- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : Skildringar från negerslafvarnes lif i Amerikas Förenta Stater /
503

(1892) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Slutföljder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

503

förtviflan hade försvunnit och lemnat rum för ett uttryck
af stilla förtröstan. Hon tycktes med ens helt och hållet
tillhöra familjen och fäste sig i synnerhet hjertligt vid
barnen, såsom något, hvarefter hon länge längtat. Sanningen
att säga tycktes hon med sin kärlek innerligare omfatta lilla
Eliza än sin egen dotter, och detta var ju på sitt sätt
naturligt, då den förra var en fullkomlig afbild af det barn
hon förlorat och så länge sörjt. Likväl blef den lilla mellan
moder och dotter en blomsterlänk, genom hvilken de lärde
känna och älska hvarandra. Elizas fasta och stadgade
gudsfruktan, som närdes genom ständig läsning af den heliga
skrift, gjorde henne särdeles lämplig att föra till rätta hennes
mors oroliga och uttröttade ande. Och Cassy visade sig
med ens och af hela sitt hjerta mottaglig för hvarje godt
inflytande och vardt snart en sann och varm kristen.

Efter ett par dagar talade fru de Thoux närmare med
sin broder om sina affärer. Genom sin mans död hade hon
kommit i besittning af en stor förmögenhet och erbjöd sig
nu ädelmodigt att dela med sig deraf åt slägtingarne. Då
hon tillsporde George, hur hon skulle ställa det bäst för
honom, svarade han: »Låt mig få uppfostran, Emily; det
har alltid varit min högsta önskan. Sedan kan jag reda
mig sjelf med allt annat.»

Efter någon öfverläggning beslöts det, att hela familjen
skulle för några år öfverflytta till Frankrike, och de afseglade
ock dit med Emmeline i sitt sällskap.

Genom sitt vackra utseende och vänlighet vann den
sistnämnda under resan förste styrmannens på fartyget
tillgifvenhet, och kort efter ankomsten till hamn blef hon
hans brud.

George stannade i fyra år vid ett franskt universitet
och förvärfvade derunder genom outtröttlig flit en grundlig
bildning.

Politiska oroligheter förmådde till slut familjen att åter
söka fristad i Amerika. Georges känslor och åsigter som
bildad man kunna bäst synas af ett bref till en af hans
vänner. Han skrifver nämligen:

»Jag känner en viss tvekan i fråga om min framtida
bana. Visserligen kunde jag, som du sagt mig, komma in
bland de hvita här i landet; min hudfärg är ju mycket
]jus, och min hustrus och familjs nästan hvit. Således
kunde jag måhända blifva tåld ibland dem. Men för att
säga sanningen har jag ingen lust dertill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltom/0505.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free