Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
genom döden. I samma sällskap befunno sig två flickor
vid namn Edmunclson. Då de voro på väg att blifva sända,
till samma marknad, kom en deras äldre syster till slaf
basaren för att bedja uslingen, som egde dem, att för Guds
barmhertighet skona sina offer. Han bara gäckades med
henne och ordade om hvilka fina kläder och vackra möbler
de skulle få. »Ja», svarade bon, »sådant kan vara mycket
bra för detta lifvet, men hur kommer det att bli sedan?»
Äfven dessa blefvo afskickade till New Orleans, men
återköptes sedermera för en oerhörd summa och sändes tillbaka.»
— Är det ej häraf tydligt, att Emmelines och Cassys
historier hafva sina motbilder i verkligheten?
Men rättvisan uppfordrar oss att äfven erkänna, att
den själsadel och den mildhet, som vi tillagt S:t Clare, icke
saknar sin motsvarighet i verkliga lifvet, hvilket ock följande
berättelse skall visa. För några år sedan vistades i
Cincinnati en ung herreman från sydstaterna jemte en mycket
afhållen slaf, som han haft i sin tjenst ända från gossåren.
Betjenten begagnade sig af detta tillfälle för att söka
förskaffa sig friheten och sökte skydd hos en qväkare, som
var känd för sin beredvillighet att hjelpa i dylika fall.
Egaren vardt ytterligt förargad öfver slafvens tilltag. Han
hade alltid behandlat honom med sådan mildhet, och
han var så fullt öfvertygad om hans tillgifvenhet, att han
måste tro, det något främmande inflytande lockat honom
att öfvergifva sin husbonde. Han uppsökte i fullt
vredesmod qväkaren; men som hela hans sinnelag var ovanligt
rättsinnigt och ädelt, lugnades han snart af qväkareus skäl
och föreställningar. Det var en sida af saken, som han
aldrig hört framhållas och hvilken han aldrig kommit att
tänka på; och han lofvade genast qväkaren, att om hans
slaf sade honom rent ut, att det var hans önskan att bli
fri, så skulle han skänka honom friheten. Ett möte mellan
båda egde genast rum, och Nathan tillfrågades af sin
husbonde, om han hade skäl att i något afseende beklaga sig
öfver det sätt, hvarpå husbonden behandlat honom.
»Nej, mas’r», sade Nathan; »ni har alltid varit god
mot mig.»
»Men hvarför vill du då lemna mig?»
»Mas’r kan dö, och hur går det då med mig? — Jag
vill hellre bli en fri man.»
Efter något öfvervägande återtog den unge husbonden:
»Jag tror, Nathan, att jag i din ställning skulle tycka precis
som du. Du är fri.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
