Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvari skildras känslorna hos “lefvande ting” då de byta ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 83
Snart liade hon ifört gossen hans enkla dräkt, hvarpå hon tog
honom i sina armar, tillhviskade honom att hålla sig alldeles stilla och
lämnade slutligen Ijudlöst rummet genom den dörr, som förde ut till
verandan.
Det var en kall, strålande stjärnklar natt. Elise svepte schalen tätt
omkring den lille gossen, hvilken, intagen af en obestämd förfäran,
höll sig fullkomligt tyst och slog sina små armar omkring moderns
hals.
Gamle Bruno, en stor Newfoundlandshund, som låg vid veranda-
, ^
“Där i sängen slumrade hennes lille gosse.”
trappan, reste sig sakta morrande, då hon nalkades. Hon nämde ho¬
nom sakta vid namn, och djuret, hennes gunstling och lekkamrat sedan
gammalt, tystnade genast, viftade med svansen och beredde sig att följa
henne, ehuru han synbarligen icke kunde rätt förstå, hvad en sådan
oförsiktig nattpromenad skulle betyda. Några dunkla föreställningar
om det besynnerliga och olämpliga däri syntes föresväfva honom och
försätta honom i stort bryderi; ty han stannade ofta, medan Elise
smög framåt, och blickade tvekande än på henne och än på byggnaden,
hvarefter han, liksom lugnad af sina reflexioner, ånyo följde henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
