Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Kassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 567
Tom hade en lugn och mild stämma, och som därjämte hans sätt var
ödmjukt och aktningsfullt, hade Legree fått den föreställningen, att han
var feg och med lätthet skulle kunna kufvas. När Tom yttrat de sista
orden, intogos alla hans kamrater af bestörtning och häpnad ; Lucy hop¬
knäppte händerna och utbrast: “ Barmhärtige Gud ! ” och en livar
drog djupt efter anden liksom af fasa för den storm, som nu komme att
utbryta.
Legree såg i första ögonblicket helt bestört och förvirrad ut; men
slutligen litbröt han :
“ Hvad, ditt leda, svarta djur ! Jag tror du understår dig att säga
mig, att hvad jag befaller dig inte är rätt! Hvad ha sådana kreatur som
ni att göra med hvad som är rätt? Det skall jag minsann sätta punkt
för. Hvem tror du dig vara, master Tom? p]n gentleman, kanske,
eftersom du understår dig att vilja lära din husbonde, hvad som är rätt
eller inte ? Jaså, du anser verkligen, att det är orätt att prygla flickan
där ? ”
“ Ja, master, det gör jäg,” genmälte Tom. “ Den stackars varelsen
är sjuk och utmattad ; det skulle vara förfärligt grymt att slå henne,
och jag kommer aldrig att göra det. Om master vill döda mig, så står
det master fritt; men aldrig kommer jag att lyfta min hand mot någon
af mina kamrater — förr dör jag ! ”
Tom talade med lugn röst men med en beslutsamhet, som icke läm¬
nade rum för något tvifvel. Legree skummade af raseri; hans grönak¬
tiga ögon sköto blixtar och tycktes vilja tränga ut ur sina hålor; men
liksom katten, hvilken leker med sitt rof, innan han dödar det, kufvade
han sin böjelse att genast skrida till våldsamheter och utbrast i stället,
hånfullt gäckande :
“Kan tänka, här har ändtligen ett fromt kräk stigit ned midt ibland
oss, syndare — en gentleman, ett helgon och ingenting mindre, för att
förehålla oss, syndare, våra synder ! En sådan helig varelse han måste
vara ! Men hör på, din skurk, du, som inbillar dig vara så helig, har
du aldrig läst i din bibel de orden : I tjänare, varen edra herrar under¬
dåniga? Ar inte jag din herre, kanske? Har jag inte betalt 1,200
dollars i reda pänningar för allt, som finnes inom ditt gamla svarta
skinn? Ar du inte min, kanske, till både kropp och själ? —Svara
skurk !” slutade han, i det han gaf Tom en våldsam spark med sin tunga
stöfvel.
Vid denna fråga flög en stråle af glädje och triumf genom Toms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
