Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Aftrötta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
AFT
AFV
AFTRÖTTA, v. a. 4. Småningom trötta. —
Äfv. Trötta åf.
AFTRÖTTNA, v. n. 4. Småningom tröttna.
— Äfv. Tröttna af.]
AFTUBBA, v. a. 4. (föga brukl.) Genom
tubbande vinna något af en person. — Afv. Tubba af.
AFTUMLA, v. n. 4. Tumla ned ifrån något.
— Äfv. Tumla åf.
AFTUNNA, v. a. 4. (föga brukl.) Göra
tunnare. — Aflunnande, n. 4.
AFTUNNA, v. a. 4. Aflappa ett våtämne ur
ett större laggkärl (tunna, ankare, o. s. v.). A.
dricka ur, af en tunna. A. ett kärl helt och
hållet, Ull hälften. — Afv. Tunna åf. —
Aflunnande, n. 4. o. Aflunning, f. 2.
AFTVAGA, se Aftvå.
AFTVAGNING, f. 2. Se Aflvående.
AFTVINA, v. n. 4. Se Aflyna.
AFTVINGA, v. a. 4. o. 3. (böjes som Tvinga)
Genom våld eller hotelser förmå en person att
lemna från sig eller göra något. A. någon
samtycke, underskrift, bekännelse. A. nagon löfte
all verkställa en sak. — Afv. Tvinga åf. —
Syn. Aftruga, Afnödga, Afprcssa. — Af
tvingande, n. 4.
AFTVINNA, v. a. 4. Fullborda en tvinning,
tvinna slut. — Aflvinnande, n. 4. o.
Af-l vinn i n g, f. 2.
AFTVÄ, v. a. 2. eller AFTVAGA, v. a. 3.
(böjes som Två) 4) Tvätta hel och hållen. Brukas
mindre ofta, om mcnniskor och husdjur. — 2)
Borttvätta. .4. smutsen af, från fotterna. — ü)
(fig.) a) Försona. Vår Frälsare har aflvagil all
vcrldens synder. Ånger och bättring a. fordna
fel. — b) A. en anklagelse, en beskyllning,
rättfärdiga sig derför. — Äfv. Två och Tvaga af
(för bem. 2).
AFTVÄENDE, n. 4. Handlingen, då man
aftvår
AFTVÄTTA, v. a. 4. 4) Genom tvättning
borttaga, frånskilja. A. fläckarna af, från ett
bord. — 2) Tvätta något helt och hållet. A. ett
bord, ett skåp, möblerna i ett rum. — 3) (fig.)
Se Aftvå, 3. b). — Äfv. Tvätta åf. — Af tv
ältande, n. 4. o. Aflvältning, f. 2.
AFTYNA, v. n. 4. Småningom tyna, förlora
kraft och lif. (Fig.) Handeln a-r. — Äfv. Tyna
åf. — A fly nan de, n. 4. o. A fly ning, f. 2.
AFTYSTA, v. a. 4. Småningom tysta. — Afv.
Tysta af. — Aflyslande. n. 4.
AFTYSTNA, v. n. 4. Småningom tystna. —
Äfv. Tystna af. — Afly s Inand e, n. 4.
AFTÄG, n. 5. Handlingen, då man aflågar.
Brukas om krigsfolk, processioner och skämtvis
om flera personer, som till fots följas åt ifrån ett
ställe. —n Syn. Aftågande, Afmarsch, Aflroppande.
AFTÄGA, v. n. 4. Bortgå i tågande trupp,
lågvis. Brukas om krigsfolk och processioner,
äfvensom skämtvis;, jfr. Aftåg. — Syn.
Afmar-schera, Aftroppa. — Äfv. (fam.) Tåga af. — A
f-tågandp. n. 4.
AFTÄCKA, v. a. 2. 4) (egentl.) Taga taket af.
A. ell hus. — 2) Taga läckelset, betäckningen af
något. A. en staty, ell batteri. — Äfv. Täcka
åf (i lägre språk). — Syn. Se Blotta. — Af
täckand e.„n. 4. o. Aftäckning, f. 2.
AFTÄLJA, v. a. 2. 4) Medelst knif (egentl.
täljknif) skära tvärs af. Man måste a. den här
käppen i ändan, emedan han är för lång. —
2) Medelst knif afkanta eller göra tunnare,
smalare. — Syn. Afkreta, Afkåta. — 3) Med knif
af-skilja en del ifrån ett helt. A. ell stycke af än-
(fan på en käpp. A. kanterna pä en träbit. —
Äfv. Tälja åf. — Aftäljande, n. 4. o.
Af-täljning, f. 2.
AFTÄRA, v. a. 2. Småningom lära.
AFTÄRD, a. p. 2. Se Afmerglad.
AFTÖA, v. a. o. n. 4. Se Aflcna.
AF TÖMMA, v. a. 2. 4) Utslå en del af
innehållet i ett kärl. Har till objekt så väl kärlet
som innehållet, både i denna och följande
bemärkelse, A. ell kärl Ull hälften. A. litet ur en
valluså. — 2) Helt och hållet tömma. A. en
tunna. A. allt vinet ur faten — Äfv. Tömma
åf. — Syn. Se Tömma. — Af tömmande. n. 4.
AFTÖMNTNG, f. 2. 4) Handlingen, då man
aflömmer. — 2) Sjelfva del aflömda.
AFUND, c. 3. sing. Känsla af olust vid
åsynen af andras lycka, framgång, fördelar. Hysa,
bära a. Ull någon för hans rikedom. Hennes
skönhet väckte alla fruntimmers a. — Syn.
Afundsamhet, Åfundsjuka, Missunnsamhet,
Svartsjuka.
AFUNDA, v. a. 4. (Egentl.: ej unna) Erfara
en känsla af olust vid åsynen af andras lycka,
framgång, fördelar. A. någon hans rikedom.
Han a-s, är a-d af alla för sina utmärkta
naturgåfvor. — I akliv mening brukas denna
ordform mindre, än:
AFUNDAS, v. d. 4. Se Afunda. Jag kan
ej annat än a. honom hans gjorda eröfring.
Många a-ades på honom för den ynnest, han
åtnjöt vid hofvel. — Syn. Missunna.
AFUNDSAM, a. 2. 1) Af naturen fallen för
afund. En a. natur, karakter, menniska. —
2) Som uttrycker, röjer, lillkännagifver afund. Se
med a-mma blickar.
AFUNDSAMHET, f. 3. Fallenhet för afund.
afundsam natur. — Syn. Se Afund.
AFUNDSAMT, adv. På ett afundsamt sätt,
med afund.
AFUNDSFULL, a. 2. Uppfylld af afund, i
bög grad afundsjuk.
AFUNDSJUK, a. 2. 4) Som är inlagen af
afund till någon. Vara a. på sin mcdtä/lare
för hans framgång. — 2) Afundsam (i bem. 4).
Det är en a. menniska. — 3)„Som ej unnar
andra något, det man sjelf äger. Han är myckel
a. om sina böcker. Du kan icke tro, hvad
han är a. om sin fästmö; man får ej ens se
på henne. — Syn. Afundsam, Missunnsam,
Svartsjuk.
AFUNDSJUKA, f. 4. sing. Afund eller
af-undsamhel i hög grad.
AFUNDSMAN, m. 5. pl. — män. Person,
som bär afund till en annan. Jag hoppas, alt
mina a-män en gång skola komma på skam.
AFUNDSVARD, a. 2. 4) Värd att afundas.
Ena. menniska, lycka. — 2) Förträfflig, utmärkt.
— Syn. Se God, Lycklig.
AFVAKTA, v. a. 4. (Egentl. hålla vakt, för
att invänta, påpassa något.) Vänta på inträffandet
af någon viss händelse, med tanken fästad på
något särskilt syfte. Jag a-r med otålighet hans
ankomst, då jag kan få förklara mig. A.
tillfälle att utföra sin plan. — Ordet nyttjas icke
väl med person till objekt. — Syn. Se Vänta. —
Af vaktan, f. sing. indef. o. Af vaktande, n.4.
AFVALKA, v. a. 4. Fullända valkningen (l.
ex. af kläde). — Afvalkande, n. 4. o.
Af-v al k ning, f. 2.
AFVALSA, v. a. 4. Fullborda valsningen af
ett visst qvantum (l. ex. plåtar). —
Afvalsande, n. 4. o. Afvalsning, f. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
