Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bakfot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
BAK
BAK
BAKFOT, m. 3. pl., — fölter. 1) En af de
begge eflersta fötlerna på fyrfotade djur. (Fig. o.
fam.) Hafva fåll eller hafva* något om b-cn,
hafva blifvit narrad; äfv. hafva börjat en sak i
orätt ända. Få något om b-en, blifva narrad,
vilseledd, m. m. — Motstycke: Fram fot.— 2)
(mindre riktigt) Bakben. — 3) (fig.) Fot under en
möbel. på baksidan deraf. B-fötlerna på en stol,
en soffa, ett spegelbord.
BAK FRAM, adv. <) Uttrycker, att någon
eller något är vändl med baksidan åt det håll,
hvaråt dess framsida i stället borde vara vänd.
I hastigheten ställde han hästen b. i skaklorna.
— 2) (fig.) Bakvändi, förvändl, på tok. Göra
allting b.
BAK FÖNSTER, n. B. Fönster på baksidan
af ett rum eller hus.
BAKFOR. prep. Bakom. B. huset, muren,
gärdcsgårdcn.
BAKFÖRE, adv. 4) Bakefter, bakom. Sedan
jag länge hållil jemna steg med honom,
tröttnade jag och kom b. — 2) Bakpå, baktill. Åka b.
Stöta till någon b. — 3) Baklänges. Hans
affärer gå allt mer och mer b. — Brukas i alla
bemärkelser mindre ofta än här till förklaring
anförda adverber.
BAKGAFVEL, m. 2. pl. — gaflar. Gafvel
på ett hus, vänd åt baksidan eller bakgården.
BAKGATA, f. 4. 4) Sidogata, som löper i
samma sträckning med en hüfvudgata eller en
allmän plats. — 2) Afsides belägen gata. — 3)
Brukas stundom, ehuru mindre riktigt, i stället
för Tvärgata eller Gränd.
BAKGIFT, f. 3. Se Mcllangifl.
BAKGRUND, m. 3. Det, sorn på en talla
eller på tratern föreställes längst bort beläget. —
Syn. Fond.
BAKGRAND, m. 3. Afsides belägen, föga
besökt gränd.
BAKGÄNG, m. 2. Gång på baksidan af ett
hus, bakom huset eller åt bakgården.
BAKGÅRD, m. 2. i) Särskilt gård, innanför
den gård, som ligger ål gatan till eller der
huf-vudbyggningen befinnes. — 2) Baksidan af en gård.
BAKHALT, a. 4. (om hästar) Halt på ena
bakbenet.
BAKHAND, f. 3. sing. 1) Ofre eller yttre
delen af handen. Gifva ell slag med b-cn. — 2)
(i kortspel) Se Efterhand.
BAKHAS, m. 2. Knävecket på ett djurs bakben.
BAKHJUL, n. 5. Ett af de två eflersta hjulen
på en vagn med fyra hjul. — Motstycke: Framhjul.
BAKHUFVUD, n. S. pl. — hufvuden.
Bakdelen af ett hufvud, isynnerhet på en menniska.
BAKHUGG, n. 5. 4) Hugg, som tilldelas
någon till svar på ett förut af densamma erhållet.
— 2) (fig.) Hvasst svar på tillvitelse eller stickord.
BAKHUS, n. S. (af Bak, adv.) t) Ett på
baksidan af tomt eller gård beläget hus. — 2) Afsides
hus vid gård på landet eller i staden.
BAKHUS, n. 5. (af Baka) Hus, der
brödbak-ning verkställes. Större än Bagarstuga.
BAKHÅLL, n. 3. 4) Ställe, der man ligger i
försal, för alt angripa eller langa menniskor eller
djur. Ligga i b. Lägga trupper i b. Lägga,
ställa sig i b. — 2 En eller flera, som för detta
ändamål ligga i försal på något ställe. Råka ut
för, stöta på ett b. — 3) (fig.) Hemligt förbehåll;
hemlig afsigt; ord eller mening, oförmärkt
insmugna i tal eller skrift, för alt sedan lättare
vinna sin afsigt eller komma åt sin motståndare.
Hafva något i b., hafva någon hemlig afsigt.
Del der ordet, den der frasen var ell b. af
honom, för att komma, dit han ville. — Syn.
Se Försal.
BAKHÅR, n. 3. Hår på bakre delen af
huf-vudel på en menniska.
BAKHÄRI), m. 2. Baksidan af en härd.
BAKHÄST, m. 2. En af stånghästarna for en
vagn, som köres med spann. Kallas så till skilnad
ifrån Framhäslarna, hvilka gå framför dem.
BAKI, förkortadl af Bakuli; se d. o.
BAKIFRÅN, prep. Från ett bakom beläget
ställe. Han kom in b. gården. — Adv. På
baksidan, baktill, i ryggen. Angripa någon b.
Han blcf skjulen b.
BAKIGENOM, prep. 4) Igenom ett bakom
beläget ställe. Han kom in i huset b.
trädgården. — 2) Bakifrån igenom en kroppsdel eller ett
föremål. Få clt värj styng b. armen. — Adv.
Från baksidan igenom. Skynda dig all gå b.,
ty husporten blir snarl slängd.
BAK KAPPA, f. 4. Styfning af hårdt läder,
under öfverlädret bakpå foten af skodon.
BAK K APPA, v. a. 4. Förse (skoplagg) med
bakkappa.
ILAKKLO, m. 3. pl. — klor. Den bakåt
vända klon på vissa fåglars fötter.
BAKKONST, f. 3. Konsten att baka.
BAKKÄLKE, m. 2. pl. — kälkar. Kälke
under bakdelen af ett vinteråkdon. (Fig.) Komma
på b-n, icke inom bestämd tid medhinna ett
fö-relagdt arbete eller något som man föresatt sig.
blifva efter i sina stycken, blifva efter sina
läs-eller arbetskamrater; äfv. få dåliga affärer.
BAKLAND, n. 3. (sjöt.) Ett land, som ligger
bakom och synes uppöfver ett annat ifrån sjön.
BAKLASS. n. 5. Varor, som blifvit lagda i
bakre delen af en vagn. Den der vagnen har
för myckel b. Lägga för mycket b. på en kärra.
BAKLAST, f. 3. 4) Varor, som blifvit lagda
i bakre delen af ell fartyg. — 2) Se Baklass.
BAKLASTA, v. a. 4. 4) Lägga varor bakuli
ett fartyg eller bakpå vagn cller kärra. — 2)
Lägga för mycket varor i bakdelen af fartyg cller
vagn, så att den i jcmförclsc med framdelen för
hårdt tynges.
BAKLASTANDE, n. 4. Handlingen, då inan
baklastar.
BAKLASTNING, f. 2. 4) Se Baklaslande.
-2) (mindre brukl.) Se Baklasl och Baklass.
BAKLÅR, n. 5. Lår af bakben på fyrfota
djur.
BAKLÅS, n. 3. Vara i b., säges om en dörr,
ett skåp, en kista, o. s. v., då vid nyckelns
kring-vridande axet råkat komma ur gänggången, så att
låset icke kan upp- eller igenläsas. Dörren är,
har kommit,‘har gäll i b. Akla dig all vrida
i b. (Fig.) Gå i b., misslyckas, felslå, t. ex.:
affären har gäll i b. för honom.
BAKLÄDER, n. 3. 4) Läderslycke baktill på
skodon. — 2) Ryggstycke på en sufilett, m. m.
BAKLANGES, adv. 4) I riktning bakåt, med
kroppen framåt vänd. Gå, rida, åka, färdas b.
Skjuta någon b. ut igenom dörren. Kasla,
slå någon b., kasta omkull någon så, att han
faller bakåt på rjggen. Falla, kasla sig, slå
sig b. — 2) (fig.) Bakvändt, emot hopp eller
uträkning, på tok. Saken går b. för honom.
BÅKMUR, m., 2. 4) Mur bakom en annan.
— 2) Mur på baksidan af ett hus.
B ÅKNING, f. 2. 4) Förrättningen, då man
bakar. — Syn. Bakande, Bak. — 2) Sjelfva det
bakade. Jfr. Bak, 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
