Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. Martyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
genom väggspringan tog en öfverblick af ställningen; »jagten
kommer att åter börja i dag.»
Tre eller fyra ryttare galopperade på sina hästar
omkring gårdsplanen framför byggnaden, och ett par koppel
främmande hundar sletos med negrerna, som höllo dem,
under det de ilsket morrade och skälde på hvarandra.
Två af männen voro uppsyningsman vid plantager i
grannskapet; de öfriga voro några af Legrees dryckesbröder
från närmaste stad och hade kommit att för sitt nöje
deltaga i jagten. Ett otäckare följe kunde man svårligen tänka
sig. Legree iskänkte rikligt med bränvin bland dem, liksom
ock åt negrerna, hvilka från åtskilliga plantager sändts till
hans tjenst; ty det var af vigt att så mycket som möjligt
göra sådana dagar som denna till högtidsdagar för negrerna.
Cassy lade örat till väggspringan, och som
morgonvinden blåste rakt mot henne, kunde hon höra en stor del
af sällskapets samtal. Ett dystert hånlöje utbredde sig öfver
hennes mörka, stränga drag, då hon lyssnade och hörde
dem fördela jagtområdet, afhandla de olika hundarnes
egenskaper, utdela befallningar om skjutning och om hur hvar
och en af dem skulle behandlas, i fall de fångades.
Cassy drog sig tillbaka; hon knäppte sina händer,
blickade uppåt och sade; »O store, allsmäktige Gud! Vi
äro cdla syndare; men hvad hafva vi förbrutit mer än alla
andra i verlden, att vi skola behandlas på detta sätt?»
Det låg ett fruktansvärdt allvar öfver hennes ansigte
och i hennes röst då hon sade dessa ord.
»Om det ej vore för dig, barn», fortsatte hon, i det
hon vände sig mot Emmeline, »så skulle jag gå ned till
dem, och jag skulle tacka den ibland dem, som ville skjuta
ned mig; ty hvad skall jag med friheten? Kan den
återgifva mig mina barn eller göra mig till hvad jag en
gång var?»
Emmeline i sin barnsliga enfald blef nästan skrämd af
Cassys dystra ord och utseende. Hon såg förbryllad ut men
svarade intet. Hon fattade endast hennes hand och smekte
den mildt.
»Låt bli det der!» sade Cassy och sökte draga undan
handen; »du kan få mig att älska dig, och jag ämnar aldrig
mer älska någon.»
»Stackars Cassy!» sade Emmeline, »ni får ej känna det
på detta sätt. Om Herren ger oss friheten, så vill han
kanske ock gifva er tillbaka er dotter. Dessutom skall jag
vara som en dotter åt er. Jag vet, att jag aldrig mer får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
