Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Minnesmärken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
»De’ ä’ nå’t trolltyg, mas’rl»
»Hva’ menar du?»
»Nånting, som negrer få af hexor. De’ gör, att de ej
känna det, när de piskas. Han hade det bundet om sin
hals med ett svart snöre.»
Legree var, liksom de flesta gudlösa och grymma
menniskor, vidskeplig. Han tog papperet och öppnade det
med oro.
Det föll ut derifrån en silfverdollar och en lång glänsande
hårlock, — en hårlock, hvilken, alldeles som om den haft
lif, snodde sig ruudt om Legrees fingrar.
»Bort!» skrek han i ett plötsligt utbrott af raseri, under
det han stampade med fötterna och vildt slet på
hårlocken, som om den bränt honom. »Hvar kom de’ der
ifrån? Bort dermed! Bränn upp det! I elden dermed!»
skrek han, ryckte lös locken och kastade den i kolpannan.
»Hvarför bar du hit de’ der?»
Sambo stod der och gapade med sin breda mun i
yttersta förvåning; och Cassy, som stått i begrepp att lemna
rummet, stannade och betraktade honom med häpenhet.
»Kom aldrig och bär till mig nå’t mer af så’nt der
djefvulstyg!» sade ban och knöt näfven mot Sambo, .hvilken
skyndade att draga sig tillbaka mot dörren; derpå tog han
upp silfverdollarn och kastade den genom fönstret ut i
mörkret.
Sambo var glad att få komma ut ur rummet. Då han
var borta, tycktes Legree skämmas för det han visat sådan
häftig skrämsel. Han satte sig trumpen ned i sin stol och
började att med vresig miu srnutta på sin toddy.
Cassy ville helst osedd af Legree lemna rummet och
smög sig bort för att, såsom vi redan sett, hjelpa
stackars Tom.
Men hvad var det, som kommit åt Legree? Och hvad
fanns väl i en helt vanlig hårlock, som kunde sätta sådan
skräck i denne råe sälle, som var förtrogen med allt slags
grymhet? För att besvara detta måste vi föra läsaren ett
stycke tillbaka i hans historia. Denne nu så grymme och
förderfvade man hade likväl en gång hvilat vid en moders
barm och vaggats till sömns under böner och fromma sånger,
och hans af onda lidelser nu fårade panna hade en gång
fuktats af dopets heliga vatten. I hans tidiga barndom
hade en ljushårig qvinna ledsagat honom vid
sabbatsklockornas ljud till gudstjenst och bön. Långt bort i Nya England
hade denna moder fostrat sin ende son med outtröttlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
