Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Brights sjukdom—Brom.
218
(exempelvis »Filosofie Doktorn fröken
Ada Holm»), Man använder ofta äfven
som öfverskriftstitulatnr till gifta
kvinnor en omskrifning af mannens titel
(t. ex. »Fru Generalskan», »Fru
Borgmästarinnan», »Fru Doktorinnan»), Till
adliga personer brukar man i privatbref
titeln »högvälborne» för personer af
greflig eller friherrlig värdighet samt
titeln »välborne» för andra adliga
personer, dock hålla dessa titulaturer på att
komma ur bruk, liksom de redan
föråldrade »högädle», »högvördige»,
»höglärde», »välloflige», som jämte åtskilliga
andra hörde till gångna, i detta
afseende mycket kinkiga och nogräknade
tiders sociala rangbegrepp.
Som tilltalsord innuti brefvet är i
affärsbref ordet »Ni» det vanliga, och
användes numera äfven i allt större
utsträckning i enskild korrespondens.
Emellertid anse många tills vidare
råd-ligast att i bref till öfverordnade
använda personens titel, »Herr Direktören»,
»Fru Grefvinnan» o. s. v., ehuru det ofta
nödvändiga upprepandet häraf stöter
örat och verkar tillgjordt. Säkerligen
skola dylika omskrifningar snart komma
ur bruk i den mån ordet Ni vinner
terräng som allmänt tilltalsord och upphör
att stöta örat på gammalmodigt folk.
Den vanligaste formen för afslutandet
af ett bref är uttrycket
»högaktningsfullt» eller »med utmärkt högaktning».
»Vördsamt» och »vördsammast» brukas
under vissa inlagor och i privatbref från
yngre till äldre eller till mycket
högt-ställda personer. »Förbindligast» är en
form, som bör användas med stor
urskiljning, och ordet »vänligen» bör
undvikas på den grund att det verkar
nedlåtande.
Det skulle blifva allt för vidlyftigt att
ingå på några närmare regler rörande
uppställningen i öfrigt af bref af olika slag,
helst som då framställningen behöfde
förtydligas af formulär. Blott så
mycket må antydas, att tonen i ett bref, en
ansökan e. d. aldrig bör vara krypande
eller inställsam, ej heller skrytsam och
skrällande. Sådant framkallar lätt ett
för brefskrifvaren ofördelaktigt intryck
hos mottagaren. Att i bref ursäkta sig
för slarffel o. d. med uttrycken
»haste-ligen» eller »i största hast» är oartigt
och kan på sin höjd passera mellan
mycket intima personer. Postskriptum
bör man söka undvika, äfven i
privatbref, ty det vittnar om att brefvet ej
varit på förhand öfvertänkt och inger
lätt’ föreställningen om tanklöshet; i
affärsbref, ansökningar och dylika
skrifvelser får ett postskriptum naturligtvis
ej under några villkor förekomma.
En sak att lägga märke till vid
afsändande af bref och skrifvelser, som
skola postbefordras, är att de frankeras
tillräckligt. Det är bättre att offra en
tioöring för mycket än att riskera att
adressaten får utlösa brefvet mot
erläggande af ej blott felande porto utan
äfven straffporto — hvilket gifvetvis ej
kan vara ägnadt att väcka några
vänliga känslor gentemot afsändaren — eller
också att brefvet blir liggande
obeställ-bart och således helt och hållet förfelar
sitt syfte.
Brights sjukdom (se Njursjukdomar).
Brom, ett grundämne, som
förekommer i en hel del föreningar med
metaller, användes bl. a. i medicinen såsom
lugnande och sömngifvande medel, i
hvilket afseende det har den fördelen
framför åtskilliga andra i samma syfte
använda medel, att det är jämförelsevis
ofarligt. Särskildt användes brom mot
epilepsi (fallandesot). Den för
medicinska ändamål mest brukade
bromför-eningen är bromkalium, som tages ett
par gånger dagligen i doser om 1 gram.
För samma ändamål användes äfven
bromnatrium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
