- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
86

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Arbetsförteckning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

86

ARB

ARF

ARBETSFÖRTECKNING, f. 2. Förteckning
för längre eller kortare tid öfver de arbetare, som
användas vid ett gods, eller i och för ett visst
arbete, med uppgift om namn, arbetstid, olika
af-löning, o. s. v.

ARBETSFÖRTJENST, f. 2. Förtjenst,
inkomst genom arbete.

ARBETSGULD, se Verkguld.

ARBETSHANDSKE, m. 2. pl. — handskar.
Enkom förfärdigad handske, vanligen af tjockt
läder, som vissa handtverkare begagna till handens
skyddande under arbetet.

ARBETSHJON, n. 5. Legd person, som
arbetar på aker eller äng. Både om män och
qvin-nor. — Säges i pluralis om arbetare af hvad vil—
kor som helst, när de äro sysselsatta med dylikt
arbete.

ARBETSHUS, n. 5. 1) Inrättning, der
ålderstigna fattige försörjas och sysselsättas med
arbete, eller der de erhålla tillfälle till arbetsförtjenst.
Frivilligt a. — 2) Ställe, der förbrytare hållas till
dem ådömdt arbete. Tvångsarbetshus.

ARBETSHÄST, m. 2. Häst, som begagnas
til) arbete, i motsats till Vagnshäst, Ridhäst.

ARBETSINRÄTTNING, f. 2. Se Arbetshus, i.

ARBETSKARL, m. 2. i) Daglönare, som
förrättar gröfre arbeten. — 2) Rask, trägen, flitig,
oförtruten arbetare (i fråga om hvilka arbeten
som helst). Brukas helst med föregående adjektiv.
Här ser du en a., som icke ger någon cfler!
Denne embetsman är en rask, duglig a.

ARBETSKLASS, m. 3. Klass i samhället,
bestående af dem, som arbeta för dagspenning.
Nyttjas alltid i bestämd form. — Bör skiljas ifrån
uttrycket: Den arbetande klassen, som innefattar
alla dem, hvilka försörja sig med arbete, vare sig
kropps- eller sjäharbete.

ARBETSKLÄDER, m. pl. 3. Sämre kläder,
som nyttjas under arbete.

ARBETSKOMMENDERING, f. 2. 4) Något
större, allmänt arbetes förrättande af dertill
kommenderad soldattrupp. A-ar gifva god
arbets-öfning ål soldaten. Soldalen är borta på a.
— 2) Trupp af soldater, beordrade till något
allmänt arbete.

ARBETSKOMPANI, - - kåmmpanf, n. 3. 4)
För tillfället bildadt kompani eller trupp af
arbetare, soldater, som användas till något allmänt
arbete. — 2) Stående, militäriskt organiserad trupp
af arbetare, som användas i fält, vid fästningars
anläggning, allmänna byggnader, o. s. v.

AR BETSKORG, m. 2. Korg, hvari
arbctstill-behör förvaras.

ARBETSKOSTNAD, f. 3. Kostnaden för
sjelfva arbetet vid ett arbetsföretag.

ARBETSKREATUR,––––-tur, n. 5.
Lastdragande kreatur.

ARBETSLEDIG, a. 2. Ledig ifrån arbete.

ARBETSLEGA, f. 4. Legokoslnad för arbete.

ARBETSLÖN, f. 3. 4) Betalning åt arbetare för
verkstäldt arbete. Denne arbetare får sin a.
hvar åttonde dag. Huru myckel ger du
honom i a.? A-erna äro högre i år, än i fjol.
— 2) Betalningen for sjelfva arbetet på en sak,
utan afseende på ämnet, <5cc. Brukas isynnerhet
om handlverksarbeten. Denna pjes kostar mer
i a., än sjelfva ämnet är värdl.

ARBETSLÖS, a. 2. Som är utan, saknar arbete.

ARBETSMANSKAP, n. 3. o. 5. Samtelige
arbetare, vare sig frivillige, soldater eller
tvångsarbetare (pionierer, arbetsfångar), som användas
vid ett allmänt arbete.

ARBETSMENNISKA, f. 4. Person, som är
van vid och vän af arbete. Brukas rnest om
fruntimmer, med afseende på husligt arbete.

ARBETSMETOD, årrbettsmetöd, m. 3. Det
sätt, hvarpå ett arbete utföres; den ordning, plan,
som dervid följes.

ARBETSMYRA, f. 4. 4) Myra, som arbetar
och drager till stacken. — 2) (fig.) Ytterst flitig,
arbetsam menniska. — Syn. Träl, Arbetsträl, Slaf,
Arbetshäst.

ARBETSORDNING, f. 2. 4) Se Arbetsmetod.
— 2) Ordningsstadga, som iakttages vid ett större
arbetsföretag.

ARBETSPLAN, m. 3. Planen för etl arbete
i hela dess omfång.

ARBETSSELE, se Verksele.

ARBETSSILFVER. n. 5. sing. SUfver,
äm-nadt till förarbetning, ej till myntning. Äfv.
Verk-silfver.

ARBETSSKOLA, f. 4. Skola, der
undervisning lemnas i hvarjehanda slags handaslöjder.

ARBETSSTYRKA, f. 4. Antal af arbetare,
som användas vid ett större arbetsföretag.

ARBETSSÄTT, n. 5. Se Arbetsmetod.

ARBETSTID, m. 3. Den tid af året eller på
dygnet, som är bestämd till arbete, eller då inan
vanligtvis arbetar.

ARBETSTRÄL, m. 4. (fig.) En, sorn arbetar
ytterst träget och ifrigt, utan att gifva sig rast
eller ro.

ARBETSUTKAST, n. S. Se Arbetsplan.

ARBETSVAGN, m. 2. Vagn, som begagnas
till körslor, ej till lustfärder eller resor.

ARBETSVILLIG, a. 2. Som villigt arbetar,
eller villigt förrättar det arbete, honom förcsättes.

ARBETSVINST, f. 3. 4) Vinsten af sjelfva
arbetet på en sak. — 2) (i siatshushållningsläran)
Vinsten af arbete i allmänhet betraktadt.

ARBETSVÄG, m. 2. (fig.) Se Närinysyrkc.

ARBETSOK, n. 5. Se Arbetskreatur.

ARBITRÄR, –ä’r, a. 2. Godtycklig,
beroende af ens eget tycke och val.

ARBOR DIANÆ. (latin; kem.) Trädlik
an-skjutning, som uppkommer på glaset af ett kärl,
då silfver löses i utspädd saltpetersyra och
qvick-silfver tillslås.

ARBUS, arrbüs, m. 3. Se Vattenmclon.

ARCANUM, n. pl. Arcana. (latinskt ord)
Undergörande läkemedel, hvars beståndsdelar äro
kände endast af några få.

ARCHIATER, m. fl., se Arkialer, m. fl.

AREA, area, f. 4. (geom.) Ytan af en plan figur.

AREAL, areal, m. 3. (georn.) En ytas
innehåll i visst mått. A-en af etl land, en provins,
en socken, en åker. — Adjeklivt säges äfven:
Areala innehållet af ... .

AREKANÖT, arèkanö’t, f. 3. Nöten af
Are-kapalmen, som i Ostindien begagnas till tuggning.

AREKAPALM, arèkapålm, f. 3. En palmari,
som växer uti Indien och på Söderhafsöarna, och
hvars frukt är Arekanöten.

ARENA, -ré-, f. 3. (fig.) Fäktarebana,
stridsplats.

AREOMETER, areåmétcr, m. 2. pl. — metrar.
Instrument att finna flytande ämnens specifika
vigt. Sänkvåg. En sådan är L ex. den vanliga
brännvinsprofvaren.

AREOPAG, areåpåg, m. 3. 4) (hisl.) Högsta
domstolen i Athen. — 2) (fig.) Viller a., stiftelse,
sorn bedömer vittra prisskrifler.

ARF, n. 6. 4) Handlingen, då man ärfver.
arftagande. Denna egendom har genom (t) a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free