Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Toms matmor och hennes åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 ONKEL TOMS STUGA.
“För min del kan jag icke finna något berättigadfc i en sådan läxa,”
sade Marie. “ Jag är förvissad om, att ingen kan göra mera för sina
tjänare än vi. Och det skulle häller icke göra dem något godt, icke
det minsta; de blifva bara värre och värre. Hvad det beträffar att tala
med dem och förmana dem och så vidare, så vet jag med mig själf, att
jag har talat med dem om deras plikter och skyldigheter med mera, tills
jag blifvit alldeles hes och uttröttad. Jag låter dem också gå i kyrkan,
när hälst de behaga, ehuru de icke mera än grisar förstå predikan. Jag
kan således inte begripa, hvarför de skola gå i kyrkan, men säkert är,
att de gå och att alla tillfällen stå dem öppna. Men de tillhöra en
sämre ras, såsom jag förut sagt, och kunna aldrig bli bättre. Det står
icke till att hjälpa dem ; man kan icke göra någonting af dem, om man
än försöker aldrig så mycket. Ni förstår, kusin Ofelia, att jag har för¬
sökt, men det har inte ni; jag är född och uppfostrad ibland dem, och
jag känner dem och vet, hvad de gå för.”
Miss Ofelia tyckte sig redan ha sagt nog och svarade därför ej. St.
Clare började hvissla.
“ Augustin, jag önskar, att du ville låta bli att hvissla,” sade Marie;
“det gör min hufvudvärk värre.”
“ Jag skall låta bli,” svarade St. Clare. “ Ar det eljes någonting
annat du önskar, att jag skall göra?”
“ Jag önskar, att du hyste en smula deltagande för mina lidanden ;
du har aldrig någon känsla för din hustru.”
“Min dyra, anklagande ängel !” utropade St. Clare.
“ Det är bra tålamodspröfvande att bli tilltalad i en sådan där ton ! ”
klagade Marie.
“Hvilken ton vill du då, att jag skall använda? Min tunga står till
din tjänst —jag skall yttra mig alldeles som du behagar befalla, bara
du blir nöjd.”
I detta ögonblick trängde ett muntert skratt från gården genom ver¬
andans sidengardiner. St. Clare gick ut, lyfte upp gardinen och bör¬
jade äfven skratta.
“Hvad är det?” sporde Miss Ofelia, i det hon trädde ut på veran¬
dan och gick fram till balustraden.
Där satt Tom på en liten torfbänk på gården ; alla knapphålen i
hans rock voro fullsatta afjasminblommor, och Eva var just i färd med
att under muntert skratt fästa en krans af rosor omkring hans hals.
När detta var gjordt, satte hon sig alltjämt skrattande i hans knä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
