- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : Skildringar från negerslafvarnes lif i Amerikas Förenta Stater /
371

(1892) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening - 29. De värnlöse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

varligt och sorgset genom de stora, vemodiga ögonen. Det
blef, bokstafligt taladt, en bön uppsänd under starkt rop
och tårar.

Då Tom slutat, fattade S:t Clare hans hand och såg
allvarligt på honom, men sade intet. Han tillslöt
ögonen, men släppte ej handen; ty vid evighetens portar
upphör skilnaden mellan svarta och hvita händer, och de kunna
vara förenade. Han mumlade nu sakta och afbrutet för
sig sjelf:

»Recordare, Jesu pie —

Ne me perdas illa die

Quærens me, sedisti lassus.>

Det var tydligt, att de ord, han sjungit samma afton,
nu återkommo för hans själ — dessa ord, som anropade
den oändliga barmhertigheten. Hans läppar rörde sig
emellanåt, då delar af sången framsades af honom.

»Han är oredig», sade läkaren.

»Nej, jag har ändtligen kommit till reda!» sade S:t
Clare kraftigt; »ändtligen — ändtligen!»

Ansträngningen att tala uttömde hans krafter. Dödens
blekhet utbredde sig öfver hans ansigte; men på samma
gång tycktes det som om någon medlidandets engel spridt
öfver hans ansigte ett uttryck af ljuf frid, lik den man
stundom får se hos ett slumrande barn.

Så låg han några ögonblick. De sågo, att den
mäktiges hand nu var öfver honom. Men ögonblicket innan
hans ande skildes från stoftet, öppnade han än en gång
ögonen med en plötslig ljusglimt af glädje och
igenkännande, under det han utbrast: »moderh, och strax derpå
var han borta I

TJUGUNIONDE KAPITLET.

De värnlösa.

Vi höra ofta berättas om negerslafvar sorg vid
förlusten af en välvillig husbonde; och de ha allt skäl att
sörja, ty ingen varelse på Guds jord kan vara så till
ytterlighet blottstäld och värnlös som en slaf under sådana
omständigheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltom/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free