Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
t
medmenniskor bekymmer, strider och oförrätter, under det
ban borde hafva ingripit med kraft?»
»Jag skulle säga», sade miss Ofelia, »att han bör ångra
sig och börja från denna stund.»
»Alltid praktisk och rakt på saken!» återtog S:t Clare, i
det ett leende öfverför hans ansigte. »Du lemnar mig aldrig
någon tid för att öfverväga det hela, kusin; du ställer mig
alltid helt tvärt inför den närvarande verkligheten; du
balett slags evigt nu, som beherskar hela din själ.»
»Nu är den enda tid, jag har något att göra med»,
sade miss Ofelia.
»Min älskade lilla Eva — stackars barn —», utbrast S:t
Clare, »hon ville af bela sitt lilla uppriktiga hjerta, att jag
skulle göra ett godt verk.»
Det var första gången efter Evas död som S:t Clare
uttalade så många ord om henne, och det var tydligt, att ban
ansträngde sig för att undertrycka sina känslor.
»Min uppfattning af kristendomen», sade han, »är den,
att jag tror ingen kan med full öfvertygelse bekänna sig
till densamma, utan att med all den kraft, hvaröfver han
förfogar, bekämpa det vidunderliga system af orättfärdighet,
hvarpå, vårt samhällslif är grundadt, och att han, om så
blir nödigt, till och med måste offra sig sjelf i striden
deremot. Det vill säga, att jag för min del ej tror mig kunna
vara en kristen på annat sätt, ehuru jag visserligen kommit
i beröring med ganska många upplysta och kristliga män,
som ej handlat sålunda; och jag måste erkänna, att de
religiöst sinnades håglöshet i fråga härom och deras
oförmåga att inse och behjerta de orättfärdigheter, som fyllt
mig med fasa, mer än allt annat hos mig alstrat mina
tvifvel på kristendomens sanning och kraft.»
»Men om du insåg allt detta», sade miss Ofelia, »hvarför
handlade du då ej, som du borde?»
»Ack, derför att jag endast egde detta slag af god vilja,
som består i att ligga på min soffa och utfara i klagomål
öfver kyrkan och öfver presterna, derför att de ej äro
martyrer och bekännare. Man kan nog iuse, förstår du, huru
andra borde underkasta sig att bli martyrer.»
»Nåväl, tänker du nu på att handla annorlunda?»
frågade miss Ofelia.
»Gud allena vet, hvad som kommer att hända», svarade
S:t Clare. »Jag är nu modigare, än jag varit, emedan jag
förlorat allt; den, som intet mer har att förlora, han kan
våga allt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
