Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hvari skildras känslorna hos “lefvande ting” då de byta ägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 ONKEL TOMS STUGA.
“ Den eländige ! ” utfor Mrs. Shelby raed häftighet.
“ Nåja; jag lyssnade häller icke ett ögonblick till det förslaget. Jag
ville det icke af hänsyn för dina känslor; räkna mig åtminstone det till
godo.”
“ Älskade Artur,” sade Mrs. Shelby, som nu hade lugnat sig, “för¬
låt mig; jag var för häftig. Jag blef alltför öfverraskad ; jag var ju
helt och hållet oförberedd på detta. Men säkert skall du tillåta mig
att fälla förböner för dessa stackars varelser. Tom är en hjärtegod,
trogen gosse, fast han är svart. Jag är viss om, att han skulle gå i
döden för dig, Arthur, om det behöfdes.”
“Ja, jag vet det; men hvad tjänar det väl till att tala härom? Jag
kan ju inte hjälpa det.”
“ Hvarför icke häll re göra en pänningförlust? Jag vill gärna bära
min andel af svårigheterna. O, Arthur, jag har försökt — försökt så
ärligt som det tillkommer en kristen kvinna — att fylla mina plikter
mot dessa arma, enfaldiga, förtryckta varelser. Jag har under åratal
haft omsorg för dem, undervisat dem, vakat öfver dem och deltagit i
alla deras små bekymmer och fröjder. Hur skulle jag någonsin mera
kunna visa mig med upprätt panna ibland dem, ifall vi för lumpen
vinnings skull sälja en sådan trofast, förträfflig och hängifven tjänare
som stackars Tom och i ett ögonblick slita honom ifrån allt, hvad vi
hafva lärt honom att älska och värdera? Jag har undervisat dem om
familjeplikterna, om föräldrars och barns, om mans och hustrus inbör¬
des {dikter; huru skall jag väl kunna uthärda att handla så emot mina
egna lärdomar, att så öppet visa, det vi icke bry oss om något band,
någon plikt, något förhållande, om än så heliga, då de sättas upp emot
pänningar? Jag har talat med Elise om hennes gosse — om hennes
plikter emot honom att såsom kristen moder vaka öfver honom, bedja
för honom och uppfostra honom i tukt och Herrans förmaning. Hvad
skall jag väl nu kunna säga henne, om du rycker gossen ifrån henne
och säljer honom till kropp och själ åt en ogudaktig, samvetslös man,
blott för att göra en pänningvinst ? Jag har sagt henne, att en enda
själ är mera värd än all världens skatter — huru skall hon väl kunna
tro mig, då hon ser oss handla tvärt emot denna lärdom och sälja hen¬
nes barn för pänningar, sälja honom utan att bry oss om, att han däri¬
genom med all säkerhet kommer att fördärfvas till både kropp och
själ! ”
“ Det gör mig ondt, kära Emilie, att du tar saken så hårdt vid dig,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
