Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Återförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
minstä af dessa mina bröder, hafven I icke heller gjort det
emot mig.»
S:t Clare syntes träffad af dessa sista ord, ty han läste
om meningen två gånger — senare gången långsamt och
liksom öfvervägande orden i sitt sinne.
»Tom», sade han, »de der menniskorna, som få en så
sträng dom, tyckas hafva varit just sådana som jag — lefvat
ett godt, beqvämt och aktningsvärdt lif, och tyckas ej ha
besvärat sig med att fråga efter, hur många af deras bröder
varit hungriga eller törstiga eller sjuka eller i fängelse.»
Tom svarade icke.
S:t Clare steg upp och gick i djupa tankar fram och
åter på verandan samt tycktes glömma allt omkring sig; han
syntes så upptagen af sina tankar, att Tom måste två gånger
påminna honom, att klockan ringt till tédrickningen, innan
han lyssnade till honom.
S:t Clare satt tankfull och som frånvarande under hela
tiden de drucko té. Sedan intogo han och Marie och miss
Ofelia under tystnad sina platser i förmaket.
Marie lade sig på en soffa, omgifven af ett moskitonät
af silke, och föll snart i sömn. Miss Ofelia sysslade under
tystnad med sin stickning. S:t Clare satte sig vid pianot
och började spela en mild, melankolisk melodi, beledsagad
af mollackord. Han tycktes liksom drömma och samtala
med sig sjelf i toner. Efter en stund öppnade han
notskåpet och tog ut en gammal notbok, med blad gulnade af
ålder, och begynte bläddra deri.
»Här», sade han till miss Ofelia, »den bär var en af
min mors böcker, och här är hennes handstil; — kom hit,
så får du se. Hon har afskrifvit och arrangerat detta ur
Mozarts Requiem.» Miss Ofelia kom, såsom han bedt henne.
»Detta brukade hon ofta sjunga», sade S:t Clare. »Jag
tycker mig nästan höra henne i denna stund.»
Han slog några högtidliga ackord och började sjunga
det storslagna gamla latinska stycket: »Dies iræ».
Tom, som stod och lyssnade ute på verandan, drogs
af sången ända fram till dörren, der ban stannade och
andäktigt hörde på. Han förstod naturligtvis ej orden;
men musiken och sättet att föredraga sången tycktes göra
ett mäktigt intryck på honom, i synnerhet då S:t Clare
kom till de högtidligare ställena. Tom skulle än mer
innerligt hafva känt sig tilltalad deraf, om han förstått
betydelsen af den sköna texten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
