Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 ONKEL TOMS STUGA.
någonting till roligt, det roligaste jag har sett, att se honom dansa och
hoppa och svära öfver oss. Hörde jag honom inte med mina egna
öron ?! ‘Ja, svär du, gamle utter/ sade jag för mig själf; ‘ vill du ha
din häst, så får du allt vänta tills vi fångat den,’ sade jag. Herre min
tid, Andy, livad det var roligt; jag kan se honom, när jag vill!
Och Sam och Andy skrattade af hjertans lust.
“Du skulle ha sett, hur befängdt ilsken han såg ut, då jag kom med
hästarne. Han skulle helt visst ha slagit ihjäl mig, om han bara vågat.
Och jag stod där så oskyldig och så ödmjuk.”
“Ja, jag såg dig nog,” sade Andy; “du är allt en gammal räf, du,
Sam! ”
“ Det händer nog, det,” svarade Sam själfmedvetet. “ Såg du missis
uppe i fönstret? Jag såg, hur hon skrattade.”
“Nej; si jag sprang så mycket, så att jag såg just ingenting,”
genmälte Andy.
“Ja, ser du,” sade Sam, i det han med mycken värdighet började
tvätta Haleys häst, “jag har skaffat mig livad de kalla en oppsalvations-
förmåga, förstår du, Andy. Det är en mycket viktig förmåga, ser du,
Andy, och jag råder dig till att skaffa dig den, medan du är ung.
Lyft upp den där bakfoten, Andy. Ja, ser du, Andy, det är just
oppsalvationen, som gör skillnaden emellan niggrer och niggrer. Såg
inte jag, åt hvilket håll vinden blåste i morse? Såg inte jag, hur
missis ville ha det, fast hon inte sade ett knyst? Det är oppsalvation,
ser du, Andy. Det är hvad folk kallar en talang. Talangerna äro
olika hos olika personer, men man kan komma ett godt stycke med att
uppöfva dem.”
“Jag gissar,” invände Andy försmädligt, “att om jag inte hade
hjälpt din oppsalvation på trafven i morse, så skulle du just inte ha
begripit så mycket.”
“Andy,” genmälte Sam faderligt, “du är ett lofvande barn, det är
visst och sant. Jag sätter stort värde på dig, Andy, och jag känner
mig alls inte generad för att mottaga fingervisningar af dig. Man bör
aldrig se någon öfver axeln, Andy, ty äfven den slugaste ibland oss kan
någon gång begå ett misstag. Men låt oss nu gå upp i köket, Andy,
ty jag är säker på, att missis har någonting riktigt godt i beredskap åt
oss i dag.”
-*-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
