Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIII. Återseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676 ONKEL TOMS STUGA.
grundat kampen emellan abolitionisterna ock dem, som ifra för Afrikas
kolonisering genom utvandring af den färgade befolkningen i Förenta
staterna; ocli jag har såsom en fjärran åskådare af denna strid funnit
några synpunkter, hvilka aldrig skulle ha fallit mig in, därest jag varit
deltagare i striden.
“Jag medger, att detta Liberia skulle kunnat tjäna alla syften och
af våra förtryckare användas såsom ett bevis emot oss. Tvifvelsutan
skulle planen kunnat nyttjas på ett orättfärdigt sätt såsom ett medel att
fördröja vår frigörelse. Men frågan är för mig denna : Finnes det ej
en Gud, öfver alla mänskliga planer? Kunde icke han hafva korsat
deras syften och just genom dem grundlagt en nation åt oss?
“I våra dagar födes en nation på en dag. Vid sitt första framträ¬
dande har ett folk alla de stora samhälleliga och kulturproblem utarbe¬
tade på förhand; det har ej mycket nytt att upptäcka, dess förnämsta
uppgift är att tillämpa. Låtom oss därför alla med förenade krafter
gripa in och se till, livad vi kunna uträtta med det nya företaget: hela
den härliga afrikanska kontinenten ligger öppen för oss och våra barn !
Vårt folk skall leda kristendomens och kulturens mäktiga flodvåg till
dess kuster och där grundlägga väldiga republiker, hvilka skola fortlefva
genom tiderna med den tropiska växtlighetens hela rikedom och lifskraft.
“Du säger måhända, att jag öfverger mina under slafveriets ok suc¬
kande bröder. Nej, jag gör det icke. Om jag förgäter dem en enda
timme, ett enda ögonblick af mitt lif, så må Gud förgäta mig? Men
livad kan jag väl göra för dem här? Icke kan jag bryta deras bojor?
Nej, en enda man förmår ej detta ; men låt mig bli en medlem af en
nation, som har en röst med i folkens rådsförsamling — då kunna vi
tala! En nation har en rätt att göra sig hörd och ett kraf på att bli
uppmärksammad som den enskilde icke har.
“Därest Europa någonsin kommer att utgöra en stor rådsförsamling
af fria nationer—jag hoppas till Gud, att den tiden en gångskall
komma ! — om all träldom och alla samhälleliga orättvisor där en gång
komma att upphöra, och om alla dess folk, följande i Frankrikes och
Englands fotspår, erkänna oss såsom ett med dem likaberättigadt folk
— då skola vi vädja till nationernas stora kongress och för den fram¬
lägga vårt förtryckta folks sak; och det är omöjligt annat än att det
fria, upplysta Amerika då skall önska från sin sköld aftvå den skam¬
fläck, som nu förnedrar det bland folken och som är en lika stor för¬
bannelse för den amerikanska nationen själf som för slafbefolkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
