Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 ONKEL TOMS STUGA.
spiselkransen — “ och alla som känna mig, veta också, att det inte
skulle vara vidare hälsosamt att försöka få någon ur mitt hus, när jag
inte vill det. Ni kan därför gå och lägga er nu och sofva lika sött,
som om er mor sutte och vaggade er.” Med dessa ord gick han ut och
stängde dörren efter sig.
“ Den där tösen ser minsann inte illa ut,” sade han till senatorn.
“ Nå, nå,: de vackra flickorna ha stundom den allra giltigaste orsak att
springa sin kos, ifall de ha sådana känslor, som anständiga kvinnor
böra ha. Jag känner till allt det där, jag.”
Senatorn berättade i få ord Elises historia.
“ Ah, jaså, är det på det viset? ” utbrast den gode John medlidsamt.
“Det var ju helt naturligt, stackars liten; jagad som ett rådjur, bara
därför att hon har naturliga känslor och handlar så, som hvaije annan
moder i hennes ställe skulle handla! Sådana här historier kunna då
riktigt komma en att svära ” — och den hedersmannen torkade sig i
ögonen med afvigsidan af sin stora, fräkniga, gulbruna hand. “Vet ni
hvad,”fortfor han efter en liten paus, “det var flere år som jag aldrig
gick i kyrkan, emedan prästerna rundt omkring i våra bygder brukade
predika, att bibeln gillade sådant här rackartyg. Jag kunde inte hålla
dem stången med all deras grekiska och hebreiska, och så gaf jag både
dem och deras bibel en god dag. Jag gick aldrig i kyrkan förr än jag
träffade på en präst, som var lika hemma i grekiskan och allt det där
som de andra, men som sade raka motsatsen. Då var jag med igen, och
se’n gick jag i kyrkan, det är visst och sant,” slutade John, som under
tiden slagit upp ett par buteljer äpplevin, hvarpå han nu bjöd.
“Det vore bäst, att ni stannade härtill dager,” fortsatte han hjärtligt;
“jag skall väcka gumman min, så lagar hon i ordning en säng åt er på
ögonblicket.”
“ Tack, min käre vän,” genmälte senatorn, “ men jag måste strax ge
mig af för att hinna med nattdiligensen till Kolumbus.”
“ I sådant fall skall jag följa er ett stycke till vägs och visa er en
bättre väg än den ni kom hit på. Den är sannerligen i värsta laget! ”
John gick att kläda sig för färden och visade sig snart med en lykta
i handen, hvarpå han gick framför senatorns vagn till en dalväg, som
strök förbi gården på motsatta sidan. Då sensatorn skildes från sin
vänlige värd, stack han en tiodollarssedel i hans hand.
“ För hennes räkning ! ” sade han kort.
“Godt,” genmälte John.
Hjärtligt skakande hvarandras händer skildes de båda männen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
