Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. »Det sista verlden har att gifva»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
och med ett uttryck i sitt ärliga ansigte af innerlig kärlek,
tro och tillbedjan.
»Tom», sade hans herre, »allt detta är verklighet för dig!»
»Ja, jag kan riktigt se det för mina ögon, mas’r»,
svarade Tom.
»Jag önskar, jag hade dina ögon, Tom.»
»Jag beder den gode Guden, att mas’r måtte få det»,
sade Tom.
»Men, Tom, du vet jag har en stor del mera
kunskaper, än du. Om jag nu skulle säga dig, att jag ej tror på
den här bibeln?»
»O, mas’r!» sade Tom och upplyfte sina händer
af-värjande.
»Skulle ej detta något rubba din tro, Tom?»
»Icke det minsta!» svarade Tom.
»Men, Tom, du bör väl veta, att jag förstår saken
bättre.»
»Ack, har ej mas’r läst, huru han döljer det för de
visa och kloka, och uppenbarar det för de enfaldiga? Men
rnas’r sade helt visst ej detta på allvar?» sade Tom ängsligt.
»Nej, Tom, det gjorde jag icke. Jag vill ej tvifla, och
jag tänker det är skäl att tro; men äudå kan jag det ej.
Det är en så stygg vana jag fått, Tom.»
»Om bara mas’r kunde bedja!»
»Hur vet du, att jag ej gör det, Tom?»
»Gör mas’r?»
»Jag skulle göra det, om det vore någon här, då jag
beder; men det är bara som ett talande inför intet, då jag
beder. Men, Tom, bed du nu och visa mig, hur det bör
göras.»
Toms hjerta var fullt, och han lät det utströmma i bön,
liksom en flod, som länge hållits tillbaka. Ett var
åtminstone klart och tydligt, att nemligen Tom trodde, att någon
fanns närvarande, som hörde honom, antingen någon nu
var der eller ej. Och i sjelfva verket kände sig S:t Clare
sjelf buren på hans tros och känslas vingar och förd nästan
till porten af den himmel, han så lifligt tycktes förnimma.
Detta syntes föra honom närmare Eva.
»Tack, tack, min gosse!» sade S:t Clare, då Tom
uppsteg från bönen. »Jag hör dig så gerna, Tom; men gå nu
och låt mig vara ensam ; en annan gång vill jag säga dig mer.»
Tom lemnade under tystnad rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
