Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 ONKEL TOMS STUGA.
“Ja ! O, ja ! visst göra videt! Herren välsigne henne! ” ljöd det
ofrivilligt från allas läppar.
“ Ja, jag vet att ni hålla af mig ! Det finnes inte en enda ibland er,
som inte alltid har varit god och vänlig emot mig, och jag vill nu gifva
er någonting till minne af mig. Jag tänker gifva er allesammans livar
sin lock af mitt hår; och närhälst ni se på den, så ska ni komma ihåg
mig och tänka på, att jag höll af er och att jag gått till himlen och att
jag vill möta eder alla där.”
Det är omöjligt att skildra den scen, som nu följde. Under tårar
och snyftningar samlade sig alla tjänarne omkring Eva och mottogo
det sista kärleksbeviset af hennes hand. De föllo på knä, suckade
och bådo; de kysste fållen af hennes klädning och välsignade henne.
Sedan en livar mottagit sin gåfva, gaf Miss Ofelia tecken åt tjänarne
att aflägsna sig, enär hon fruktade, att all denna sinnesrörelse skulle
skadligt inverka på hennes lilla sjukling.
Slutligen voro alla gångna utom Tom och Dadda.
“ Se här, onkel Tom,” sade Eva ; “ är en vacker lock åt dig. Ack,
det gör mig så lycklig, vet du, onkel Tom, att få träffa dig i himlen, ty
därpå är jag viss. Och du, kära, goda, vänliga Dadda ! ” fortfor hon, ömt
slående sina armar om Daddas hals. “ Jag vet, att jag äfven skall träffa
dig där.”
“ O, Miss Eva, jag begriper inte, hur jag skall kunna lefva utan er!”
snyftade den goda, trogna varelsen. “ Det förefaller mig, som om jag
skulle mista allt på en gång !”
Miss Ofelia uppmanade henne och Tom i vänliga ordalag att lämna
rummet; och hon trodde därefter, att alla hade gått. Men när hon
vände sig om, mötte hennes blick Topsy.
“ Hvar i all världen kommer du ifrån ? ” frågade hon hastigt.
“ Jag var här,” svarade Topsy, torkande tårarne från ögonen. “ O,
Miss Eva, jag har varit en så stygg flicka, men vill ni inte gifva också
mig en lock?”
“Ja, visst vill jag det, stackars Topsy. Se här! Tänk nu, hvar
gång du ser på den, att jag höll af dig och ville, att du skulle bli en
snäll flicka.”
“Ja, Miss Eva, jagjörsöker att bli snäll!” genmälte Topsy. Men,
ack, det är så rysligt svårt att bli snäll. Det förefaller mig, som om
jag inte dugde till det.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
