Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 ONKEL TOMS STUGA.
häller! ” sade Marks. “ Spar din knyfcnäfve till ett tillfälle, då den
bättre behöfves ! ”
“Men, gentlemen,” inföll Haley, “jag får väl också min andel i
vinsten ? ”
“Ar det kanske inte nog, att vi återställa pojken till dig?”
genmälte Loker. “ Hvad kan du mer begära ? ”
“ Det är väl ändå någonting värdt,” återtog Haley, “ att jag har
skaffat er affären — t. ex. tio procent af vinsten, sedan utgifterna äro
betäckta.”
Tom Loker slog ånyo näfven i bordet med en fruktansvärd ed och
tilläde:
“Tror du inte jag känner dig, Dan Haley? Mig lurar du inte så
lätt. Inbillar du dig kanske, att Marks och jag slagit oss på nigger-
. jakt, bara för att sådana där herrar som du skola få sitta med
armarne i kors, och att vi själfva inte skola förtjäna en cent på
affären ? Nej pass, den gubben går inte! Flickan är vår ifrån topp
till tå, och du håller dig i skinnet, begriper dn, eljes taga vi båda två
för vår räkning. Hvad är det väl som hindrar oss? Har inte du
visat oss vägen ? Den ligger lika öppen för oss som för dig, förmodar
jag. Om sedan du eller Shelby får i sinnet att sätta efter oss, så
alltför gärna; ni kunna lika väl söka efter den snö, som föll i fjol.”
“Nå, låt det bli som du vill, då,” återtog Haley förskräckt. “Du
skaffar mig pojken, som du har lofvat; du har alltid handlat ärligt,
mot mig, Tom, och stått vid ditt ord.”
“ Jaha, det kan du lita på,” bekräftade Tom. “ Jag gör inte
anspråk på att vara så där gråtmild som du, men det faller mig aldrig
in att ljuga i affärer. Hvad jag säger, att jag skall göra, det gör jag
också — det vet du bäst, Dan Haley.”
“ Ja visst, det var just hvad jag sade, Tom,” genmälte Haley; “och
om du bara lofvar att lämna mig pojken inom en vecka på hvilken
plats du själf vill bestämma, så är det allt hvad jag begär.”
“Men det är inte på långt när allt, hvad jag begär,” fortfor Tom.
“Du inbillar dig väl inte, att jag har glömt sköta affärer, sedan vi
voro tillsammans där nere i Natchez. Var viss om, du, Dan Haley,
att jag lärt mig hålla fast en ål med händerna, sedan jag väl fått tag
i honom. Du langar fram på stället och utan prnt 50 dollars, eljes får
du aldrig ett hår af pojken. Jag känner dig, jag.”
“Nej, hör du, Tom, nu är du riktigt oresonlig!” invände Haley.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
