Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Emmeline och Kassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 ONKEL TOMS STUGA.
hårlocken ringlade sig likt en orm omkring hans fingrar; den hade lif
och snodde sig slutligen omkring hans hals i allt tätare och tätare
ringlar, så att han endast med yttersta möda kunde andas . . . Han
tyckte sig höra röster hviska i hans öra . . . förfärliga hviskningar,
som isade hans blod och sammansnörde hans strupe af ångest . . .
Plötsligt stod han vid randen af en fruktansvärd afgrund; svarta
händer sträckte sig upp ur det mörka djupet, famlande efter honom;
han höll sig fast och kämpade under dödsångest för att undkomma
dem . . . Då nalkades Kassy och knuffade honom med ett kånskratt
ned i djupet. Det sista han såg, var den beslöjade gestalten ; hon drog
undan slöjan, och han varseblef sin moders bleka ansikte, hvarefter hon
vände sig bort ifrån honom. Han störtade ned, allt djupare och djupare,
medan skrik, svordomar, tjut, suckar och dämoniska skratt ringde i
hans öron . . .
Legree vaknade. Gryningens rosiga skimmer smög sig in i rummet;
och morgonstjärnan blickade ifrån den blånande skyn med sitt strålande,
rena öga ned på syndens träl. O, med hvilken friskhet, med hvilken
högtidlighet och skönhet gör ej hvarje ny dag sitt inträde på den nyss
i nattens skuggor höljda jorden . . . Det är som ville den strålande
morgonen ropa till den i oförnuftets mörker nedsänkta människan:
“ Se ! ännu står dig en dag — ett tillfälle åter ; sträfva efter det odöd¬
liga lifvets härlighet, hvaraf jag allenast är en svag bild ! ”
Det finnes intet jordiskt språk eller tungomål, på hvilket ej denna
stämma gör sig hörd ; men den fräcke, i ondskans garn snäijde syndaren
kunde ej höra den. Han vaknade meu en ed och en förbannelse.
Hvad var väl för honom den gyllene, purpurfärgade morgonens städse
återkommande under? Hvad var för honom renheten och oskulden
af den stjärna, hvilken Guds son har hälgat såsom sin egen sinnebild ?
Likt ett oskäligt djur såg han utan att förnimma; och gående fram
till bordet, hällde han i ett stort glas konjak och tömde det i ett
drag.
“Jag har haft en otäck natt! ” sade han med en svordom till Kassy,
som i detsamma inkom i rummet.
“Ni kommer att få många sådana, innan ni dör,” svarade hon torrt.
“Hvad menar du med det, din markatta?”
“A, det skall ni snart komma under fund med,” genmälte hon i
samma ton. “ Hör på, Simon, jag har ett godt råd att ge er,”
“ Och det är ? ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
