- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
167

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bevandrad ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BEV

BEV

167

Syn. Vakt, Eskort, Betäckning. — Ss.
B-s-trupp.

BEVANDRAD, a. 2. 4) Som vandrat mycket
omkring på cn ort, mycket hemmastadd. Vara
rät b. i en stad, i ett slott, en skog, en park,
o. s. v. — 2) (fig.) Ganska kunnig i ett ämne,
skicklig i en sak. Väl b. i matematiken, i
historien, i embelsgöromål, i rutinen, i knep,
skälmstycken, skurkstreck, o. s. v. — Syn.
Hemmastadd, hemma i, Genomdrifven; se f. ö.
Skicklig.

BEVAR, n. 5. sing. indcf. Brukas endast
någon gång i uttrycken: Taga ib., i beskydd, t. ex.:
Må Gud taga er i sitt b.! Hafva i b., bcyara
(bem. 4).

BEVARA, v. a. 4. 4) (om sak) Bibehålla i
godt stånd, i samma skick, så att ingen skadlig
förändring inträffar. B. frukt, möbler. B. sin
helsa, sitt rykte. B. ögonen emot solen, för
solens strålar. B. kött för skämning, för all
skämmas. B. sin tro. B. sin själ för synd.
B. en hemlighet, ej för andra omtala, yppa den.
— Syn. Förvara, Skydda. — 2) (om person)
Skydda, Försvara. B. någon för köld. B. landet
för ficndligt infall, för fienden, för en smilla.
Man hoppas, att konungens vishet skall b.
släden för vidare oroligheler. Gud har hittills
b-l oss. Gud b-re, må Gud b. oss för allt ondl!
Gud b-re mig ifrån all någonsin göra så illa!
Gud b-re mig derifrån! B-re mig Gud all
länka derpå! B-re Gud! uttryck, hvarigenom
nian med en viss högtidlighet förnekar cn
framställd förmodan, fråga, jemte det man yttrar sin
afsky, fruktan för ett förhållande, som vore
motsatsen till det man förnekar. Se f. ö. Bevars!
och Gudbevars!

BEVARANDE, n. 4. Handlingen, då man
bevarar.

BEVÄRING, f. 2. Se Bevarande.

BEVARS! int. Sammandraget af Bevare oss!
Brukas, för att uttrycka: 4) Ett eftertryckligare
jakande cller nekande. Är del slut på arbelel
ännu? Ja b.! Du är väl nu bra sömnig, du,
som vakal hela natten. Nej b.! Du kan då
aldrig lära dig att bli folk. Jo b.! — 2)
Förundran, bestörtning, öfverraskning. B., hvad
du ser ut! Man säger äfv.: B. väl! B. Gud!
Gud b.! Kors b.! Ah b.! — 3) Harm, förtret,
missnöje, förakt, afsky, ledsnad, m. m. B., så du
talar! B., så enfaldig du kan ställa dig! B.,
hvad du har många konster för dig! B., så
noga del skall vara! B., sådan sprätt! B.,
hvilket väder, hvilka vägar! B., alt du kan
vara så elak! B., herrn, kan länka!

BEVEFVA, v. a. 4. (bibi, gam.) Invefva,
inveckla.

BEVEKA, v. a. 4. 4) (egentl.) Göra vek,
mild. Gud har b-kl hans hjerla. — 2) Medelst
böner eller rörande skäl, föreställningar, åtbörder,
o. s. v. förmå. B. till tårar, till medlidande,
till ändrande af föresats. Låta sig b-s af
någons böner. n Låta b. sig eller låta sig b.,
gifva vika för någons böner, <8ec. — Syn. Röra.

BEVEKANDE, a. p. 4. Som är af
beskaffenhet att kunna beveka, röra. B. tal, krafl,
föreställning, orsak. B. skäl och omständigheter,
som tala för någon. — Syn. Beveklig, Rörande.

BEVEKANDE, n. 4. Handlingen, då man
beveker

BEVEK ELSE, f. 2. 4) Se Bevekande. —
2 Den förändring i sinnet, som föregår hos en
person, hvilken bevekcs. — Syn. Rörelse.

BEVEKELSEGRUND, m. 3. Skäl, orsak,
grund, som förmår någon till en viss handling.
Det är alltid svårt all döma om andras b-er.
Hvad var b-cn Ull denna hans handling? —
Syn. Motiv, Bevekande skäl, orsak, grund.

BEVEKLIG, a. 2. 4) Som har egenskapen ntt
beveka, öfvertala. Genom b-a böner lyckades
han slutligen all röra hennes hjerla Ull
medlidande. Hålla ett b-l tal. B-a skäl,
föreställningar. — Syn. Bevekande, Rörande. — 2) (föga
brukl.) Som låter sig beveka.

BEVEKL1GHET, f. 3. 4) Bevekande
öfver-talelse. Bedja någon med högsta b. all af slå
från ell företag. — 2) (föga brukl.) Egenskapen
att låta sig beveka.

BEVEKLIGT, adv. På ett bcvekligt sätt. B.
bedja någon om en sak.

BEVERKA, v. a. 4. (mindre brukl.) Se Verka.

BEVILJA, v. a. 4. 4) Förklara sin vilja vara,
att något, som blifvit begärdt, erhålles eller får
ske. B. någon en ynnest, en rättighet, ell
privilegium. B. någons bön, ansökan. B. någons
giftermål. B., all något får ske. — Syn. Se
Bifalla. — 2) Medgifva att Jemna begärdt anslag,
skattebidrag. Riksens Ständer hafva b-l del af
regeringen äskade anslaget, hafva b-l 100,000
R:dr Ull kanalanläggningen.

BEVILJANDE, n. 4. 1) Handlingen, då man
beviljar. — 2) Hvad som blifvit bcviljadt.

BEVILLNING, f. 2. Af rikets ständer
frivilligt åtaget oskattebidrag, som blifvit af regeringen
begärdt. Ålaga sig, ulgöra b. B-ens
användande faslställes af rikets ständer. Allmänna
grunderna för b-ens fördelning. — Syn. (i
äldre tider) Gärd. — Ss. B-ssumma.

BEVILLNINGSAFDRAG, n. 3. Afdrag, som
enligt lag göres vid räntas crläggandc, svarande
mot bcvillningens storlek för kapitalet.

BEVILLNINGSANSLAG, n. 3. Anslag,
bevil-jadt af rikets ständer.

BEVILLNINGSFÖRORDNING, f. 2.
Förordning, innehållande föreskrifter angående
bcvillnin-gcns fördelande och utgörande.

BEV1LLNINGSMEDEL, n. 5. pl. Af rikets
ständer beviljade penningmedel.

BEVILLNINGSUTSKOTT, n. 5. Det af rikets
ständers Utskott, som har att afgifva förslag till
den åtagna bcvillningssummans fördelning, samt
att uppgifva grunderna derför och fastställa sättet,
huru de i hvarje särskilt fall skola tillämpas.

BEVINGA, v. a. 4. Egentl.: Gifva vingar.
Brukas endast i fig. mening och i poetisk stil.
Hoppet b-de hans fjäl.

BEVINGAD, a. p. 2. (poet.) 4) Med vingar
försedd. En b. engel. Den b-c Mcrcurius. —
2) (fig.) Med b-e steg, ganska snabbt.

BEVIS, n. 5. 4) a) (log.) Framställning af
skälen för ett omdöme, och omdömets utlcdning
ur dessa skäl. Framlägga, uppställa, gifva b.
för en sals, cll påslående. — b) (mat.)
För-knippning af förut bevista och erkända satser,
hvarigenom man kommer till öfvertygande visshet
om riktigheten af en gifven, uppställd sals. —
c) Framställande af giltiga skäl för sanningen af
cn omständighet, riktigheten af cn uppgift,
antingen för domstol eller i det allmänna lifvet.
Anföra, andraga b. för ett faktum, en
omständighet, en uppgift, ett påstående. Anföra till,
såsom b. Till b. hvarpå jag blott vill nämna,
att ... . — d) Innehållet af hvad som blifvit
bcvisadt. Delta b. är öfverlygandc, svagt,
otillräckligt. t— 2) Skriftligt intyg, hvarigenom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free