Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Hvari det visar sig, att äfven en senator icke är annat än en människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 159
Mr. Bird mätte golfvet med långsamma steg och var synbarligen
försjunken i djupa, mindre angenäma tankar. Allt emellanåt gaf han
sitt missnöje luft i halfva utrop såsom : “Asch, så obehagligt! Anfäkta,
så brydsamt !” Till slut gick han fram till sin fru och sade :
“ Hör på, Mary lilla, hon måste härifrån redan i natt. Den där
karlen skall vara på rätt spår tidigt i morgon bittida. Om kvinnan
hade varit ensam, kunde hon tryggt ha stannat här, tills faran varit
öfver; men jag är alldeles säker på, att den lille pojken inte kan hålla
sig stilla, — han skulle fördärfva allt genom att i något obevakadt
ögonblick sticka ut lmfvudet genom ett fönster eller en dörr. Det
skulle också vara en skön historia för mig, att just vid det här laget
blifva ertappad med ett par rymlingar i mitt hus! Nej, de måste
ovillkorligen skaffas härifrån i natt.”
“I natt! Hur är det möjligt? Hvart skulle vi föra dem?”
“Ajo. det vet jag ganska väl,” återtog senatorn, i det han begrun¬
dande började draga på sig stöflarne; men då han hade fått den första
till hälften på, upphörde han plötsligt, omfattade knäet med båda
händerna och försjönk så i djupa tankar.
“ Det var en gement otreflig historia, det här ! ” utbrast han slutligen
och begynte åter draga i stropparne på sin stöfvel. “Jo, det är just
skönt!”
Sedan senatorn lyckligen fått på sig den ene stöfveln, satt han en
stund med den andre i handen och tycktes noga studera mattans
mönster.
“ Det måste i alla fall ske, så vidt jag kan finna — anfäkta och
regera! ” och Mr. Bird drog hastigt på den andra stöfveln, gick fram
till fönstret och såg ut.
Lilla Mrs. Bird var en mycket taktfull kvinna — en kvinna, som
aldrig i sitt lif brukade säga: “ Ja, var det inte det jag sade dig! ”
Vid det tillfälle, som nu är i fråga, förstod hon mycket väl hvad
hennes man hade i sinnet, men hon aktade sig visligen för att blanda
sig i saken, utan satt helt tyst i sin stol och afvaktade lugnt det ögon¬
blick, då hennes herre och man skulle finna för godt att meddela
henne sina afsikter.
“Du vet, Mary,” sade han ändtligen, “att min gamle klient Van
Trompe har kommit hit från Kentucky efter att hafva frigifvit alla
sina slafvar. Han har köpt ett ställe tolf kilometer uppåt ån djupt
inne i skogen, dit sällan eller aldrig någon människa förirrar sig; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
