Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Emmeline och Cassy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
Tomkins kommer väl ej att alldeles slå er ur brädet,
förmodar jag, ocb edra pengar betalar ni nog lika gerna ut,
som de fina damerna pläga göra det — eller bur? Jag^
tycker mig just se er göra det!»
Legree bade, i likhet med många andra bomullsodlare,
endast ett slags äregirighet — den att kunna föra ut den
bästa skörden för året, och han hade nu i närmaste stad
ingått åtskilliga vad om årets skörd. Cassy berörde derför
nu med äkta qvinlig snarfyndighet den enda punkt, der
Legree var åtkomlig.
»Nåväl, jag vill låta det stanna vid hvad som skett»,
sade Legree; »men ban måste be mig om förlåtelse ocb
lofva mig att uppföra sig bättre för framtiden.»
»Det kommer han ej att göra», sade Cassy.
»Inte? Hvasa?»
»Nej, han gör det ej», vidhöll Cassy.
»Jag skulle vilja veta hvarför, min fina fru», sade
Legree, ytterligt uppbragt.
»Jo, derför att ban gjort rätt, och vet det, och han
kommer aldrig att medge, att han gjort orätt.»
»Hvem bryr sig om, hvad han vet? Negerkräket skall
säga, hvad jag vill, annars —»
»Ja, annars skall ni förlora edra vad på bomullsskörden,,
genom att hålla honom från arbetet under denna bråda tid.»
»Men ban skall naturligtvis ge med sig; eller vet jag
ej, hurudana negrerna äro? Han lär nog nu på morgonen
vara ödmjuk som en piskad hund.»
»Han gör det icke, Simon. Ni känner ej män af hans
skrot och korn. Ni kan slå ihjel honom bit för bit, och
ni får honom ändå ej att bekänna ett ord om att han
gjort orätt.»
»Det skola vi se. Hvar är han?»
»Han ligger i skräprummet der borta i förrådshuset.»
Ehuru Legree yttrat sig så tvärsäkert till Cassy, gick
han dock nu ut mer missmodig, än han brukade vara. Hans
drömmar under den förflutna natten i förening med Cassys
kloka råd gjorde honom rätt tvehågsen i sinnet. Han
beslöt, att ingen skulle få bevittna hans besök hos Tom, och
att, om han ej kunde kufva honom med hotfulla ord,
uppskjuta utförandet af sin hämnd till en mera passande tid.
Morgongryningens högtidliga ljus och morgonstjernans
härliga strålar hade trängt in genom det smutsiga fönstret
till det usla kyffe, der Tom låg, och liksom nedstigande
på stjernans strålar ljödo till honom de härliga orden: »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
