Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Ändtligen fria!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STtJGA* 611
“ Se så där, ja,” fortfor hon och tog en hårborste; “ nu är det snart
färdigt. — Nå, är jag inte en ganska vacker ung man, kanske?” tilläde
hon, skrattande och rodnande på en gång, i det hon vände sig till sin
man.
“ Du är alltid vacker, hur du än klär dig,” genmälte Georg.
“ Men hvarför är du så allvarsam ? ” frågade Elise, och föll på ett
ett knä framför honom, läggande sin hand på hans. “ Vi ha ju endast
tjugufyra timmars resa till Kanada, påstås det. Blott en dag och en
natt på sjön, och se’n — o, se*n . . .”
“Ack, Elise!” utbrast Georg och drog henne intill sig. “Det är just
detta som plågar mig — nu, när jag är så nära mitt ödes afgörande.
Att vara så nära målet och kanske förlora allt — jag skulle ej kunna
öfverlefva det, Elise ! ”
“Frukta ej, Georg,” genmälte Elise-förtröstansfullt. “Den gode
Guden skulle ej ha hjälpt oss så långt, om det ej vore hans mening att
hjälpa oss äfven öfver de sista svårigheterna. Jag känner, att han är
med oss, Georg.”
“ Du är alltid min egen, präktiga Elise ! ” utropade Georg och slöt
henne häftigt i sina armar. “Men ack, är det väl möjligt, att en så
stor nåd kan vederfaras oss? Kunna väl alla dessa eländets år nu
hafva nått sitt slut ? Kunna vi verkligen bli fria ? ”
“ Jag är säker därpå, Georg,” svarade Elise med tårar af hopp och
hänförelse i sina vackra ögon. “ Jag känner inom mig, att Gud har
förlossat oss från träldomens ok.”
“ Ja, jag vill tro dig, Elise,” utbrast Georg och reste sig hastigt.
“ Jag vill tro, att det verkligen är sant. Kom, låt oss resa ! Ja, i san¬
ning,” fortfor han, hållande henne på armslängd ifrån sig och betrak¬
tande henne med beundran, “ du är verkligen en vacker gosse. De där
— små korta lockarne äro riktigt förtjusande. Sätt nu mössan på dig.
Så där — en liten smula på sned. Jag har sannerligen aldrig sett dig
se så bra ut! Men det är tid på att fara. Jag undrar, om Mrs. Smyth
har Harry i ordning?”
Dörren öppnades, och ett medelålders fruntimmer med godt och vän¬
ligt utseende inträdde, ledande en liten flicka vid handen.
“Nej, men se, hvilken vacker liten flicka det blifvit af honom!”
utropade Elise, vändande Harry rundt omkring. “ Vi kalla honom
nu Harriet, blir inte det utmärkt?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
