Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. Master Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 657
endast ville ångra sig, så skulle Herren förlåta honom ; men jag fruk¬
tar, att han aldrig gör det! ”
“Åtminstone hoppas jag, att han aldrig måtte göra det!” återtog
Georg. “ Aldrig skulle jag vilja träffa honom i himlen ! ”
“ Tyst, käre master Georg; det gör mig så ondt att höra er tala så!
Han har ju inte tillfogat mig någon verklig skada; han har endast så
att säga öppnat himlens port för mig! ”
Den plötsliga styrka, som glädjen öfver Georgs ankomst förlänat den
döende, började nu ge vika. Han slöt ögonen och andades tungt. An¬
siktet antog småningom detta lugna högtidliga uttryck, som vittnar om
dödens omedelbara närhet.
Så låg han en stund, och allt tycktes redan vara slut, då han ännu en
gång öppnade läpparne och sakta hviskade :
“ Hvem . . . livem . . . kan skilja oss . . . från . . . Kristi kärlek ? ”
Ett sista leende — och den segrande anden hade gått till sällare rym¬
der.
Georg satt som bedöfvad. Sedan han med kärleksfull hand tillslutit
vännens slocknade ögon, reste han sig långsamt. Det eländiga skjulet
tycktes honom vara eri helig plats, och en enda tanke bemäktigade sig
honom — densamma, som hans gamle enfaldige vän nyss uttalat:
“ Huru härligt är det icke att vara en kristen ! ”
Han vände sig om och gick. Där stod Legree med butter uppsyn.
Dödens närhet lade band på ynglingens naturliga häftighet. Åsynen af
Legree ingaf honom endast vämjelse, och han hyste blott en önskan : att
skiljas från honom med så få ord som möjligt. Fästande en mörk, ge¬
nomträngande blick på den surmulne despoten, sade han, i det han pe¬
kade på liket:
“ Ni har nu beröfvat honom allt hvad ni kan. Hvad skall jag betala
er för hans döda kropp? Jag vill taga honom med mig och begrafva
honom anständigt.”
“Jag gör inte affärer i döda niggrer,” svarade Legree vresigt. “Ni
må gärna för mig begrafva honom när och livar ni behagar.”
“Gossar,” ropade Georg i befallande ton till några negrer, som be-
funno sig på gården, “ hjälp mig att bära honom till vagnen och skaffa
mig en spade ! ”
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
