Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 ONKEL TOMS STUGA.
Andy obeskrifligt, och han måste hålla sig litet bakom de andra för att
dölja, huru han skälfde af undertryckt skratt. Sams ansikte däremot
var så orörligt, som om det varit gjutet i brons, och uttryckte endasten
högtidlig värdighet.
“Nåja,” inföll Sam, “ master gör naturligtvis, som han finner bäst.
Yi kunna gärna rida stora landsvägen, om master så vill — oss kvittar
det lika. Ocn när jag för rästen tänker närmare på saken, så tror jag
det vara säkrast att välja landsvägen.”
“ Naturligtvis tog hon hälst en ödslig väg,” sade Haley, klädande
sina tankar i ord och utan att skänka någon uppmärksamhet åt Sams
sista yttrande.
“ Det är inte så säkert; det,” invände Sam ; “ flickor äro så egna af
sig; de göra aldrig på det sätt, som man skulle tro, utan oftast raka
motsatsen. Flickor äro af naturen så funtade, att de göra tvärt emot,
och om man tror, att de gått den ena vägen, så kan man vara säker på,
att de gått den andra, och där kan man vara säker på att hitta dem.
Nu tycker jag för min del, att Elise borde ha valt skogsvägen ; därför
göra vi klokast i att följa landsvägen.”
Denna djupsinniga uppfattning af kvinnokönet i allmänhet gjorde
emellertid icke Haley synnerligen benägen för att välja landsvägen ;
han förklarade bestämdt, att han ämnade taga den andra, och frågade
Sam, huru långt de hade dit.
“Bara ett litet stycke,” svarade Sam och blinkade förstulet åt Andy,
hvarpå han mycket allvarsamt tilläde: “Men när jag .tänker rätt på
saken, så är jag fullkomligt öfvertygad om, att vi inte böra välja den
vägen. För rästen har jag aldrig i mitt lif ridit den, och den skall
vara mycket litet begagnad. Tänk, om vi råka vilse ! Hvart vi då
komma, det vet Gud allena.”
“ Men icke för ty,” genmälde Haley, “ så taga vi den vägen, och
därmed basta! ”
“När jag tänker närmare efter,” fortfor Sam obevekligt, “så vill jag
minnas, att jag hört folk säga, att den där vägen är alldeles afstängd,
och att den gamla bron är borttagen från ån, som flyter tvärs öfver; är
det inte så, Andy ? ”
Andy var inte “ riktigt säker ”; han hade bara “ hört talas ” om
vägen, men aldrig gått eller ridit den. Andy var med ett ord så
försiktig och diplomatisk som möjligt.
Haley, van att beräkna sannolikheterna af stridiga och mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
