Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Maken och fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 ONKEL TOMS SttiGÅ.
jag önskar, att du aldrig hade sett mig; då kunde du hafva varit
lycklig/’
“ Georg, Georg, huru kan du säga så? Någonting förfärligt måste
ha händt eller vara på väg att hända? O, vi ha ju varit så lyckliga
ända tills för kort tid sedan.”
“Ja, visst ha vi varit lyckliga, älskade Elise,” upprepade Georg.
Han drog nu gossen till sig och lyfte upp honom på sitt knä. Upp¬
märksamt blickade han in i barnets klara, mörka ögon, och lät sin
hand smekande fara genom dess lockar.
“Så lik han är dig, Elise, och du är den vackraste kvinna jag någon¬
sin sett och den bästa jag någonsin kunde önska mig. Och dock önskar
jag, att jag aldrig hade sett dig och du aldrig mig!”
“O, Georg;, hur kan du säg;a så !”
“Jo, Elise, ty alltsammans är bara elände, elände, elände! Mitt lif
är så bittert som malört, jag kan snart inte uthärda längre. Jar är ett
stackars eländigt, tillspillogifvet lastdjur, och jag skall endast draga dig
med mig i olyckan —det är allt. Hvad tjänar det väl till, att vi för¬
söka göra någonting, att vi försöka lära någonting, att vi försöka blifva
någonting? Hvad tjänar det väl till att lefva? Jag önskar jag vore
död!”
“O, älskade Georg, det är syndigt att tala så! Jag förstår så väl,
huru det skulle kännas för dig att förlora platsen på fabriken, och du
har nu en hård master; men bed till Gud om tålamod, och kanske
någonting . . ”
“Tålamod!” afbröt han henne, “har jag inte haft tålamod? Sade
jag väl ett enda ord, när han utan något rimligt skäl kom och tog mig
därifrån — tog mig från en plats, där hvarje människa var vänlig emot
mig? Jag betalade honom ärligt hvarenda cent af min arbetsförtjänst,
och alla sade, att jag var en skicklig arbetare.”
“ Ja, det är förfärligt, Georg,” sade Elise, “ men betänk dock, att
han är din master.”
“Min master ! Och hvem gjorde honom till min master? Detta har
jag grubblat öfver—hvad rätt har lian egentligen till mig? Jag är
en människa lika väl som han. Och jag är en bättre människa än han.
Jag förstår mig bättre på arbetet än han, jag är en bättre arbetsförman
än han, jag kan läsa bättre än han, jag kan slcrifva bättre än han —och
allt detta har jag lärt mig själf och har intet att tacka honom för. Ja?
jag har lärt mig det i trots af honom. Säg mig då: hvad rätt har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
