Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1569
Skabb—Skadeinsekter.
1593
trädkronorna kort efter sedan
blombladen affallit och därefter ånyo efter tio
dagars förlopp. Ett annat sätt att
utrota honom är att binda bomull, ull,
blånor o. d. kring trädstammen. De
uppåt krypande larverna stanna
därunder för att förpuppa sig, och någon tid
därefter kunna pupphylsorna lätt
bortplockas samt de i dem befintliga djuren
dödas.
Krusbärsstekeln, äfven kallad
stickel-bärssågaren (fig. 1), är gul eller rödgul,
med hufvudet, tre längsgående fläckband
på mellankroppen samt bröstet mer eller
mindre svarta; vingarna med svartbruna
märken; bakbenens tarser och
skenbensspetsar merendels mörka; bakkroppen
ofvan hos hannen till en del svart.
Längd 6 till 7 mm. Larvén (fig. 2) är
/ tSfi^éUëö^r^
|, IMi
blekgrön, stundom med en dragning i
blått, men bakom hufvudet och emot
spetsen af bakkroppen gul. Den är för
öfrigt bevuxen med omkring 24 små,
svarta, i rader ställda glänsande vårtor,
från hvilka några få, korta borsthår
utgå, och dessutom på sidorna
öfver-strödd med fina, svarta prickar;
hufvudet och de 10 paren fötter äro svarta;
längs ryggen vanligen en grönaktig linje.
Puppan, (fig. 4) är gulhvit med fria
lemmar, långsträckt. Ligger i en af
jordpartiklar förfärdigad hylsa (kokong).
Ägget är hvitt, långsträckt.
Äggläggningen äger rum från midten
af maj till i början af juni, vanligen på
krusbärs-, mera sällan på vinbärsbuskar.
Äggen träffas nästan alltid längs
nerverna på undre sidan af de nedersta
kvistarnas blad, hvarför de äro lätta att
finna. Larverna framkomma efter åtta
dagar och börja genast äta små hål
på bladet, hvilka allt mer och mer
förstoras och till sist sammanflyta, så att
slutligen endast de gröfre nerverna
finnas i behåll. Larverna flytta då öfver
till närmaste blad och angripa detta från
kanterna, sittande liksom i en krans
(se fig. 3). Nu är lämpligaste tillfället
att förstöra hela kolonien, ty sedermera
sprida sig de hungriga gästerna öfver
hela busken och blifva mera
svåråtkomliga. Efter tre veckor äro de
fullvuxna och gå ned i jorden att
förpuppas. Många puppor lämna steklar redan
i slutet af augusti samma år, de öfriga
öfvervintra.
Sätt att utrota denna insekt äro
följande: I slutet af maj böra de nedre
grenarna af buskarna noga undersökas
på det sätt, att man medelst en krokig
käpp lyfter upp dem och granskar
undersidan af bladen. Anträffas ägg eller
små larver, bortplockas bladen, på hvilka
de sitta, och uppbrännas. Om larverna
spridt sig öfver hela eller delar af busken,
kan man lägga dukar på marken och
med en grof käpp bulta ned dem därpå,
hvarefter de lätt uppsamlas. Vidare
kan man bespruta de angripna kvistarna
med parisergrönt och vatten, antinonnin
Vs % i vatten, tobaksvatten, alun eller
salpeter, 150—170 gm, upplösta i varmt
vatten, som sedan blifvit utspädt med
20 liter kallt vatten.
Bladlöss. Någon beskrifning på denna
väl kända insekt torde vara obehöflig,
då figuren lämnar tillräcklig upplysning
om dess utseende. (Fig. 1 obevingadt;
fig. 2 hevingadt djur).
Bladlössen förekomma mycket allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
