Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Minnesmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
öfver hans ansigte och han måste springa upp från sängen
af förskräckelse. Det har kanske förefallit eder underligt
att i samma evangelium läsa, att »Gud är kärleken» och
att »Gud är en förtärande eld», men sen I då ej, att för
den själ, som förhärdat sig i det onda, den fullkomliga
kärleken är den fruktansvärdaste plåga och den gräsligaste
förtviflans besegling och dom?
»Hvad för slag», utbrast Legree för sig sjelf och tog en
klunk ur glaset. »Hvar fick du de’ der från? Va’ de inte’
alldeles likt — usch då! Jag trodde, jag hade glömfet nu.
Hu då, jag tror ej att man kan glömma något alls! Jag
är så ensam. Jag tänker jag kan ropa hit Em. Hon
afskyr mig, den markattan! Nå, lika godt; jag skall tvinga
henne att komma.»
Legree stöflade ut i den rymliga förstugan, hvarigenom
man kom upp till öfra våningen på en fordom ståtlig
vindstrappa. Förstugan var nu smutsig och otreflig och uppfyld
af packlårar och allehanda skräp. Trappan, som ej mer
hade någon matta, slingrade sig uppåt i mörkret; hvart den
bar, kunde man ej se. Det bleka månljuset föll in genom
ett litet fönster med spräckta rutor öfver dörren; luften i
förstugan kändes unken och kyiig, som i ett källarhvalf.
Legree stannade nedanför trappan och hörde ljudet af
en sång. Den förekom honom sällsam och spöklik i det
gamla dystra huset, kanske ock derför att han kände sig
mer än annars upprörd. Hör, hvad är det?
En upprörd, lidelsefull röst sjunger en bland slafvarne
vanlig sång:
»O, det blir jemmer, jemmer, jemmer,
O, det blir jemmer vid Kristi dom!»
»Usla jänta», sade Legree. »Jag ska’ tysta henne jag
— Em!» ropade han, men endast ett gäckande genljud
från väggarne svarade honom. Den milda rösten fortfor
att sjunga:
»Barn och föräldrar dft skola skiljas,
Barn och föräldrar då skola skiljas.
Skiljas, att träffas aldrig mer!»
Och klart och högt skallade mot de nakna murarne
omqvädet :
»O, det blir jemmer, jemmer, jemmer;
O, det blir jemmer vid Kristi dom!»
Legree stannade. Han skulle hafva blygts att erkänna
det, men sanning är att stora svettdroppar framträngde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
