför en kyrkans tjenarc om fel eller synd, eller
yppande af någon hemlighet. Ordet tillhör den
katolska kyrkoordningen, och motsvaras hos oss
till någon del af orden: Skrift, Skriftning,
Skriftermål. Göra b. Gå Ull b. Komma från b-en.
Afiiöra någons b.
BIKTA^ v. a. 4. (det tyska beichten) 4) I
egenskap af kyrkans tjcnare afhöra någons bikt.
B. någon. — Syn. Skrifta. — 2) Inför en
kyrkans tjenarc bekänna (fel, synd, hemlighet). B.
sina synder för prosten. — Syn. Bekänna. —
V. n. och B. sig, v. r. Inför en kyrkans tjenarc
afgifva sådan bekännelse. B. sig för prcslen. —
Syn. Skrifta sig.
BIKTANDE, n. 4. Handlingen, då man biktar.
BIKTBARN, n. 3. Person, som låter bikta sig
af någon kyrkans tjenarc.
B1KTDÄG, m. 2. (hos katolikerna) Viss dag,
då en person plägar bikta.
BIKTFADER, m. 2. pl. — fäder, (hos
katolikerna) Andclig man (presl eller munk), för
hvilken man vanligtvis plägar bikta sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
