Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En förtviflad moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖNKUL TOMÖ STUGA. löd
hvadan dessa samlat sig till en gungande isbro, som sträckte sig öfver
flodens hela bredd nästan ända fram till Kentucky-stranden.
Elise stod en liten stund och begrundade dessa ogynnsamma förhål¬
landen, hvilka, efter hvad hon genast insåg, måste hindra den sedvan¬
liga färjtrafiken. Hon gick därpå in i ett litet värdshus vid stranden
för att höra sig för.
Värdinnan, som stod vid spisen, sysselsatt med förberedelser för
aftonmåltiden, vände sig om med gaffeln i handen, då hennes öra träf¬
fades af Elises milda och sorgsna stämma.
“ Hvad är det fråga om ? ” sporde hon.
“ Går det någon båt eller fäija nu, som för folk öfver till B. ? ” frå¬
gade Elise.
“Nej, visst inte,” genmälte kvinnan, “båtarne ha inte börjat att gå
ännu.”
Elises ängsliga och bedröfvade utseende väckte kvinnans uppmärk¬
samhet, och hon frågade deltagande :
“ Ni tycks vara mycket angelägen att komma öfver floden ? Ar det
någon sjuk det gäller? Ni ser så orolig och ledsen ut.”
“Jag liar ett barn, som är i stor fara,” svarade Elise. “Jag fick
inte veta det förrän i natt och har gått hela dagen i förhoppning att
finna en lägenhet öfver floden.”
“Ack, det var fasligt ledsamt,” återtog kvinnan, hvilkens moderliga
känsla i hög grad rördes. “Det gör mig verkliyen mycket ondt om er.
Salomon ! ” ropade hon från fönstret nedåt en uthusbyggnad.
En man i forskinn och med mycket smutsiga händer visade sig i
dörröppningen.
“Vet du, Salomon,” frågade hon, “om den där karlen ämnar sätta
öfver tunnorna i kväll ? ”
“Han sade, att han skulle försöka, om det fanns någon möjlighet,”
svarade Salomon.
“ Det är en person ett stycke härifrån, som tänker fara öfver floden i
kväll med nårga varor, om han bara vågar. Han kommer hit till
kvällsvärden, så ni gör klokast i att sätta er ned och vänta. Ett sådant
litet vackert barn! ” tilläde hon, bjudande Harry en kaka.
Men lille Harry var alldeles utmattad och grät af trötthet.
“ Stackars liten,” sade Elise, “ han är inte van att gå så mycket, och
jag har måst skynda på honom.”
“ Låt honom komma in hit, så får han sofva litet,” sade värdinnan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
