Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Miss Ofelias erfarenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Eu sådan, som den här Tom, är i moraliskt afseende ett
underverk.»
»Och hvad blir det så af deras själar?» frågade miss
Ofelia.
»Den saken rör ej mig, såvidt jag förstår», sade S:t
Clare; »jag har endast med vårt närvarande lifs förhållanden
att göra. Säkert är, att man är tämligen allmänt ense om
att hela slägtet måste till vår fromma och fördel lemnas
den onde i våld i denna verlden, det må sedan gå som det
kan i en annan.»
»Detta är ju alldeles förskräckligt I I borden blygas
för eder sjelfva.»
»Vet just ej det», sade S:t Clare. »Vi äro åtminstone
i detta hänseende i utmärkt godt sällskap, såsom man nästan
alltid är, då man går den breda vägen. Se på de höga
och låga öfverallt i verlden, och du finner ständigt samma
historia; underklasserna förslitas till ande, själ och kropp,
allt till fromma för öfverklasserna. Så är det i England,
och så öfverallt, och likväl står bela kristenheten häpnande
och intagen af dygdig harm, för det att vi göra samma
sak som den sjelf, med en belt liten skiljaktighet i sättet.»
»Men så går det ej till i Vermont.»
»Ja, i Nya England och i de fria staterna ha’n I det
bättre stäldt än vi, det medger jag. ■— Men nu hör jag
middagsklockan; således, kusin, låt oss för en stund lemna
våra ortintressen och gå till vår middag.»
Då miss Ofelia under aftonens lopp var i köket, ropade
några af negerbarnen: »Nej, men si här kommer Prue
gående och grymtar, som hon ständigt gör.»
En lång mager negerqvinna inträdde i köket, bärande
på hufvudet en korg med skorpor och nybakade brödbullar.
»Ah, Prue, är du här nu?» sade Dinah.
Prue hade ett egendomligt dystert ansigtsuttryck och
talade undertryckt och liksom grymtande. Hon stälde sin
korg på golfvet och satte sig sjelf sedan ned, stödde
arm-bågarne mot knäna och sade:
»Jag önskar, jag vore död!»
»Hvarför önskar du det?» frågade miss Ofelia.
»Jag ville bli fri från mitt elände», sade hon kärft,
utan att taga sina ögon från golfvet.
»Ja, hvarför behöfver du då supa dig drucken och •
snatta, Prue?» inföll en näpen qvarteronkammarjungfru och
skakade på sina korall-örhängen.
Qvinnan såg på henne med en mörk, dyster blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
