Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
»Ja, roissis, deri bar ni rätt», sade Tom ocb såg upp,
»men ban gifver oss kärleken, och detta är segern. Då vi
kunna älska och bedja öfver allt och under allt, då är striden
slut och segern vunnen — ära vare Gud!» Och med ögonen
strömmande af tårar och rösten qväfd af rörelse såg den
svarte mannen upp mot himlen.
Och detta, o Afrika, — du sist kallade af jordens folk,
kalladt till törnekronan, till gisslet, till blodsvett och till
korsets lidande —, detta skall blifva din seger, och derigenom
skall du regera med Kristus, då hans rike kommer på jorden!
Den djupa innerligheten af Toms känsloutbrott, hans
milda röst och hans tårar ■— allt föll som dagg på den arma
qvinnans vilda, obändiga ande. Det kom ett mildt uttryck
i hennes förut af dyster eld lågande ögon; hon sänkte
blicken, och Tom kunde känna hur den krampaktiga
spänningen i hennes hand släppte efter, då hon nu sade:
»Jag sade dig ju, att onda andar följde mig? O, fader
Tom, jag kan ej bedja! Jag ville kunna det. Jag har
aldrig bedit, sedan mina barn blefvo sålda. Hvad du säger
måste vara rätt — jag vet, att det är rätt; men då jag
försöker bedja, kan jag endast hata och förbanna. Jag kan
ej bedja!»
»Arma själ!» sade Tom medlidsamt. »Satan åstundar att
hafva dig och sålla dig som hvete. Jag beder Gud för er.
O, missis Cassy, vänd er till den käre Herren Jesus. Han
kom för att läka de i hjertat förkrossade och trösta alla,
som sörja.»
Cassy stod tyst, och stora, tunga droppar runnö från
hennes nedslagna ögon.
»Missis Cassy», sade Tom dröjande, sedan han några
ögonblick betraktat henne under tystnad, »om ni blott kunde
komma bort härifrån — om det vore möjligt —, så ville
jag råda er och Emmeline att göra det; ■— det vill säga,
om det kunde ske utan blodskuld — annars icke.»
»Ville du försöka det tillsammans med oss, fader Tom?»
»Nej», sade Tom; »det var nog en tid, då jag ville det;
men Herren har nu gifvit mig ett arbete bland dessa arma
själar, och jag vill stanna hos dem och bära mitt kors med
dem, tills slutet kommer. Det är annat med er; det är en
snara för er och mer än ni kan stå ut med; och ni gjorde
bäst att fly härifrån, om ni kan.»
»Jag vet ingen utväg a no a t än genom grafven», sade
Cassy. »Det finnes intet djur och ingen fågel, som ej kan
finna ett hem någonstädes, sjelfva ormarna och alligatorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
