Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 32. Mörka orter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Sångaren tycktes dikta visan efter sona det föll honom
in, och fann vanligen på något rim, men försökte ej att få
någon mening deri; och hela sällskapet stämde in emellanåt
i omqvädet:
»Hej, gossar, hej å’ liå!
Hå, hå, hej å’ hå!»
Man sjöng visan mycket bullersamt och tvang sig till
låtsad munterhet; men inga jemmerrop af förtviflan, ingen
bön i högsta nöd skulle kunna uttrycka en så djup sorg
och klagan som de vilda tonerna i detta omqväde. Det var
som om dessa arma, stumma hjertan under trycket af det
hot och de bojor, som hvilade öfver dem, tagit sin tillflykt
till sångens ordlösa helgedom och der funnit ett språk,
hvarpå de kunde framsucka sina böner till Gud. Ja, der
låg bön i dessa toner, en bön, som Simon ej kunde höra.
Han hörde endast, hur hans gossar skrålade och väsnades,
och var nöjd dermed; han hade fått dem att »hålla modet
uppe».
»Nå, min lilla söt unge», sade han och vände sig till
Emmeline och lade sin hand på hennes skuldra; »nu äro
vi snart hemma!»
Då Legree väsnades och bannade, blef Emmeline
förskräckt; men då han kom vid henne med sin hand och
talade som nu, tyckte hon det hade varit bättre, om han
slagit henne. Ofrivilligt smög hon sig närmare till
mulatt-qvinnan vid sin sida, som om hon varit hennes moder.
»Har du aldrig haft örhängen?» sade Legree och fattade
med sina klumpiga fingrar tag i hennes lilla örsnibb.
»Nej, mas’r», sade Emmeline och nedslog bäfvande
ögonen.
»Nå, jag skall ge dig ett par, då vi komma hem, om
du är en snäll flicka. Du behöfver ej vara så rädd; jag
ämnar ej låta dig få tungt arbete. Du skall få goda dagar
hos mig och lefva som en fin dam — bara du är en snäll
flicka.»
Legree hade druckit så rikligt, att han var böjd för att
visa sig mycket nådig. Och nu började inhägnaderna
omkring plantagen att bli synliga. Egendomen hade förut
tillhört en herreman med både rikedom och smak, och
hvilken egnat mycken omsorg åt försköningen af sitt hem.
Vid hans död försattes boet i konkurs, och egendomen
inköptes för rampris af Legree, som nyttjade den på samma
sätt som allting annat, nemligen endast som ett medel att
Onkel Torns stuga.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
