Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Topsy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 395
förening och skicka ut en stackars missionär att tillbringa hela sitt lif
ibland just sådana här hedningar. Men finnes det väl en enda ibland
eder, som vill bekväma sig att taga en hedning till sig i sitt hus och
själf omvända honom ? Nej ; när det blir fråga därom — då äro de
alltför smutsiga och motbjudande, då är det alldeles för mycket besvär,
med mera i den stilen.”
“ Vet du, Augustin, jag har icke kommit att se saken i detta ljus,”
genmälte Miss Ofelia, synbarligen slagen af kusinens ord. “ Nåväl, det
kan ju bli ett riktigt missionsverk,” tilläde hon och betraktade redan
barnet med blidare ögon.
St. Clare hade anslagit den rätta strängen. Miss Ofelias samvets-
grannhet förnekade sig aldrig.
“ Men,” fortfor hon, “jag kan ändå inte inse nödvändigheten af att
köpa den här, då det ju i huset finnes många nog förut att taga all min
tid och omsorg i anspråk.”
“ Välan, kusin,” återtog St. Clare, förande henne afsides; “du får
förlåta mina orättvisa ord nyss. Du är sannerligen alltför god för att
de skulle träffa dig. Händelsen var den, att den här flickan tillhörde
en fyllbult och hans likaledes supiga hustru, hvilka hålla krog på
ett ställe, där jag dagligen måste passera. Jag var trött på att höra det
värda parets svordomar öfver flickan och dennas ständiga skrik under
deras slag. Därjämte såg hon kvick och förståndig ut, så att jag tänkte
att något kunde göras af henne; alltnog, jag köpte henne med afsikt
att anförtro henne åt dig. Försök nu att bibringa henne en mönstergill
nordstatsuppfostran, så få vi se, hvad det kan blifva af henne. Du vet
att jag själf inte har någon förmåga i den vägen ; men det skall mycket
intressera mig att se, huru försöket slår ut för dig.”
“Ja, jag skall göra hvad jag kan,” svarade Miss Ofelia och närmade
sig sin nya skyddsling ungefär på samma sätt, som man i välvilliga af-
sikter skulle närma sig en jättespindel.
“Hon är ju halfnaken, och så förfärligt smutsig se’n !” anmärkte
den goda damen.
“ Tag henne med dig ned och låt dem skura henne och sätta på henne
ordentliga kläder,” genmälte St. Clare.
Miss Ofelia förde henne ned i köket.
“Kan inte begripa, hvad master St. Clare skulle med den här neger¬
ungen för,” utbrast Dina, med föga vänliga blickar ögnande den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
