Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. En rådplägning emellan människojägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 ONKEL TOMS STUGA.
han må ha sitt samvete för sig. Och du, Tom, har dina metoder, som
du följer, och det är minsann inga dåliga metoder; men att gräla, ser ni,
det tjänar då rakt ingenting till. Nej, låt oss nu öfvergå till affärerna !
Hur var det, Mr. Haley, ni ville ju att vi skulle hjälpa er med att taga
fatt på den där flickan ? ”
“ Flickan har jag inte med att göra, hon är Shelbys; jag bryr mig
bara om pojken. Jag var ett nöt, som köpte den där ungen ! ”
“ Ja, det var då ett sant ord : du är alltid ett nöt!” inföll Tom
vresigt.
“ Nå nå, Loker, inga stickord nu,” sade Marks, i det han slickade
sig om munnen ; “ du hör ju, att Mr. Haley erbjuder oss en god affär,
så vidt jag han se. Håll dig nu bara lugn, min gosse; sådana
här affärer äro just min starka sida. Hur ser den där flickan ut,
Mr. Haley ? ”
“ Hvit och vacker — väl uppfostrad. Jag skulle ha betalt Shelby
mellan åtta hundra och tusen dollars för henne och ändå gjort en god
affär.”
“Hvit och vacker — väl uppfostrad!” eftersade Marks med ett
uttryck af lifligt intresse i sitt spetsiga ansikte. “Passa på här
Loker; ett präktigt tillfälle! Vi skola göra en affär för egen räkning
med detsamma — två flugor i en smäll! Det skall icke stå länge på,
förr än vi ha knipit dem; pojken är naturligtvis Mr. Haleys, men
flickan taga vi med oss till Orleans, där hon snart går åt. Blir inte
det ypperligt, säg?”
Tom, hvilkens stora, tjocka läppar hade stått halföppna under detta
samtal, knep nu plötsligen energiskt ihop dem och började synbarligen
öfverväga förslaget.
“ Ni förstår,” sade Marks till Haley, i det han smuttade på sitt glas,
“att vi ha domare öfverallt långs floden, hvilka äro vederbörligen
preparerade och med största beredvillighet räcka oss en hjälpsam hand,
när det påfordras. Tom ombesörjer bortauktionerandet och allt sådant
där; och jag uppträder fin och elegant, klädd efter senaste modet, när
det gäller att svära på saken. Ni skulle bara se, hur finurligt jag bär
mig åt. Den ena dagen är jag Mr. Twickem från New Orleans; den
andra dagen har jag just anländt från min plantage vid Pärlfloden,
hvarest jag sysselsätter sju hundra niggrer; den tredje dagen är jag
en aflägsen släkting till Henrik Clay eller någon annan gammal
millionär i Kentucky. Hvar och en har sin talang, förstår ni. Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
