Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Baktalande ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
BAK
BAL
baktalar, kan möjligen tala sant; den, som
förtalar, ljuger alltid. — Syn. Bakdanta,
Förtala, Förklena, Smäda, Beljuga på baken, Belacka.
BAKTALÄNDE, n. 4. Handlingen, då man
baktalar. — Syn. Baktal, Bakdantande, Förtal,
Förtalande, Förklenande.
BAKTALARE, m. S. (föga brukl.) 4) En, som
baktalat någon. — Förekommer endast i förening
med genitiv eller ett pron. poss., t. ex.: Se der
Herr A:s, din b. — 2) En, som gerna baktalar
andra. — Femininet Baktaler ska nyttjas äfven
stundom.
BAKTANKE, m. 2. pl. — tankar. Tanke,
plan, förslag, som man behåller inom sig, tills
tiden är inne för dess utförande. — Syn. Hemlig
afsigt, Hemlig plan, Hemligt förslag.
BAKTASS, m. 2. En af de begge eftersta
fötlcrna på vissa djur (kattor, lejon, vargar, harar,
m. fl.);
BAKTILL, adv. Se Bakpå.
BAKTRAPPA, f. 4. 4) Trappa från baksidan
af ett rum eller på baksidan af en byggning. —
2) (mindre rikligt) Lönntrappa.
BAKTRÅG, n. 5. Tråg, hvaruti deg
tillblandas, knådas och bercdes till bakning.
BAKUGN, m. 2. Ugn, hvaruti bröd och allt
slags bakverk gräddas.
B AKUT, baküt, adv. I riktning åt baksidan.
Stryka b., draga tömmarna åt sig, så att
häslar-ne skjuta vagnen baklänges. Slå b. (om hästar),
sparka utåt med bakbenen. Gå b. på skor,
hafva vanan att gå på det sätt, att hälen skjuter
bak lädret ut öfver klacken. (Fig.) Det går b.,
affärerna försämras. — Syn. Bakåt.
BAKUTI, prep. o. adv. I bakre, eftersta delen
af något: a) prcp. Kofferten slår b. vagnen; —
b) adv. Påsen slår der b. Åka b., sitta på
baksätet eller förnämsta sätet i en fyrsitsig vagn; äfv.
sitta på eflersta sätet i en vagn med två säten,
det ena framför det andra. — Sammandrages ofta
till Baki.
BAKVAGN, m. 2. 4) Eftersta delen af
underredet på ett fyrhjuligt åkdon. — 2) Bakre delen
af en vagn (både öfver- och underredet). Såcken
ligger i b-en.
BAKVATTEN, n. 5. Vatten, som (i en ström,
en hafsvik eller i hafvet) går tillbaka tvärt emot
sitt vanliga lopp. I Norrström är b. ofta
vanligt. (Fig.) Gå i b., misslyckas, gå dåligt. —
Syn. Bakllod, Bakström.
BAKVED, m. 3. sing. Grofhuggen ved, som
begagnas lill uppeldande af bakugnar.
BAKVERK, n. 5. 4) (egentl., mindre brukl.)
Allt, som bakas, äfven bröd. — 2) (vanligare) Allt,
som bakas, med undantag af hröd; således bakclser,
kakor, pastejer, gorån,t pepparkakor, konfekt, m. m.
BAK VIGT, c. 3. Öfvervägande vigt eller tyngd
på bakre delen af ett föremål.
BAK VIGTIG, a. 2. Som har bakvigt; se
föreg.
BAKVIGTIGHET. f. 3. (föga brukl.)
Egenskapen att vara bak vigt ig.
BAKVRIDA, v. a. 3. (böjes som Vrida) Vrida
bakåt.
BAKVÄG, m. 2. 4) Väg cller stig, som går
bakom en byggnad, en gård, o. s. v. — 2)
In-gångcpå baksidan af ett hus eller en gård. —
3) Återväg. På bor trägen gick del bra, men
på b-en råkade han illa ut. — Brukas i denna
bem. mindre än: Återväg, Hemväg.
BAKVÄGG, f. 2. Vägg, som utgör baksidan
af ett hus, ett rum, o. s. v.
BAKVÄND, a. p. 2. 4) Vänd bakfram.
Hästen slod b. i skaklorna, — 2) (fig.) Förvänd,
onaturlig. .. B. metod. — Syn. Se Förvänd.
BAKVÄNDA, v. a. 2. (mindre brukl.) Vända
bakfram.
BAKVÄNDT, adv. 4) I etl läge, en riktning
tvärs emot den vanliga, naturliga, riktiga. Slälla
hästen b. Taga, fatta någonting b. — 2) (fig.)
a) Förvändl, galet, oriktigi. Bära sig b. åt.
Uttyda b. Företaga, göra något b. — b) Illa,
olyckligt,o på tok. Det börjar gå b. för honom.
BAKÅT, prep. Åt något bakom beläget ställe.
Han skulle gått ut genom porten, men i stället
gick han b. trädgården. — Adv. Åt baksidan.
Taga ell steg b. Er hall siller bra myckel b.
— Syn. Bakut.
BAKÄNDA, f. 4. BAKÄNDE, m. 2. pl.
— ändar. 4) Den bakåt belägna delen af en kropp,
ett föremål. — 2) Säte, stuss, bakdel.
BAL, m. 3. Större dansnöje, antingen enskilt,
efter inbjudning, eller offentligt, då
inträdesbiljetter emot betalning hållas allmänheten tillhanda.
Hälla, gifva, ställa lill en b. Annonsera en b.
Gå, fara, vara på b. — Syn. Se Dans. — Ss.
B-dag, -klädd, -klädning, -prydnad,
-rum, m. fl.
Anm. Bal är egentligen ell fransyskt ord,
ursprungligen härledande sig ifrån del lyska BaU,
packe, hvaraf dansgillen i en äldre lid fingo
namn, emedan det rar en gammal ncderiysk
sed, all i byarna, på andra och iredje
påskdagen, dc vuxna flickorna församlade sig, för alt
ål den unga hustru, på hvars bröllop dc sist
hade dansat, öfverlemna en med ull och fjädrar
uppfylld’ packa, hvaremot hon var förpligtad
all beslå dem fri musik lill dans
Ofta förekomma äfven de fransyska
ullrycken: Bal magqué, maskeradbal, och Bal var?,
praklbal, då gästerne äro klädde med yllersta
omsorg.
BAL, m. 2. 4) Packe af vissa handelsvaror.
En b bomull. — 2) Tio ris papper. — 3) (föga
brukl.) Utbredl strö för kreatur att ligga på. —
4) Rede för fåglar vid häckning.
BALA, v. n. 4. B. för en fågel, göra rede
åt densamma, när den skall häcka. B. för sig,
säges om en fågel, då den sjelf reder bo ål sig.
— B. ned, v. a. 4. (föga brukl.) B. ned en
säng, ligga och vräka eller vältra sig i en
bäddad säng, så alt den uppskakade fjädern åter blir
nedpackad och bädden kännes hård. B. ned
gräset, ligga cller vältra sig i gräset, så att det blir
nedtryckt lill marken. — B. sig, v. r. 4. (om
fåglar) Trycka sig till marken och flaxa med
vingarna.
BALANTT, –iT, m. 3. (geol.) Stenvandladt
skal af cn mångskalig mussla.
BALANS, balånngs, m. 3. 1) Vågbalk. Kallas
äfv. Vågbalans. — 2) Jernnvigt (både i egentlig
och figurlig bem.). Hålla b-cn. Förlora b-en.
Komma, falla ur b-en. Jfr. Handelsbalans. —
Syn. Sc Jernnvigt. — 3) (handl.) Utslaget af
jem-förclscn emellan debet och credit vid slutet af en
räkning eller vid ett bokslut. Utgående b., i
slutet af bok cller räkning. Ingående b.,
öfvcr-förd till början af bok eller räkning. — 4) Brist
i kassa, varulager, inventarier o. s. v., för hvilka
bör redovisas. Vara, komma på b. Proprie b.,
brist i en redogörares levcrering, d. v. s. att han
uppburit mera, än han lemnat ifrån sig. — Balans
kallas allt efter omständigheterna: Kassabrist,
Ma-gasinsbrist, Inventariebrist, o. s. v. [Balauce.]
BALANSCONTO, n. 4. Se Balansräkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
