Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Atletisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ATL
ATT
ATLETISK, a. 2. Kämpalik, reslig. [Ath—.]
ATMOMETER, ältmåmétr, m. 3. pl. —
metrar. (tys.) Instrument att mäta qvanlileten af
vattnets afdunstning i almosferen på en gifven tid.
ATMOSFER, attmåssfär, m. 3. Den jorden
orngifvande luftmassan. Luflkrets, Dunstkrets.
, ATMOSFERISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på almosferen.
ATOM, atå’m, m. 3. 1) (filos.) Benämning på
de oändligt små, odelbara partiklar, hvaraf
materien antages bestå. Enligt vissa filosofiska
sy-slemer äro a-crna materiens
grundbeståndsdelar. — 2) (fig.) Ganska liten, knappt synbar
kropp; grand. — 3) (kem.) Uttryckssätt för alt i
tal beteckna de olika förhållanden, efter hvilka
kroppar kemiskt förenas med hvarandra,
ATOMIST, atåmi sst, m. 3. (vetensk.)
Anhängare af det atomistiska systemet i naturläran.
ATOMISTIK, alåmisti’k, f. 3. (vetensk.) Lära,
som antager atomer.
ATOMISTISK, a. 2. (vetensk.) Tillhörig den
åsiglen, att materien består af atomer. Det a-a
systemet.
ATOMLARA, atå‘mlä’ra, f. 1. (vetensk.) Den
läran, alt atomer utgöra materiens beståndsdelar.
ATOMVIGT, atå mviggt, f. 3. (kem.) De
kemiska eqvivalenlernas i decimaler uttryckta
förhållande till syret, när dess vigt antages = i,oo.
ATONI, atåni’, f. 3. (med.) Nervernas och
musklernas förslappning. f- - nie.j
ATRAMENTSTEN, —Wnntstén, m. 2. Grön
vitriol.
ATT, partikel. Beteckningsord för infinitiven
af alla slags verber, t. ex.: alt älska, alt älskas,
all vara, alt slåss, all andas. Brukas: i) när
infinitiven står såsom subjekt i en sats, t. ex.:
All fela menskligl är, gudomligt all förlåta;
— 2) när infinitiven följer på ett transitivt verb,
såsom verbalt objekt, t. ex.: Han fruktar all
dö. Jag Önskar all få; — 3) när infinitiven
följer såsom utbildningsord på intransiliva verber
eller nominer och participer, t. ex.: Ilan går all
försvara fäderneslandet. Mod all tala sanning.
Beredd alt dö; — 4) när infinitiven följer efter
en proposition, i stället för böjd kasus af nominer
eller finil modus af verber, t. ex.: Genom all
vara ståndaktig vinner man ofta sitt ändamål.
Sälla sin ära i att vara ordhållig; — 5) efter
Äga framför infiniliven, när det innefattar
betydelsen af rättighet eller skyldighet, t. ex.: Han
äger alt befalla. Han äger att inställa sig
inför domstolen; — 6) efter Hafva framför
infinitiven, i bemärkelsen af böra, kunna, må, t. ex.:
Du har alt noga ållyda denna befallning. Han
har alt skylla sig sjelf; — 7) i talesättet Hafva
alt göra, d. v. s. hafva göromål, vara sysselsatt;
— 8) framför infiniliven och en derpå följande
preposition, i stället för ett föregående relativ med
personligt pronomen och hjelpverbet kan, l. ex.:
Han har intet alt lefva af, intet att börja med,
ingen all gå till. — All uteslutes alltid framför
infinitiven efter hjelpverber (med undantag af Vara),
t. ex.: Jag vill gå; han lär komma; du bör
skynda; vi få se; låt sä vara; han tordes ej
göra det. — All uteslutes vanligen framför
infinitiven, när ett annat verb, omedelbart ålfÖJjdt af
ett nominall eller pronominalt objekt, föregår,
t. ex: Jag ser honom komma. — Alt kan
uteslutas: a) när infiniliven slår såsom subjekt i en
sals, t. ex.: arbeta är ett vilkor för lifvets
tref-nad; — b) efter åtskilliga verber, såsom: önska,
lofva, bedja, tänka, tillåta, ärna, begära, m. fi„
t. ex.: Han önskar, lofvar, tänker komma;
tillåt mig fråga; han råkade försäga sig; —
c) efter en preposition, som omedelbart styr
infinitiven, t. ex.: Hon är kunnig i sy, spinna,
väfva; skicklig i räkna, rita, o. s. v. — Att
kan aldrig utelemnas: a) när infiniliven föregås
af vissa andra verber, såsom: vara, hafva (i
bemärkelsen af äga), äga, besitta, tillhöra, erhålla,
bekomma, få (liktydigt med bekomma), komma,
m. fl., t. ex.: Hvad är all göra? jag har att
lefva af; vi komma att gå; vi få mycket all
göra; — b) när infinitiven föregås af nominer
eller participer, t. ex.: Förmåga all länka;
konsten all rida; ledsen all lefva; läll alt förstå;
böjd att gå ul; beredd all uppoffra allt.
ATT, konj. Står i början af salser, med
verbet i finil form: 4) efter verber, som uttrycka
tro, förmodan, önskan, vilja, o. s. v., t. ex.: Jag
tror, all han kommer. Del är troligt, all sa
sker. Jag vet, alt del är sanning. Jag
önskar, att så måtte ske. Han fordrar, alt du
inställer dig; — 2) efter ord, som uttrycka en
orsak, l. ex.: Vi hala dem derföre, all de
tillfogat oss skada; — 3) efter orden: så, sådan, den
(i bemärkelse af sådan), m. 11., t. ex.: Det fryser
så, alt det kan spränga berg. Jag är så
ledsen, all jag kan dö. Vara af den natur, all
man ej kan .... — 4) för alt uttrycka en
afsigt, i stället för: på det alt, för att, till den
ändan att, t. ex.: Jag skickar dig penningar, all
du må kunna belala din skuld. Kom
närmare, all jag må höra riktigt. — All, i egenskap
af konjunktion, uteslutes stundom, t. ex.: Jag
tror, (all) han kommer; jag hoppas, (all) han
förbättrar sig, — All bildar åtskilliga
sammansatta prepositioner och konjunktioner, såsom: På
det att, (ill den ändan all, för all, så att,
utan alt, i del alt, genom alt, till all, liksom
alt, än alt, m. fl., hvilka ses på sina ställen.
ATTACHÉ, atasché, m. 3. Person, anställd
vid en beskickning.
ATTACHERAD, ataschèradd, a. p. 2. Fästad
vid, tillgifven; anställd (isynnerhet vid en
beskickning).
ATTACK, alåck. m. 3. Anfall, angrepp.
ATTACKERA, v. a. i. Anfalla, angripa. —
Attackerande, n. 4. o. Attacker ing, f. 2.
ATTENDERA, -tangd–, v. a. o. n. 4. Gifva
akt på, uppmärksamma.
ATTENTAT, attänntat, n. 3. Djerft tilltag,
förgripelse.
ATTEiNTION, attanngtschön. f. 3. i)
Uppmärksamhet, aktgifning. — 2) Sorgfällighet. —
3) Tjenstaktighel.
ATTENTIV, attanngtfv, a. 2. Uppmärksam.
ATTEST. atä’sst, m. 3. Skriftligt intyg,
bevis, betyg.
ATTESTATUM, atässlåtum, n. pl. — ata.
Se föreg. Brukas blott i formlig stil.
ATTESTERA, v. a. 4. Skriftligen intyga,
betyga. — Atlesterande, n. 4. o.
Alleslc-ring, f. 2.
ÅTTICISM, - - si*ssm, m. 3. 4) Attiskt
språkbruk. — 2 Den fina smak i tal och skrift, soni
fordom utmärkte Athenarne.
ATTIK, ati ck, m. 3. 4) Siratlist uppom
huf-vudkarnisen på en byggnad. — 2> Halfvåning med
sirater uppom de Öfriga. [Ättika, Attique.]
ATTIRALJ, - — ållj, m. 3. 4) Tillbehör. —
2) Tross till ett artilleri. [Attirail.]
ATTISK, a. 2. 4) (geogr.) Tillhörig .ell.
utmärkande landskapet Attica i Grekland eller des*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
