Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Begripen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEG
BEG
129
sedan nian förut sagt någonting hotande eller i
skarp, bitter, slickande ton yttrat något, t. ex.:
Lyd genast, eljest går jag efter riset; b-cr du?
Det skall ske midi för er näsa; b-er ni det?
— Syn. Se Förslå. — 2) (om person) Förslå,
hvad någon menar. Jag kan icke b. honom,
han lalar så oredigt. Jag b-er honom (dig. &c.)
icke, säges, när man vill uttrycka, alt man ej kan
förklara en persons handlingssätl, afsigter, eller
när man anser honom uppföra sig i hög grad
oförståndigt. — 3) B. i sig, omfalta, innefatta.
Tyskland b-er i sig många stater. — Syn. Se
Innefatta.
BEGRIPEN, a. 2. neutr. — el. B. i, mycket
sysselsatt med, helt och hållet upptagen af. B. i
arbete, i djupa tankar. — Ordet är egentligen
förkortadt af Inbegripen, som brukas mera.
BEGRIPLIG, a. 2. Som kan begripas, förstås.
Brukas både om person och sak. Del är en lätt
b. sak. En b. författare, stil. B-l föredrag.
Denna mening är icke så lätt b. Del är lätt
b-l, all del icke kunde lyckas, när han bar
sig så dumt ål. Göra sig b., framställa sina
tankar så, att de af andra lätt kunna förstås. — Syn.
Se Faltlig.
BEGRIPLIGEN, adv. 1) Se Begripligt. —
2) Se Bcgripligtvis.
BEGRIPLIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
begriplig. Säges ej om personer. Sakens, stilens,
föredragets b. En talare måste framför allt
vinnlägga sig om b. — Syn. Fattlighet.
BEGRIPLIGT, adv. På ett begripligt sätt.
Tala b., så all folk kan förslå dig. — Syn.
Faltligt.
BEGRIPLIGTVIS,. adv. Såsom man lätt kan
begrfpa, naturligtvis. B. fick han sig ett slag
på käften, ty det hade han förtjenl.
BEGRUNDA, v. a. 4. 1) Söka i grund
utforska beskaffenheten af något. B. ett ämne, en
fråga, Guds vishet och makt. B. själens
natur. andelifvets verkningar. — Syn. Grunda på,
Fundera på. Taga i skärskådande, i betraktande,
Skärskåda, Betrakta. — 2) Grundligt öfvertänka,
eftertänka. Jag har länge b-l denna sak, och
finner, atl man måste göra så och så. B. etl
förslag, en plan. B. saken väl, innan du
företager något. Jag höll just som bäst på all
b., hvad här var all göra, när .... — Syn.
Se Betänka.
BEGRUNDANDE, n. 4. o. BEGRUNDNING,
f. 2. Handlingen, då man begrundar.
BEGRÅTA, v. a. 3. (böjes som Gråta) 1)
Gråta öfver förlusten af någon eller något; äfv.
öfver någon olycklig händelse. B. sin far, sin
maka. Jag begret verkligen det trogna djuret.
B. förlusten af all sin egendom. B. en olycka,
sitt olycksöde. — Syn. Se Sörja. — 2) (fig.)
Djupt sörja vid, öfver. B. en älskad väns
minne. B. ell misslyckadi förelag.
BEGRÅTANDE, n. 4. Handlingen, då man
begråter.
BEGRÄNSA, v. a. 4. 4) Såsom gräns omgifva
(vare sig gränsen är utstakad eller icke). Hafvet
och Alperna b. Italien. Södermanland b-s i
norr af Mälaren. — Syn. Gränsa till, Stöta till,
Tillgr&nsa, Angränsa. — 2) (fig.) Utgöra yttersta
gränsen för en verkning, kraft, förmåga. Denna
skog b-r ut si g len ål det hållet. Min
verkningskrets b-s af medellöshet. — Syn. So
Inskränka.
BEGRÄNSAD, a. p. 2. (bot.) B. sljelk, som
vid en bestämd utvecklingsgrad utslår blommor
från toppen, och sedermera ej vidare kan tillväxa,
om ej genom nya från sidorna utväxta grenar.
BEGRÄNSANDE, n. 4. 4) Omständigheten att
något begränsas (bem. 4). — 2) Handlingen, då
man begränsar (bem. 2).
BEGRÄNSNING, f. 2. 4) Se Begränsande.
— 2) Se Gräns.
BEGYNNA, v. a. 2. Företaga till utförande,
göra början med. B. ett arbete, ell företag, ell
fälttåg, en session, en tvist. B. krig. B.
läsningen af något. B. skörden, höbcrgningen.
Striden begynles. B. något på nytt. B. på’,
se Påbcgynna. — Syn. Se Börja, v. a. — V. n.
4) Göra början. Lålom oss b., der vi sist
slutade. Talaren b-er nu alt tala. Barnet b-er
tala. B. slåss och b. all slåss. Alla begynle
skratta. Hon begynle blifva trött. B. med a
och sluta med ö. Pr esten begynle med honom.
Jag har nyss begynt med etl arbete. B. med
fel och sluta med mästerstycken. Har du
begynt på ännu? Jag skall i morgon b. på med
arbetet. — 2) Taga början. Tyst nu! talet b-er.
Febern b-cr nu igen. — Syn. Se Börja, v. n.
— F. i mpers. Taga början. Del b-cr snöa.
Det b-er atl gå kräftgången för honom.
BEGYrNNÄNDE, n. 4.’ Handlingen, då något
begynnes.
BEGYNNARE, n\ 3. 4) (egentl.) En, som
begynner något. Är i denna bem. nästan
obrukligt. — 2) En, som nyligen börjat lära, idka eller
utöfva något. B. i studier, i ett handtverk, i
handeln. Lärobok för b. Han är ännu blott
b. i konsten alt bedraga sin nästa. — Syn.
Nybegynnare, Nyläring. — Ordet brukas äfven för
feminin, men man kan äfven säga
Begynna-rinna, f. 4.
BEGYNNELSE, f. 3. Det första af en
tillvaro, en handling, en verkning, ett företag.
Lif-vels, arbetets, företagets b. Oflare brukas
Början. — Adverbialt säges: / b-n, af b-n, d. v. s.
i början, ifrån början. — Syn. Se Början. —
S$. B-rad, -vers.
BEGYNNELSEBOKSTAF, m. 3. pl. —
bokstäf-ver. Bokstaf, som begynner ett ord, en mening,
ett kapitel, en bok. — Syn. Inilialbokslaf, Initial.
BEGÅ. v. a. 2. (böjes som Gå; part. pass.
Begången (för bem. 4) och Begådd (för bem. 2
och 3). 4) Göra sig skyldig till (något felaktigt,
oklokt eller brottsligt). B. en brottslig handling.
B. ell fel, en ohöflighet, en oarlighel, en
elakhet, en orättvisa, en låghet, en nedrighet, en
grymhet, ell brott. B. våld emot någon. B.
dumheter, grymheter. Han har b-tl den
nedrigheten atl ... . — Syn. Bedrifva, öfva, Föröfva,
Beträdas med. — 2) Tillställa, laga (så att).
Förekommer endast i uttrycken: B. en sak, b. saken,
b. det så, ull.... t. ex.: Han har så b-tl saken, så
b-lt. att han blifvit borgmästare i Tel ge. B.
saken så, atl alla blifva nöjda. — Syn. Sa bedrifva,
tillställa, laga, Så ställa saken, Så blanda korten.
— Hit kan äfven föras talesättet: Det är så
bc-gådt oss emellan, atl ... . d. v. s. det är så
öfverenskommct, beramadt, <3ec. — 3) B. den
heliga nattvarden, anamma den, gå till skrift. —
B. sig, v. r. 4) B. sig väl, illa: a) Befinna
sig i goda, dåliga omständigheter, berga sig väl,
dåligt. Hur är det nu med hans affärer? Jo,
han b-r sig väl. — Syn. Se Ber ga sig. — b)
B. sig väl, illa med någon, komma väl, illa
öfverens med. Hvad tycker du om din granne?
Jo, jag b-r mig väl med honom. Han b-r sig
väl med alla. Hur b-r du dig med honom?
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
