Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Slafbasaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 ONKEL TOMS STUGA.
Det var till en dylik slafbasar Tom och hans sju kamrater fördes för
att redan följande dag gå under klubban.
Tom medförde i likhet med de flesta af kamraterna en tämligen stor
kista med kläder. De nykomne instufvades för natten i ett långt rum,
där många andra slafvar af alla åldrar och färgskiftningar voro
församlade och hvarifrån hördes muntra skrattsalvor och tanklöst
skämt.
“ Det är rätt, gossar, håll er bara glada och muntra ! ” utropade Mr.
Skeggs, basarens föreståndare. “ Jag tycker om att se glada ansikten,
och mina gossar bruka inte ha andra att visa. Rätt så, Sambo, min
gosse! ” tilläde han gillande, i det han vände sig till en storväxt neger,
som dref groft gyckel och därigenom framkallade det jubel Tom
hört.
Tom, hvilken kände sig obehagligt berörd af denna uppstyltade
munterhet, satte sin kista så långt som möjligt från den larmande
gruppen, tog själf plats på densamma och lutade hufvudet mot
väggen.
De soin drifva affärer med människor, äro städse mycket angelägna
om, att bland slafvarne upprätthålla en bullersam munterhet såsom ett
lämpligt medel att döfva eftertanken och göra de arma varelserna okäns¬
liga för sin beläghenhet. Slafhandlarens hela system går ut på att göra
negern förhärdad, tanklös och rå. Han hopsamlar sin drift i Virginien
eller Kentucky och för den till någon lämplig, hälsosam plats — ofta
nog en badort — för att där genomgå en gödkur. De fa sålunda hvarje
dag rikligen med föda, men eftersom några af dem icke desto mindre
hafva en viss benägenhet att sörja sitt förlorade hem, sin maka och sina
barn, låter slafhandlaren dem dagligen dansa efter fiolens toner, och den,
som ändå ej vill vara glad, stämplas såsom tjurskallig och farlig och
utsätter sig för all den skymf och misshandel, som en illvillig, förhär¬
dad och fullkomligt oansvarig ägare kan tillfoga honom. Slafvarne
tvingas därför ständigt att visa en glad och liflig uppsyn, i synnerhet
inför spekulanter, både i förhoppning att därigenom få en god hus¬
bonde och af fruktan för slafhandlarens grymhet, därest han ej får
sälja dem.
“Hvad gör den här niggern här?” frågade Sambo, i det han gick
fram till Tom, sedan Mr. Skeggs lämnat rummet.
Sambo var en korpsvart, liflig neger, lika munvig som storväxt
och full af upptåg och skälmstycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
