Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Den frie mannens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 ONKEL TOMS STUGA.
där båda klippväggarne, inom skotthåll för edra pistoler, gossar. Ser
ni det?”
“ Jag ser det,” svarade Georg, “ och som den här affären är vår, så
låt oss ensamma löpa risken och ensamma utkämpa striden.”
“ Du må gärna för mig göra undan bataljen, Georg,” genmälte
Fineas, under det han tuggade på några blad af bärgstebusken ; “men
jag kan väl få det nöjet att se på, hoppas jag. Se bara, huru de lym-
larne hålla på att rådslå därnere och huru de koxa hit upp likt höns,
som stå i begrepp att flyga upp på pinnen! Vore det inte skäl i att
ge dem ett varningsord, innan de komma upp, och vänligen underrätta
dem, att de bli skjutna, ifall de våga försöket?”
Sällskapet nedanför, som nu kunde tydligare urskiljas i morgongry¬
ningens ljus, utgjordes af våra gamla bekanta, Tom Loker och Marks,
jämte två rättsbetjänter och en hop slödder, som efter traktering af
några supar befunnits mer än villig att deltaga i roligheten att fasttaga
några förlupna “ niggrer.”
“ Se så, Tom, nu har du fått dina lamm i fällan,” anmärkte en af
hans följeslagare.
“ Ja, jag såg dem gå upp just här,” genmälte Tom, “och här är
också stigen. Jag är lifvad för att gå rakt på sak och fånga dem i
deras kryphål. De kunna inte komma ner där uppifrån i första taget,
och det skall inte stå länge på förrän vi ha dem fast.”
“ Men, hör du, Tom,” invände Marks försiktigt, “ de kunde skjuta
på oss bakifrån klipporna, och det vore mindre angenämt.”
“ Asch ! ” utlät sig Tom hånleende. “ Du är då alltid rädd om skin¬
net, Marks. Har ingen fara; niggrer äro sjutton så lättskrämda.”
“Jag begriper sannerligen ej, hvarför jag inte skulle vara rädd om
skinnet,” återtog Marks. “ Det är det bästa jag har, och niggrer hunna
verkligen ibland slåss som den lede själf.”
I samma stund framträdde Georg på en klippafsats uppöfver dem
och yttrade med lugn och klar stämma :
“ Gentlemen därnere, hvilka ären I, och hvad önsken I?”
“Vi vilja*ha fatt i några förrymda niggrer,” svarade Tom Loker.
“Det är fråga om en Georg Harris och Elise Harris och deras son,
samt om Jim Selden och en käring. Vi ha polis med oss och en
häktningsorder, och vi ska också häkta dem. Hör du? Ar inte du
Georg Harris, tillhörig Mr. Harris i Shelby county i Kentucky? ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
